Splice

Originell inledning som snabbt urartar

Clive (Adrien Brody) och Elsa (Sarah Polley) är två forskare som jobbar med kloning och celldelning av olika slag. De lyckas sätta ihop DNA från olika djur till att skapa ett nytt, och när försöket ger resultat vill de gå steget längre för att göra försöket på människor. Detta förslag avslås, men Clive och Elsa fortsätter med sina planer i största hemlighet. De lyckas skapa en människa med inslag av andra djur och när de väl blir tvungna att ta hand om varelsen inser de snabbt att de inte borde ha lekt med naturens lagar.

Detta är en intressant film som jag följt under en längre tid, och nu när jag till slut fick se den hade jag ganska höga förväntningar, speciellt med tanke på vem regissören är, samt att Adrien Brody sällan gör dåliga filmval. Som publik förstår jag inte varför Clive och Elsa fortsätter att ta hand om varelsen när den redan i tidigt stadie gett intrycket av att vara farlig. Samtidigt håller sig storyn ifrån det typiska ”galen forskare skapar monster”-spåret och lyckas forma sin egen väg, vilket leder till att vi får lära känna karaktärerna och även varelsen på nära håll.

Denna varelse är datoranimerad och i takt med att den växer blir den mer och mer lik en människa, och datoranimationen blir mindre och mindre. Tur det, för de scener som innehåller mycket animation ser inte så välgjorda ut (kan bero på den lilla budgeten) och i längden får filmen en väldigt fejkad känsla. Skådespeleriet är bra, men kemin mellan Brody och Polley existerar inte och mot slutet blir filmen otroligt förutsägbar och typisk, för att inte tala om en viss scen som helt saknat uppbyggnad för att ge trovärdighet.

Det är synd att Splice blev som den blev, för detta kunde ha blivit något riktigt bra, men istället blir det en halvfärdig soppa.

2/5

Foto: 2

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: 1

Action: -

Effekter: 2

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: konstgjord människa - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Saw VII 3D

Halvdan avslutning som inte tillfredställer

Det är nu sjunde året en Saw-film får premiär under Halloween. I 7 år har vi fått se Jigsaw, hans mästerliga fällor och hans budskap om att uppskatta livet och inte ta det för givet. Första filmen var lysande, smart, spännande och bjöd på en sjuk twist. Tvåan nästan lika bra, och med den tredje filmen som mest bjöd på äckel trodde vi att trilogin var avslutad. Men en ny trilogi tog form med en fjärde film som var förvirrande och en femte filmen som var halvdan. Sjätte filmen i serien var ett steg uppåt och förklarade lösa trådar som del 4 och 5 inte gjorde. Så nu när man äntligen bestämde sig för ett slut var förväntningarna relativt höga (för en Saw-film) och jag hoppades att den skulle följa sexans trend och bli ännu bättre.

Precis som de tidigare filmerna är det en person som får gå igenom olika rum, där olika personer är fastspände i diverse fällor och han ska bestämma sig för om dem är värdiga att överleva eller inte. Samtidigt får vi följa en sidostory där detektiv Mark Hoffman är ute efter Jigsaws änka Jill, som i slutet av sjätte filmen satte honom i en fälla som var menad för att döda honom. Fällorna är som alltid blodiga, våldsamma och grovt brutala. De första fällorna är bäst, sen planar de ut mot slutet och blir ganska ojämna. 3D-möjligheterna är väldigt sällan utnyttjade, under hela filmens längd på ynka 90 minuter var det max 5 påtagliga 3D-effekter och alla bestod av blod, tarmar och kött.

Det bästa med filmen är att vi får se vad som hände med Dr. Gordon från den första filmen. Han står även för filmen stora twist som inte riktigt fick med mig, då jag tyckte att slutet var riktigt hastigt och dåligt utfört. 10 minuter längre film hade svarat på många frågor och gett en djupare inblick i varför allt blev som det blev, men tyvärr. Här kastas vi rakt in i twisten och sen tar filmen slut. Jag tycker om själva idén att hela filmen går tillbaka till ettans rötter, men med lite mer finess och djup hade det blivit riktigt bra. Nu blir det istället knappt godkänt. Självaste Jigsaw var bara med i en enda flashback, och hela filmen kändes för kort för sitt eget bästa.

Som ett avslut på filmserien funkar den, trots att den är ganska svag mot sina föregående kapitel. Men en sak är säkert – den kommer få dig att hoppa till, blund, stöna och vrida dig av smärta, för den innehåller ett par riktigt magstarka scener. Det är synd att denna film fick avsluta serien, för jag hade mycket hellre haft sexan som avslut. Filmens slut lämnar det öppet för en eventuell åttonde del, men jag tror inte det blir av, och om det i värsta fall kommer en åttonde del blir det förhoppningsvis om några år. Det blir en halvstadig tvåa för filmen, och jag är ett fan.

2/5

Foto: 1

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: 3

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: fällor - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Case 39

Spännande men förutsägbar

Emily Jenkins (Renée Zellweger) jobbar på socialen, mest med att kolla läget hemma hos barn som man misstänker inte ha det bra i hemmet. Hon trivs med sitt jobb och har flyt, tills hon får en ny mapp. Denna mapp är det trettionionde fallet, därav filmens namn. Hon undersöker fallet och inser snabbt att flickan i familjen, spelad av en lysande Jodelle Ferland (Silent Hill), är i fara för sina underliga föräldrar. Hon försöker samla bevis för att ha en anledning till att ta barnet ifrån föräldrarna, men misslyckas till en början. När hon väl lyckas märker hon snabbt att detta är ett fall som hon borde hållit sig borta från.

Det var länge sen jag såg en film med Zellweger, och det är kul att se henne i en film som inte är en romantisk komedi. Hon gör en bra insats och övertygar genom hela filmen, som för övrigt bjuder på massvis av spänning och mystik. Efter första akten, som är den bästa, planar filmen ut en aning och hamnar i ett spår som massor av andra filmer hamnat i. Storyn blir förutsägbar, men filmen lyckas underhålla ändå. Det finns en hel del filmer i samma genre, bland annat Orphan (som är snäppet vassare dessutom). Men vill ni se lite spänning utan en massa våld och blod är Case 39 det perfekta valet, och det blir en trea till filmen.

3/5

Foto: 2

Skratt: -

Musik: -

Skräck: 2

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: spänning - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=Ok-5lWGBQr8&feature=fvst

Edge Of Darkness

Mel Gibsons comeback till vita duken

Efter Signs, som kom 2002, har vi inte kunnat se Mel Gibon på den vita duken. Han har dragit sig undan och ägnat sig mer åt att regissera filmer än att stå framför kameran. Vi blev äcklade av hans version av Jesus lidande i Passion of the Christ och medryckta av hans bombastiska äventyr Apocalypto. Nu när han är tillbaka väljer han en roll som han flera gånger spelat tidigare – en hämndlysten pappa som förlorar sin dotter. Han råkar även vara polis, vilket gör att hela situationen blir mer komplex. Vem mördade dottern och varför?

När jag såg trailern fick jag intrycket av att detta skulle vara som Taken, fast lite annorlunda. Tyvärr hade jag helt fel, för detta är så långt från Taken man kan komma. Där Taken bjöd på action och spänning bjuder denna på dialoger och ännu mer dialoger. Det finns enstaka scener som hettar till, men det räcker inte för att hålla igång en nästan två timmar lång film. Gibsons agerande blir i längden monotont och filmen förvandlas snabbt till en upprepande kopia av sig själv. Det är synd, för hade man valt en annan väg hade filmen kunnat bli bättre.

Sen är det också väldigt mycket upp till vad man förväntar sig, vet man att detta är en thriller som styrs fram av dialoger kan man gilla den, då storyn är intressant och aningen kritiserande. Men i helhet blir det en stadig tvåa till Edge of Darkness.  

2/5

Foto: 2

Skratt: -

Musik: -

Skräck: -

Action: 1

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: Mel Gibsons comeback - 2

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

http://www.youtube.com/watch?v=qvRdGKxsmD8

Buried

90 minuter begravd i en träkista

Paul Conroy (Ryan Reynolds) är en lastbilschaufför som jobbar i Irak med att transportera förnödenheter till olika stationer. Enda anledningen till att han har tagit jobbet är eftersom han behöver pengarna för sin familj. En dag vaknar han upp i en kista med en tändare, en halvt laddad mobil och lite andra saker. Efter ett tag inser han att han är levande begravd, men frågan är varför? Av vem, och hur han ska han rädda sig? Det blir en kamp mot klockan, mot klaustrofobin och mot sitt eget psyke då Paul försöker rädda sig ur mardrömssituationen.

Det första jag vill säga är att hela filmen utspelar sig i en kista. Vi får spendera 90 minuter tillsammans med Paul innan filmens upplösning avslöjas, och dessa 90 minuter är ur olika vinklar i kistan. Vi får lära känna Paul och hans omgivning genom de olika samtal som han ringer och det bjuder på allt från frustration till sorgliga samtal som griper tag i publiken. Filmen bygger upp spänningen skickligt, ger oss något att tänka på då man lätt sätter sig själv i Pauls situation – vad hade jag gjort då?

Det är även intressant att se hur omvärlden reagerar för att rädda Paul och vad Paul får gå igenom nergrävd i sin ensamhet. Reynolds gör en av sina bästa insatser genom sin karriär och det är kul att se han i en seriös film till skillnad från hans tidigare komedier. Jag ger filmen en stadig fyra, eftersom jag blev skrämd, fick panik, blev gripen och överraskad av slutet samtidigt som jag inte hade tråkigt en enda minut, trots att hela filmen utspelade sig i en kista. Riktigt grymt att lyckas med en sådan bedrift.

4/5

Foto: 4

Skratt: -

Musik: -

Skräck: 4

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 4

Filmens specialitet: klaustrofobi - 5

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

http://www.youtube.com/watch?v=zCce1JvD2vk

Surrogates

Trist kopia av bättre filmer i genren

Välkommen till en värld där inga människor lämnar sina hem, där alla människor styr en så kallad ”surrogat” hemifrån. Ett surrogat är en kopia av dig själv, slipad till perfektion. Det är även en robot, som är kopplad till dig och styrs med hjälp av dina tankar. Skadas eller mördas surrogaten klarar du dig – just en av många anledningar till varför du ska köpa en. När ett surrogat mördas dör även användare, hemma i sin säng. Hur kan detta ha gått till? Ett surrogat ska garantera användarens säkerhet, men här har något spårat ut. Tom Greer (Bruce Willis) kopplas in i fallet och det visar sig att det rör sig om något som är mycket större än vad han någonsin kunde föreställa sig.

Varför floppade filmen? Varför fick den dålig kritik? Varför saknar den finessen och den speciella känslan som futuristiska filmer brukar ha? Och varför saknar filmen längre actionsekvenser och spänning? Det är många frågor som kretsar i mitt huvud när jag skriver denna recension, och svaret är nog helheten. Som helhet gav filmen ett svagt intryck, hela idén med ett robotiserat samhälle är intressant och skrämmande, men det är illa genomfört. Willis gör filmen aningen sevärd och han lyckas ta sig igenom ganska bra, men det är inte mycket mer än det. Det finns filmer i samma genre som är bättre, och därför blir det en etta till Surrogates.

1/5

Foto: 2

Skratt: -

Musik: -

Skräck: -

Action: 1

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: futuristiskt samhälle - 1

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

http://www.youtube.com/watch?v=tj-sC92wows

Inception

Filmstycke som sticker ut

Från Christopher Nolan, som gjorde den enligt mig överskattade The Dark Knight, kommer nu Inception som handlar om Cobb (Leonardo DiCaprio), en man som lever i en värld där det är möjligt att genom drömmar penetrera människors hjärnor och stjäla information, ändra tankesätt och odla nya minnen. Cobb får ett uppdrag, Inception, och det visar sig bli hans svåraste hittills. Kommer han att klara av det?

Detta är en film som kan vara väldigt svår att förstå om man inte hänger med – men är man uppmärksam från första början inser man att det är ganska lätt att förstå uppbyggnaden och man fascineras rejält av den värld som Nolan skapat. Att någon ens kan komma på något så nyskapande och häftigt, i dagens Hollywood, är ett under. Storyn är spännande, intressant och originell, skådespeleriet är felfritt, musiken fantastiskt och effekterna, fotot och actionsekvenserna helt perfekta. Det finns inte det minsta att anmärka på, detta är en film som jag redan ville se om under tiden jag såg den för första gången.

Detta är ett stycke filmhistoria, och jag vill absolut inte krydda på och överdriva, men det var längesedan jag gick in med höga förväntningar och kom ut ur salongen helt hänförd. Detta är årets hittills bästa film, och det blir nog ingen som slår den, inte i denna genre i alla fall. Det blir en solklar femma till Inception.    

5/5

Foto: 4

Skratt: -

Musik: 4 

Skräck: -

Action: 5

Effekter: 5

Skådespeleri: 5

Filmens specialitet: hjärngympa - 5

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

http://www.youtube.com/watch?v=66TuSJo4dZM

The Ghost Writer

Stämningsfull thriller

Detta är en mycket stilren film av Roman Polanski, med bland annat Ewan McGregor och Pierce Brosnan i huvudrollerna. McGregor spelar en författare, som får i uppdrag att slutföra en memoar av en före detta brittisk minister (Brosnan). Författaren innan McGregor hittades död på en strand, så stämningen är spänd när han anländer till scenen. Så fort han sätter igång för att komplettera boken hamnar han i en spiral av hemligheter och lögner, samtidigt som han börjar närma sig en hemlighet som kan kosta honom livet.

Detta är en långsam film där dialogen spelar stor roll. Det är mycket bra skådespelarinsatser och Brosnan gör en av sina bästa roller hittills. Kul att se Kim Cattrall (Samantha från Sex & the City) i en annan roll än just Samantha. Hon gör bra ifrån sig och ger filmen en komisk ton. Dock så är detta ingen komedi, utan spänningen börjar göra sig påmind halvvägs in i filmen och bitvis är det mycket spännande. Som tidigare nämnt har filmen en komisk touch, även i manuset förekommer det uttryck som är alldeles för roande för att platsa i en sådan film, men konstigt nog funkar det.

Fotot är grått och tråkigt (på ett bra sätt) och miljöerna kala. Polanski använder sig av flera medel för att skapa en så stämningsfull film som möjligt, och han lyckas. Synd bara att filmen är aningen för lång, vissa delar kändes som ett evigt vattentrampande och filmen kunde som helhet klippts ner med ca 20 minuter, för ett raskare tempo. Annars blir det en stadig trea till The Ghost Writer.

3/5

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 4

Filmens specialitet: Hitchcock touch - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Whiteout

Slaskig snöhistoria som smälter bort

Kate Beckinsale spelar Carrie Staetko, en polis placerad på Antarktis för att hålla koll på dess få invånare och se till att alla sköter sig. Plötsligt ser saker och ting mörkt ut när hon hittar ett fruset lik i snön och det visar sig att en mördare går lös. Vem är skyldig och varför? Som ni hör är inte storyn speciell på något sätt, men problemet är hela filmen som helhet. Den är värdelöst genomförd, det är så fula effekter och dåliga kulissbyggen att jag inte fattar hur Beckinsale kunde tacka ja till rollen.

Filmen är klumpigt uppbyggd och saknar substans och spänning, för att inte tala om sluttwisten som är totalt värdelös. Rent tekniskt är detta bottennivå, foto, klippning och musik är allt ett minne blott då filmen saknar dessa element. Tydligen har man trott att det räcker med en känd bok att göra film av, plus att få med en känd skådis. Nej, det funkar inte, trots att det i vissa fall (Twilight-serien) kan gå hem hos publiken. Whiteout får en välförtjänt etta och inget mer.

1/5

Skratt: -

Musik: -

Skräck: 1

Action: -

Effekter: 1

Skådespeleri: 1

Filmens specialitet: kylig hopplöshet - 1

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

http://www.youtube.com/watch?v=4Ev9cIe4FFY

High Lane

Spännande inledning som tappar fart

High Lane är en fransk film som egentligen heter Vertige. Dess internationella titel är dock High Lane. Filmen handlar om en grupp ungdomar som är ute och klättrar i berg. En dag bestämmer dem sig för att utforska ett nytt berg, och när de väl är framme märker de att klättringsslingan är avstängd. Men självklart struntar ungdomarna i det och sätter igång klättrandet. Efter en lång dags klättring kommer de vilse, och sakta men säkert märker de att de inte är ensamma.

Filmens inledning är grymt spännande. Det är mycket höga höjder, så är du höjdrädd är detta absolut ingen film för dig. Man leker friskt med att lura publiken till att tro att karaktärer faller och liknande, det är effektivt och spännande. Dock så planar filmen ut mot mitten och får den typiska skräckfilmsvändningen, High Lane utvecklas från en någorlunda originell film till en mix av Wrong Turn och sig själv. Det är trist, för det kunde ha vart lika bra genom hela filmen.

Avslutet lämnar för en uppföljare, men det är liten sannolikhet att en tvåa kommer. Det blir en svag trea för High Lane, som bjuder på spänning för stunden.

3/5

Foto: 2

Skratt: -

Musik: -

Skräck: 2

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: höga höjder - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt