Recension: Cars 2
Cars 2
Snyggt och actionpackat
Cars som har sålt över en miljard Cars-prylar (leksaker, spel, handdukar, kläder osv) fick en uppföljare som även klassats som Pixars sämsta film som endast gjort i pengasyfte – något jag inte håller med om. Jag är inget stort fan av första filmen, men den andra som återigen kretsar runt Lightning McQueen och hans korkade vän Mater som nu ofrivilligt dras in i ett spionuppdrag är ovanligt tillfredställande för att vara del 2 i en filmserie.
Skaparna har lekt med många idéer och det syns, för här finns det bilar som gör allt från att flyga, dyka och svinga sig som Spiderman till att skjuta bomber och byta färg. Det är en barnfilm, men det var sjukligt roande att se alla dessa extremt överdrivna scener avlösa varandra med blixtrande fart – och då menar jag blixtrande fart då Cars 2 öser på från första början till slut. Olika länder, olika händelser och mycket, mycket action.
Det är som väntat snyggt eftersom Pixar ligger bakom produktionen och som den föregående Cars-filmen är filmens starka sida inte dess humor utan rättare sagt dess animering och färgskala. Som vuxen blev jag road, och hade jag varit under 14 år hade jag nog exploderat av upphetsning då Cars 2 levererar de goda bitarna och mer därtill. Det blir en stadig trea till filmen.
3/5
Foto: 4
Skratt: 2
Musik: -
Skräck: -
Action: 3
Effekter: -
Skådespeleri: -
Filmens specialitet: bilaction - 4
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt
Recension: Resident Evil: Retribution
Resident Evil: Retribution
Våldsamt underhållande
Fyra filmer senare är det dags för det femte kapitlet i Resident Evil serien som varken är nödvändig eller speciellt bidragande till filmserien. Alice (Milla Jovovich) blir tillfångatagen av Umbrella Corporation och måste ta sig ut ur deras enorma anläggning som är byggd under vatten (!!). Det blir en kamp mot klockan och muterade varelser som utspelar sig i världens alla hörn tack vare Umbrellas återskapande av kända miljöer från olika länder. Samtidigt får Alice hjälp från utsidan av anläggningen, men vem ligger bakom det?
Resident Evil serien är numera känd som hjärndöd men underhållande zombieaction som bjuder på blod, slagsmålsscener häftiga effekter. Regissören Paul W.S. Anderson verkar vara fullständigt medveten för det läggs inte ner mer än sammanlagt tio minuter för att berätta handlingen (och det inkluderar även handlingen från de fyra tidigare filmerna). Resten av filmen är fullproppad av action, skräck och andra härligheter. Det är våldsamt underhållande och filmens 95 minuter bokstavligen flyger förbi; häftig action, snygga brudar och olika sorts monster löper amok och ger inte tittaren en enda lugn sekund.
Om man vet vad som serveras lär man bli nöjd och belåten, tror man att del fem kommer bryta trenden och bjuda på djup handling, karaktärsutveckling eller bra skådespeleri kan man skippa filmen. Sienna Guillory som spelade Jill Valentine i film två (och även syntes bland eftertexterna i del fyra) dyker upp; tråkigt nog är hennes skådespeleri bland det sämsta jag skådat. Resident Evil: Retribution är en film för fansen och fungerar utmärkt som en skön actionrulle att spendera sin söndagskväll till; det blir en trea och jag hoppas nästa film blir sista i serien.
3/5
Foto: 3
Skratt: -
Musik: 4
Skräck: 2
Action: 3
Effekter: 3
Skådespeleri: 2
Filmens specialitet: så mycket action som möjligt under 90 min – 4
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt
Recension: This Means War
This Means War
Flamsar bort allt
Lauren (Reese Whiterspoon) har tröttnat på att dejta män, men efter lite övertalning från sin väninna går hon på dejt med Tuck (Tom Hardy). Som om det inte vore nog börjar hon även dejta FDR (Chris Pine) och inser att helvete, jag tycker om båda killarna. Vad hon däremot inte vet är att killarna känner varandra och när de får reda på att de dejtar samma brud startar kampen – passande nog är båda CIA-agenter med tillgång till vapen och avlyssningsredskap – så låt kriget börja.
Whiterspoon, Hardy och Pine är ögongodis; det är fint att se på dem och deras outfits är som tagna från senaste modemagasinet. Upplägget är småroligt och det finns så mycket potential här i form av budget, tre lovande skådespelare och en regissör som faktiskt kan få till det ibland (McG:s tolkning av Charlies Änglar har en varm plats i mitt hjärta) men det hela svabblas bort på förutsägbara och intetsägande skämt och actionsekvenser. Har du sett trailern har du sett filmen – bokstavligen.
Inget överraskar och det hela maler på utan det minsta försök till att faktiskt göra något kul och snyggt av rullen. Man flamsar för fullt och filmens enda behållning är att skådespelarna åtminstone ser ut att ha roligt; för det hade inte jag. Å andra sidan är filmen inte helt usel, det finns ett par småroliga scener och det finns mycket personkemi mellan huvudtrion, men det räcker till en ytterst svag tvåa till This Means War.
2/5
Foto: - 2
Skratt: - 1
Musik: - 1
Skräck: -
Action: - 1
Effekter: -
Skådespeleri: - 2
Filmens specialitet: vem får tjejen? - 2
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt
