Recension: Ego

 

Ego

 

Två olika filmer

 

Sebastian är den dryga, snygga och sjukt utseendefixerade rikemansungen som glider runt på inneklubbarna med sina grabbar, raggar på allt som rör sig och dumpar fångsten morgonen därpå. Mia är tjejen som skiter i sitt yttre, klär sig alternativt och är brunett; två personer från olika världar som slängs ihop när Sebastian är med om en olycka, förlorar synen och blir tvungen att bli omhändertagen av Mia. Gissa vem som blir kär och lär sig en läxa..?

 

Svenska filmer har jag absolut inte mycket över för, speciellt inte svenska produktioner som hamnar i kategorin ”romantik”. Ego är en film med stor potential, det inleds snyggt och fångande, skådespelarna är naturliga och takten bra, men någonstans mitt i vägen rasar potentialen när kliché efter kliché bockas av och historien plötsligt förvandlas till ett avsnitt av Idol. Det är kul att det svenska utelivet och ytligheten får sig en känga, men hela poängen försvinner när Sebastian i slutändan får som han vill.

 

Det svider aldrig till, det griper inte tag och manuset lämnar en hel del att önska; vissa konversationer mellan Sebastian och Mia är rentav skrattretande fåniga och obeskrivligt slarvigt skrivna. Sen är det relativt svårt att sympatisera med modellkillen som fötts med silversked i munnen och fått allt serverat tack vare framgångsrika föräldrar – dessutom är han dryg, trångsynt och envis – hur är det ens möjligt att vara på hans sida? Ego får en tvåa för att åtminstone ha gjort ett försök, men i framtiden ser jag hellre att man försöker skriva ett bra manus.

 

2/5

 

Foto: 3

Skratt: 1

Musik: 2

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

 

Filmens specialitet: utseende är faktiskt inte allt - 0

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

 

TRAILER

 

RSS 2.0