Recension: En Gång I Phuket



En Gång I Phuket


Familjär formula


Sven (Peter Magnusson) är förfärligt trött på sitt jobb och folk omkring om honom. Han längtar efter varmare väder, mjukare människor och helt enkelt annan miljö att kunna skriva sin bok i, för att kunna finna sig själv och sitt livs kärlek. Därför packar han ihop sina prylar och drar till Thailand för att hitta sitt inre lugn och få inspiration till boken. Det dröjer inte länge innan en galen, norsk brud får upp ögonen för honom, samtidigt som han får upptäcker en annan tjej…


Svensk film är inte min starka sida, det är heller inte vad jag väljer att se på bio eller på min fritid. Jag såg rullen under senaste Lucia Movie Night och det säger väldigt mycket när ungefär halva publiken väljer att lämna salongen när det visar sig vilken film det är. Jag valde att stanna och kan inte direkt säga att jag ångrade mig, men det gav mig inte så mycket nytt heller. Handlingen är familjär, ungefär som en avlägsen släkting som man träffar ett par gånger om året.


Resten går mer på rutin, pinsamma situationer uppstår, kaotiska scener staplas efter varandra och felplacerade repliker slängs ut då och då. Jag kan tänka mig att många känner att man helt enkelt vill släppa allt och bara dra till världens ände, men i denna ljumna tappning blir det inte mer än ganska grötigt och smågulligt med mycket yta och lite innebörd. Den må tillfredställa de absolut soltörstande stackarna där ute, men annars är detta en väldigt mild film som bjuder på ungefär lika många genuina skratt som ett humorprogram på svensk TV.


2/5

 

Foto: 1

Skratt: 1

Musik: -

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

 

Filmens specialitet: hitta dig själv - 2

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: My Week With Marilyn



My Week With Marilyn

 

Småputtrig vecka

 

Colin Clark (Eddie Redmayne) är en ung man med stora ambitioner; han vill komma in i filmvärlden och gå emot sin familjs vanliga normer. När han till slut lyckas hamna i en av produktionerna i London visar det sig att filmens stjärna inte är någon annan än Marilyn Monroe (Michelle Williams), samtidigt som han börjar visa intresse för garderobstjejen Lucy (Emma Watson). Under en veckas tid får han jobba med Monroe och lära känna kvinnan bakom fasaden. 

 

Michelle Williams gör en av de bästa prestationerna genom hela sin karriär, om inte den bästa, och med filmer som Brokeback Mountain och Blue Valentine på meritlistan är det verkligen en stor bedrift. Hon har fångat Monroes osäkerhet, sårbarhet och kroppsspråk på ett ytterst perfekt sätt som gör att man nästan tror att det är självaste Monroe man ser på. Eddie Redmayne gör också väldigt bra ifrån sig och det är svårt att inte charmas av hans sätt att vara.

 

Filmen kan delvis uppfattas som enformig, men frågan är; vilken kändis liv är inte det? Under de få ögonblick Monroe verkligen känner sig fri dyker en person upp man väldigt sällan fått se och det är just under dessa scener ren filmmagi skapas, detta tillsammans med fint foto och ljuvlig musik som förstärker de olika intrycken. Även om filmen i sig har små skavanker räddar det starka och nästintill felfria skådespeleriet det och bjuder på en småputtrik och trevlig vecka med Monroe. Det blir en stark fyra till My Week With Marilyn.

 

4/5

 

Foto: 4

Skratt: -

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 5

 

Filmens specialitet: Marilyn Monroe - 4               

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

Recension: Good Neighbours



Good Neighbours

 

En liten men snyggt förpackad film

 

Victor (Jay Baruchel) flyttar till en ny lägenhet och så tafatt som han är försöker han fort som vinden bli vän med sina grannar; Spencer (Scott Speedman), en ung man i rullstol samt den kattförtjusta Louise (Emily Hampshire). När responsen visar sig vara sval försöker han ännu mer men blir plötsligt medveten om anledningen till den stela stämningen; en seriemördare härjar i staden och dödar unga kvinnor.

 

Detta är en så kallad ”liten” film som inte är så känd men fungerar utmärkt under en filmkväll. Stämningen är mysig och mystisk, karaktärerna intressanta och man undrar hela tiden vad som ska ske. Skådespelartrion har väldigt bra kemi trots väldigt annorlunda roller och de gör bra ifrån sig. Mest överraskande är att se Speedman i rollstol, men han gör det mesta av sin karaktär.

 

Filmen är väldigt mörk till sättet och innehåller en stor dos svart humor som kanske inte tilltalar alla, men om man uppskattar den sortens innehåll har man en underhållande rulle att se fram emot. Det finns en hel del överraskande händelser som vävs in med stilrent kameraarbete som packar ihop filmen i en prydlig ask innan upplösningen ännu en gång förvånar publiken. Det blir en stadig trea till Good Neighbours.

 

3/5

 

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

 

Filmens specialitet: vad döljer grannarna? - 3   

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!



TRAILER


Recension: Order Of Chaos



Order of Chaos


Aldrig fel att försöka


John har ett ytterst tråkigt liv med en bitchig fru som inte uppskattar honom och ett jobb där han för det mesta hunsas runt. Av en slump träffar han på Rick, en ung och stilig snubbe med koll på läget. Han jobbar hårt, festar hårt och raggar hårt vilket John noterar ganska tidigt i deras relation, men ju mer tid de spenderar tillsammans desto längre dras John in i en personlighet som inte riktigt är han. Ricks ord och handlingar påverkar John något enormt och driver honom sakta men säkert till vansinne.


Detta är en B-film som verkligen försöker, men inte klarar av att framstå som ball och artistisk. Fotot är till att börja med väldigt suddigt och oskarpt, men man har tagit sig friheten att slänga in udda vinklar och häftiga rörelser för att coola till det hela. Skådespeleriet fungerar och det är överraskande att se Milo Ventimiglia i rollen som Rick. Halvvägs in i filmen tar jobbmaterialet slut och det hela resulterar i en effektspäckad, förvirrande och ganska repetitiv cirkel där inget händer.


Regissören har valt att täcka över detta med hjälp av surrealistiska klipp och flashbacks, häftig klippning och konstiga ljud, men det går inte undkomma det faktum att filmen försöker mer än vad den lyckas med, vilket i mina ögon inte är fel men inte alltid tillräckligt. Det blir en svag tvåa till Order of Chaos som däremot har en väldigt snygg poster.


2/5


Foto: 2

Skratt: -

Musik: 1

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

 

Filmens specialitet: kaosartat liv - 2                  

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!



TRAILER


Recension: Real Steel



Real Steel


Med både det ena och det andra


Filmen utspelar sig i en framtid där boxning mellan människor ersatts med boxning mellan robotar som styrs av människor. Det har förvandlats till en populär sorts underhållning där folk slår vad om pengar och moderniserar sina robotar för bästa resultat. Charlie (Hugh Jackman) är en avdankad boxare som är skuldsatt upp till öronen, samtidigt som han försöker tjäna en slant här och där. När han plötsligt får ta hand om sin 11-åriga son under 2 månader öppnas hans ögon för vad han egentligen saknat i sitt liv.


Med den tredje Transformers färskt i minnet var det med en gnutta vemod jag började titta på Real Steel, men ganska snabbt visade det sig att detta är en film som har allt Transformers saknar; känsla, hjärta och spännande action. Jackman är som klippt och skuren för sin roll, han gör sin karaktär lätt att både älska och hata samtidigt som hans motspelare, Dakota Goyo, gör en charmig, småirriterande och väldigt övertygande insats som hans smarta son. Det är även kul att se Evangeline Lilly utanför serien Lost, även om hennes karaktär känns lite tom.


Effekterna är välgjorda utan att gå till överdrift, filmen är familjevänlig och bjuder på både det ena och det andra i form av skratt och tårar. Det enda som är lite tråkigt är historien mellan fadern och sonen som man känner igen från tidigare filmer, men även den har man försökt berätta utan några ”I love you” och andra obekväma repliker. Längden är också snäppet över gränsen, men som helhet får Real Steel en väldigt stark trea då den bjuder på så många känslor och fina scener. En tvåa sägs redan vara under utveckling, nu håller vi tummarna!


3/5


Foto: 3

Skratt: 2

Musik: 3

Skräck: -

Action: 3

Effekter: 4

Skådespeleri: 3

 
Filmens specialitet: robotboxning - 4                    

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: Shark Night 3D



Shark Night

 

Blodfattig bakisunderhållning

 

Kåta, snygga och ointelligenta ungdomar beger sig ut för att bada, sola och supa ner sig vid en stuga ute vid en ö. Sjöns djurliv består till stor del av gigantiska, blodtörstiga hajar som attackerar allt som rör sig. Ironiskt nog plaskar ungdomarna runt som idioter och blir hajmat, en efter en. Kruxet är; hur kan hajarna ha kommit in i sjön? Japp, där har vi till och med upplägget för en eventuell twist. Fascinerande.

 

Manusmässigt är det noll, skådespelarmässigt helt okey, effektmässigt är det bedrövligt. Datoranimerande hajar som får pirayorna från Piranha 3D att se Oscarsvärdiga ut, då har man lyckats nå ett nytt lågvattenmärke. Problemet är dock att filmen är för rumsren för att kunna bjuda på den hajterror man förväntat sig, det är överraskande barntillåtet utan våld, blod och skrämmande scener.

 

Hoppet är dock inte helt ute; trots dess påtagliga brister är det en ganska kul, hjärndöd underhållning som fungerar utmärkt som bakisunderhållning. Hade man tagit ut svängarna lite mer och haft bättre effekter kunde det ha blivit något bra, men nu kommer inte filmen längre än en svag tvåa. Komiskt att filmen heter Shark Night, när det mesta utspelar sig under dagen. 

 

2/5

 

Foto: 1

Skratt: -

Musik: 1

Skräck: 1

Action: -

Effekter: 1

Skådespeleri: 2

 

Filmens specialitet: hajterror - 2                        

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Nyheter



Green som gudinna?

 

I uppföljaren till 300 som är en prequel har man för tillfället erbjudit den kvinnliga huvudrollen till Eva Green som den onde gudinnan Artemisia som får Xerxes att dra ut i krig. Om det blir hon som spelar rollen återstår att se, men man räknar med att börja inspelningen i början av 2012.


 

Mission Impossible 5?

 

Den fjärde delen i actionserien har spelat in överraskande mycket pengar och tagits väl emot av både publik och kritiker, så nu funderar filmbolaget Paramount på en eventuellt femte del. Med över 2 veckors jullov och fina utsikter för att spela in ännu mer pengar är chanserna ganska stora för en femte film.




Taken 2

Nu har man avslöjat handlingen till Taken 2 som kommer 5 oktober 2012. Liam Neeson återvänder, men nu är det hans tur att bli räddad av sin dotter. Famke Jensen från föregående film kommer att upprepa sin roll och det gör även Maggie Grace. Hennes pojkvän kommer spelas av Luke Grimes och filmen regisseras av Olivier Megaton. 




Flopp för draktjejen

The Girl With The Dragon Tattoo har endast spelat in $60 miljoner på amerikanske biografer, vilket inte är nog för att täcka dess budget på $90 miljoner. Men Sony ger inte upp och håller just nu på att göra manus av den andra boken i serien. Filmen fortsätter som tur är dra in stadiga siffror i USA och slänger man ihop resten av intäkterna lär den i slutändan gå med vinst.


Shyamalans senaste växer

M. Night. Shyamalans senaste produktion med Will Smith i rollen handlar om en man och hans son som kraschlandar på jorden, som längre inte är bebodd. Will Smiths son Jayden spelar rollen som hans son men även Isabelle Furhman som dök upp i Orphan får en roll som Jaydens väninna. I mars börjar inspelningen av filmens som döpts till After Earth och rullen beräknas hitta till biograferna under 2013. 


Recension: The Human Centipede 2



The Human Centipede 2

 

En nyans av brunt

 

En isolerad och grovt störd parkeringsvakt vid namn Martin (vidrigt spelat av Laurence Harvey) inspireras av den första filmen och beslutar sig för att i verkligheten skapa en mänsklig tusenfoting med tolv personer istället för tre. Han hyr en lokal och fångar med jämna mellanrum människor som han till slut, utan några läkarkunskaper, opererar ihop på det mest vidriga sätt som går att föreställa sig. Detta får Martin att gå i extas och finna destruktiva sexuella sidor inom sig.

 

Efter den omtalade The Human Centipede, som redan under inledningen påpekade att det var den första delen i en kommande serie, har förväntningarna varit splittrade angående en uppföljare. Medan jag uppfattade den första som aningen seg och blodfattig kändes den smått nyskapande och otroligt sjuk också. Under uppföljaren, som i efterhand gjordes om till svartvitt, satt jag mer och tänkte på om just de två färgerna var det enda jag skulle få se.

 

Nej, under en ganska utdragen process där offren i tusenfotingen blir tvingade till att skita i varandras munnar exploderar färgskalan till även brunt, vilket kändes som pricken över i:et i illa. Jag må ha en hög äckelgräns och kunna se på grovt våld utan att reagera, men när det är så likgiltigt, bedrövligt och up-in-your-face som det är här känns det bara som om regissör Tom Six försökt visa hur människan ser ut i diverse ställningar där de får tänder utbankade, tungor avskurna och mun till rövhål hophäftade.

 

Det är äckligt och trist att se på, men samtidigt känns det så otroligt meningslöst och utdraget bara för sakens skull; filmen saknar syfte, den duger knappt som en dålig B-skräckis. Lägg till exploderade anus, våldtäkt med taggtråd och världens snabbaste förlossning så har ni filmen i ett nötskal. Vad trean ska överträffa rent äckelmässigt är för tillfället en stor fråga, men enligt regissören kommer den få sin föregångare att framstå som en Disney-film.

 

1/5

 

Foto: 1

Skratt: -

Musik: -

Skräck: 1

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

 

Filmens specialitet: äckelfaktor - 5                    

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: Immortals



Immortals

 

Förbryllande utfyllning

 

Theseus (Henry Cavill) by blir brutalt plundrad och förstörd av kung Hyperion (Mickey Rourke) och hans soldater, samtidigt får han se sin mor bli hänsynslöst mördad. Tillsammans med några motståndare och ett orakel ger Theseus ut sig för att stå emot Hyperions arméer och hitta ett speciellt och kraftfullt vapen som kan hjälpa honom vinna striden. Allt detta sker under bevakning som gudarna, som har ett och annat att säga till om.

 

Om producenterna till 300 och själva filmen kan man säga mycket, däremot kan man inte anklaga 300 för att vara en långsam film som saknar underhållningsvärde. Motsatsen till Immortals som känns som några långa färdsträckor efter varandra. Här och där dyker en effektiv actionscen upp, men så fort man börjar njuta tar de slut och filmen återvänder till att lunka runt i meningslösa cirklar. Många av händelserna förbryllade mig, mest eftersom de kändes så korkade.

 

Cavill som har gått från noll till hundra på väldigt kort tid spänner sig och ser tränad ut, men inlevelse och känsla saknas i hans agerande. Rourke däremot njuter av varenda sekund som den störde Hyperion och står för några av filmens absolut bästa scener. Som väntat är effekterna häftiga och bitvis riktigt läckra, men det räcker inte från att rädda tempot och de döda minuterna mellan actionscenerna. Det blir en tvåa till Immortals.

 

2/5

 

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: 2

Effekter: 4

Skådespeleri: 2

 

Filmens specialitet: läckra strider - 3

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: The Girl With The Dragon Tattoo



The Girl With The Dragon Tattoo

 

Slår inte originalet

 

Mikael Blomkvist (Daniel Craig) är en journalist som blir anlitad för att hitta barnbarnet till Henrik Vanger (Christopher Plummer) som sedan 40 år tillbaka försvunnit. Under tiden början han lära känna Vangers familj och för att kunna effektivisera sitt arbete tar han hjälp av Lisbeth Salander (Rooney Mara), en ung och problemtyngd tjej vars jobb är att hacka in sig på datorer. Det blir en farofylld utredning där ingen går säker.

 

Regissören David Fincher (som även gjort Se7en, Fight Club & The Social Network) må vara grym på att göra filmer, men detta blir ett stort undantag. Den amerikanska remaken når inte upp till den svenska versionen och anledningarna är många. Det är hoppigt, grått, tråkigt, och fruktansvärt långt. Första gången jag tittade på klockan hade det knappt gått en timma av filmens 150 minuter.

 

Craig gör en bra insats som journalisten Mikael och Mara klarar sig helt hyfsat, mest för att detta är hennes första stora roll. Annars är Lisbet Salander bäst så som Noomi Rapace tolkar henne; Maras version är snällare, mesigare och mer sårbar. Fincher har ändrat på ganska stora detaljer och slutet avviker sig helt från den svenska filmen, vilket är riktigt dåligt. Sen när förvandlades Män Som Hatar Kvinnor till en romantisk film?

 

Mystiken, osäkerheten och den isande stämning som genomsyrade den svenska versionen är borta och ersatt med en grå, dyster och halvdan känsla som måste återspegla Finchers passion för projektet. Filmen må ha fått bra kritik men det är endast tack vare underlaget den är baserad på, och de $90 miljoner som man spenderat går obemärkt förbi. I mina ögon är detta ännu ett bevis på att Hollywood har slut på idéer och återvinner i stora drag allt som går att återvinna. Det blir en svag trea till filmen.

 

3/5

 

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

 

Filmens specialitet: amerikansk touch - 1

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt


TRAILER


Recension: Trespass



Trespass

 

Intriger och drama

 

Kyle Miller (Nicolas Cage) bor tillsammans med sin fru Sarah (Nicole Kidman) och dotter Avery i ett stort hus; de har det gott ställt eftersom Kyle jobbar med att sälja diamanter. En kväll när Avery och Sarah bråkar över en fest som hon vill gå på rymmer hon hemifrån, men det dröjer inte länge innan några främmande personer lyckas ta sig in i huset och hålla Kyle och Sarah som gisslan. Vad vill dem ha? Diamanter. Vem är Kyles och Sarahs sista hopp? Avery. Hur kommer det gå..?

 

Mycket talar för filmen; skådespelarna, regissören och det spännande upplägget, men det är förgäves. Cage gör en av sina bättre insatser på senare tid men spelar bitvis över, det största frågetecknet här är Kidman som gör en av sina absolut sämsta och minst trovärdiga insatser genom hela sin karriär. Med ett manus som inte ger skådespelarna mycket att jobba med försöker dem utan framgång, men det händer inte mycket.

 

De första 20 minuterna lyckades framkalla lite känslor, sen förvandlas filmen till en stor cirkel där allt upprepas flera gånger. Har Sarah varit otrogen? Älskar hon inte Kyle? Är hon med på det hela? Alldels för många frågor och intriger skapas för att ge utrymme till spänning och flow i filmen. Regissören Joel Schumacher, som tidigare gjort svettiga rullar som Phone Booth verkar inte veta vad han sysslar med och det hela känns slarvigt och hafsigt; speciellt redigeringen. Det blir en tvåa till Trespass som känns alldeles för splittrat.

 

2/5

 

Foto: 1

Skratt: -

Musik: -

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

 

Filmens specialitet: gisslandrama - 2

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!



TRAILER


RSS 2.0