Pitch Perfect

Mean Girls möter Glee

Beca (Anna Kendrick) börjar på Barden University och redan från början försöker sånggruppen The Bellas att få med henne. Hon är till en början tveksam då de enda två medlemmarna i The Bellas visar sig vara väldigt udda, men efter lite övertalning satsar hon på att gå med i gruppen. Snabbt visar det sig att Aubrey, gruppens ledare, inte är så förtjust i Beca och det visar sig även att Aubrey inte är den perfekta tjej som hon försöker framstå som. Som om det inte vore nog har även Jesse (Skylar Astin), från killarnas sånggrupp fått upp ögonen för henne…

Vem minns Mean Girls? Det är en film som definierar en hel generation och här har vi ungefär en film som skulle kunna definiera dagens 14-16 åringar. Med serier som Glee och fans som kallar sig själv för Gleeks är det ganska självklart att den nutida uppdateringen av Mean Girls handlar om sång och sångbattles, istället för andra problem som var kärnan i den förstnämnda filmen. Filmens karaktärer är nog den största behållningen, det finns gott om störda, galna och roliga människor att se på och de flesta repliker är välskrivna och träffar mitt i prick.

Sångnumren kanske inte är filmens starka sida, men underhållande karaktärer tillsammans med starka skådespelarinsatser får filmen att komma långt och man undviker de flesta klyschor på vägen till filmens spännande men förutsägbara slut. Rebel Wilson (även i mindre roll i Bridesmaids) är dock roligast i rollen som Fat Amy och orsakar många skratt, om inte en och annan gapskratt här och där. Pitch Perfect får en stark trea eftersom den lyckas gå efter originalmallen, men ändå få en fräsch och ny känsla över det hela.

3/5

Foto: 3

Skratt: 3

Musik: 2

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: song battles - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

TRAILER

The Dictator

Ojämn humor

Sacha Baron Cohen, geniet/galningen bakom Borat och Brüno är tillbaka, nu i en riktig spelfilm och i rollen som diktatorn Aladeen. När Aladeen blir tvungen att åka till USA för att klargöra sina kärnvapenplaner kidnappas han och ersätts av en dubbelgångare som ska skapa fred i landet han styr över. Han blir tvungen att stoppa det kommande fredsavtalet och kommer på så sätt i kontakt med Zoey (Anna Faris), en feminist med helt motsatt bild av världen än honom själv.

The Dictator är väldigt lik Cohens tidigare filmer när det kommer till humorn; det är samma gamla slapstick med undantag för ett par scener. Det är vulgärt och kränkande mot allt och alla, men alla skämt är inte klockrena och många missar målet. Jag garvade ett par gånger, men mestadels var det småskratt som snabbt dog bort. Det finns även en uns samhällssatir och regimkritik som är mycket välkommet i dessa tider.

Efter en slö start tar sig filmen mot slutet och bjuder på en drös av klockrena scener, men då tar filmen tyvärr slut och lämnar tittaren med en ojämn känsla av att inte riktigt hunnit njuta av vad som kunde ha blivit en mycket roligare upplevelse. Många dialoger i filmen kändes som utfyllnad och dess bleka story kunde berättats på fem minuter, men The Dictator är galen nog att klara sig med hedern i behåll och få en halvstadig trea.

3/5

Foto: 2

Skratt: 3

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: diktator - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

American Reunion

Händelserik återförening

De inte så längre unga killarna från American Pie är tillbaka för att mötas upp och gå på sin klassåterträff; Jim och Michelle är gifta och har barn, Oz har blivit en framgångsrik TV-profil, Kevin har stadgat sig med sin flickvän, Finch har rest världen över och Stifler är Stifler. När grabbarna bestämmer sig för att ses och umgås några dagar tidigare än själva återträffen är pinsamma och skandalösa situationer oundvikliga. De kanske inte är lika unga, men lika omogna som tidigare?

Trots att jag slaviskt sett alla direkt-till-dvd uppföljare som släppts sen den mindre lyckade American Wedding räknar jag inte med de som en del av serien, och blev väldigt överraskad när en fjärde film med originalkaraktärerna började utvecklas. American Reunion är nog den bästa uppföljaren och har flest likheter med första American Pie vilket är sentimentalt och väldigt roligt. Stifler är mer vulgär än någonsin, de pinsamma situationerna duggar tätt och det är riktigt kul att se hela gänget igen.

Däremot känns det även som om detta verkligen är en sista försökt till att mjölka ut de sista pengarna som namnet kan dra in, trots att det är en rolig och underhållande rulle är det inget nytt eller något man inte sett förut. Sexskämt, skämt om kroppsvätskor och sexråd från Jims pappa är kul, men när det återvinns för fjärde gången blir det ibland lite ansträngt att skratta med. Det händer ändå tillräckligt mycket för att man ska kunna släppa det och ha kul med gänget, även om jag hoppas det är sista gången. Det blir en stadig trea.

3/5

Foto: 2

Skratt: 3

Musik: -

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: gamla goa gänget - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

The Best Exotic Marigold Hotel

Brittiska pensionärer på vift

En grupp pensionärer (spelade av Englands främsta skådespelarelit) reser till Indien för att bo i en till synes nyrenoverat hotell som visar sig vara motsatsen – men det dröjer inte länge innan de börjar ägna sig åt andra aktiviteter än att klaga. Indiens väder, maträtter och sätt att leva öppnar upp ögonen för våra gäster samtidigt som hotellets ägare, den unga Sonny, börjar avslöja sina framtidsplaner för den fallfärdiga byggnaden. Känslorna sprudlar, fördomarna krossas och pensionärerna hittar nya sätt att njuta av livet.

Detta är en må-bra-film med strålande skådespeleri; Bill Nighy, Maggie Smith, Judi Dench, Dev Patel och Tom Wilkinson är bara några av de stora namn som syns under filmens gång. Medan skådespeleriet inte lämnar något att klaga på är filmens manus inte det mest originella och välskrivna, utan många lysande ögonblick går till spillo när man undviker risker och istället bjuder på publikfrierier. Det fungerar i viss mån men till slut blir det ganska klyschigt och halvdant.

Filmens miljöer är fantastiska, även om man inte utnyttjat Indien till fullo och musiken är sådär lagom ”exotisk”, med risk för att låta klyschig. Det bjuds på mycket värme, skratt och fina repliker om livet, kärleken och döden, vad som är viktigt och vilka fördomar som bara är strunt. Filmens största stjärna är dock Maggie Smith som trots sin lilla roll gör mest intryck och bjuder på flest skratt. Hotel Marigold, som är filmens kortare titel, får en stadig trea. 

3/5

Foto: 3

Skratt: 3

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 5

Filmens specialitet: pensionärer i Indien - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!



TRAILER

En Gång I Phuket

Familjär formula

Sven (Peter Magnusson) är förfärligt trött på sitt jobb och folk omkring om honom. Han längtar efter varmare väder, mjukare människor och helt enkelt annan miljö att kunna skriva sin bok i, för att kunna finna sig själv och sitt livs kärlek. Därför packar han ihop sina prylar och drar till Thailand för att hitta sitt inre lugn och få inspiration till boken. Det dröjer inte länge innan en galen, norsk brud får upp ögonen för honom, samtidigt som han får upptäcker en annan tjej…

Svensk film är inte min starka sida, det är heller inte vad jag väljer att se på bio eller på min fritid. Jag såg rullen under senaste Lucia Movie Night och det säger väldigt mycket när ungefär halva publiken väljer att lämna salongen när det visar sig vilken film det är. Jag valde att stanna och kan inte direkt säga att jag ångrade mig, men det gav mig inte så mycket nytt heller. Handlingen är familjär, ungefär som en avlägsen släkting som man träffar ett par gånger om året.

Resten går mer på rutin, pinsamma situationer uppstår, kaotiska scener staplas efter varandra och felplacerade repliker slängs ut då och då. Jag kan tänka mig att många känner att man helt enkelt vill släppa allt och bara dra till världens ände, men i denna ljumna tappning blir det inte mer än ganska grötigt och smågulligt med mycket yta och lite innebörd. Den må tillfredställa de absolut soltörstande stackarna där ute, men annars är detta en väldigt mild film som bjuder på ungefär lika många genuina skratt som ett humorprogram på svensk TV.

2/5

Foto: 1

Skratt: 1

Musik: -

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: hitta dig själv - 2

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

New Year’s Eve

Lättglömd nyårsafton

Vi har Ingrid (Michelle Pfeiffer) som känner att hon inte nått sina drömmar i livet, Paul (Zac Efron) som hjälper Ingrid med att nå sina drömmar, Stan (Robert De Niro) ligger på sin dödsbädd helt ensam, Aimee (Halle Berry) som till synes tänker fira nyår själv, Tess (Jessica Biel) vill föda först efter nyår och vinna pengar, Laura (Katherine Heigl) funderar på om hon ska ta tillbaka sin gamla flamma Jensen (Jon Bon Jovi), Randy (Ashton Kutcher) fastnar i en hiss med Elise (Lea Michele), Kim (Sarah Jessica Parker) är en överbeskyddande mamma och hennes dotter Hailey (Abigail Breslin) rymmer, Sam (Josh Duhamel) får lifta in till sitt event och stöter på udda människor samt Claire (Hilary Swank) som har i uppgift att få upp en mekanisk boll i luften.

Lät detta som en bra idé? Tydligen tyckte regissören till Valentine’s Day det och föste ihop hälften av Hollywood för att sprida budskapet om kärlek, gemenskap, förlåtande och en del andra klichéer till den korkade delen av biopubliken som slänger ut en hundring så fort dem ser Efrons namn på affischen. Moralkakorna är övertydliga, sångnumren fruktansvärt pinsamma och voice overn… Ja, få mig inte ens att snacka om voice overn, som ska lära publiken hur viktigt det är att följa sina drömmar, tro på sig själv och förlåta varandra under en sådan storhelg som nyårsafton.

Skämten är plattare än den plattaste pannkakan och manuset går på ren automatik, inga överraskningar och ingen som helst filmskaparpassion har lagts ner på detta projekt. Skådespelarna lär haft jäkligt roligt under inspelningen och ännu roligare blev det när lönen kom, men de som funderar på att genomlida en sådan översöt och övertydlig film bör seriöst fundera på om dem vill spendera sin juletid och svårförtjänta pengar på något som inte anstränger sig det minsta för att förtjäna det.

1/5 

Foto: 1

Skratt: -

Musik: 1

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 1

Filmens specialitet: nyårsafton - 1

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

Crazy Stupid Love

Funkar tack vare dess charm

Cal Weavers (Steve Carell) liv når sitt slut när det visar sig att hans fru Emily (Julianne Moore) tänker lämna honom. Som pricken över i:et får han även reda på att hon varit otrogen med en av sina kollegor, David Lindhagen (Kevin Bacon). Hur står Cal ut med detta? Han drar ut och super bort sina känslor och snackar med allt och alla om sina bekymmer; ända till Jacob Palmer (Ryan Gosling) dyker upp och gör Cal till sitt projekt. Han ändrar Cals klädstil, attityd och syn på kvinnor för att göra honom som sig själv, men innerst inne märker Jacob att han fallit för Hannah (Emma Stone)…

Det är en någorlunda rörig historia som gör sig bättre på film, oväntat mycket bättre. Carell som aldrig varit en av mina favoriter klarar sig bra utan att ta i så han spricker eller försöka vara rolig när han egentligen är motsatsen. Moore är underbar i rollen som Emily och Gosling som på senare tid fått det alltmer bekräftat att han är en av Hollywoods nya, stora talanger skiner i sin första snobbiga roll som brudmagnet. Tillsammans med Stone och Bacon har man en ensemble som är smått otroligt för en film i denna genre och man försöker göra det mesta utav det.

Historien är av den typen som man någon gång sett tidigare och det lämnar en del att önska, men under andra halvan av filmen bjuds man på lagom mängd skratt och överraskningar för att kunna ha överseende med det. Det är en mysig film om den rätta kärleken och att kunna ändras, att förlåta och kunna gå vidare; däri ligger även dess charm som känns ända in i hjärtat och gör att man vid filmens slut sitter med ett brett leende och bara njuter. Det blir en stadig trea till Crazy, Stupid, Love.

3/5

Foto: 3

Skratt: 2

Musik: 2

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: att driva med Twilight – 5

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

Super

Torr och fantasilös

Frank (Rainn Wilson) förlorar sin fru Sarah (Liv Tyler) till knarkbossen Jacques (Kevin Bacon) och får lust att hämnas – genom att klä ut sig till superhjälte och låta sig inspireras av superhjältetidningar. Tillsammans med serietidningsförsäljaren Libby (Ellen Page) ger han sig iväg för att få tillbaka sin fru och rädda henne från knarkträsket. Det blir svårare än han tänkt då det visar sig att Libby har en skruv (eller flera) lös.

Detta är en dödstråkig film som försöker komma upp i samma klass som Kick-Ass men som misslyckas totalt. Med torra skämt och ett fantasilöst manus förmår man att göra en av de mest misslyckade filmer jag sett på evigheter. Wilson är en tråkig skådespelare utan karisma, eller så är det hans karaktär som är det – spelar ingen roll, jag ville att han skulle dö ändå. Page lyckas bidra med lite behövd energi men hon försvinner fort.

Bacon går på autopilot och Tyler får inte mycket utrymme, antingen är hon nerknarkad eller så gråter hon. Filmen har ingen anledning till att existera och den saknar helt och hållet takt och känsla. Det blir en etta till Super som i mina ögon borde heta Suger.

1/5

Foto: 1

Skratt: 1

Musik: -

Skräck: -

Action: 1

Effekter: -

Skådespeleri: 1

Filmens specialitet: tråkigaste hjälten någonsin - 5

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

Attack The Block

Störtskön attack

I Attack The Block får vi bekanta oss med några smått kriminella ungdomar som får något annat att utkämpa än gängbråk, nämligen en utomjordisk invasion. En kväll faller något från himlen och ungdomarna dödar varelsen innan den hinner göra något, men snart börjar det falla fler och större monster som är ute efter att hämnas sin mördade vän. Det blir en galen kamp mot de utomjordiska varelserna samtidigt som ungdomarna försöker skydda sina hem från att förstöras.

Detta är en galen och rasande skön monsterfilm med karaktärer man snabbt faller för, men det är inte så att man alltid är på deras sida eftersom de är kriminella och inte riktigt förtjänar att vinna. Varelserna ser billiga ut, men de är ändå ganska häftiga och gjorda med finess, så man köper effekterna trots att det inte är bland det bästa. Rappa repliker och olika sidohistorier blandas ihop och bjuder på en riktigt skön rulle.

Däremot lyckas inte filmen bli jättebra utan håller en jämn nivå utan att bryta ny mark. Skådespelarna är amatörer och vissa karaktärer känns extremt stereotypiska, för att inte tala om slutet som lämnar en smått träig smak då både repliker och agerandet brister. Trots dessa punkter är Attack The Block bättre än både Skyline och World Invasion: Battle Los Angeles och får en trea.

3/5

Foto: 2

Skratt: 3

Musik: -

Skräck: -

Action: 3

Effekter: 2

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: lurviga utomjordingar - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

Horrible Bosses

Ojämn men kul

Vem har inte dagdrömt att mörda sin chef? För Nick, Dale och Kurt blir det nästan verklighet när de bestämmer sig för att göra sig av med de personer de hatar mest i världen. Nicks chef Dave (Kevin Spacey) är allmänt instabil och mobbar folk, Dales chef Julia (Jennifer Aniston) sextrakasserar honom grovt och Kurts chef Bobby (Colin Farrell) kör ner företaget i botten, samtidig som han tar kokain och har orgier på sitt kontor. Trion tar hjälp av en före detta kriminell och försöker planera ”olyckorna” som ska ta chefernas liv…

På senare tid har Hollywood pumpat ut fler och fler vulgära komedier där språket är grovt, skämten råa och oftast relaterade med ämnen som egentligen inte bör skämtas om. Horrible Bosses är en av de, men snäppet mildare och väldigt ojämn. Vissa skämt är som tagna ur en Scary Movie-film och så idiotiska att man får ont i kroppen; speciellt när karaktärerna gör saker man vet de kommer åka fast för. Men med jämna mellanrum avfyras det riktigt klockrena repliker som fick mig att skratta ordentligt.

Cheferna Spacey, Aniston och Farrell är filmen höjdpunkter. Deras roller är så over-the-top att det nästan blir löjligt, men desto mer kul. Farrell får dock minst utrymme och försvinner ganska fort, men Aniston och Spacey ger publiken några oerhört vulgära och råa scener som man nästan skäms att skratta åt. Detta är en av årets hittills bättre komedier, den når inte upp till Bridesmaids nivå men är definitivt bättre än den överskattade och värdelösa Baksmällan II. 

3/5

Foto: 2

Skratt: 3

Musik: -

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: mörda sina chefer - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

Valentine’s Day

Utan varken djup eller mening

I denna film, som försöker täcka alla åldersgrupper och alla sorters problem, får vi följa oändligt många par på alla hjärtans dag och se hur deras livsöden utvecklas, stannar upp och bryts ner helt och hållet. Det finns inte mycket mer till handling, ett par är gay, ett par är gamla med skelett i garderoben och ett par ska förlova sig. Ungdomar planerar att bli av med oskulden och lågstadieelever vill skicka blommor till varandra.

Som sagt försöker filmen täcka upp så mycket som möjligt och det blir även filmens största svaghet, eftersom jag som publik aldrig får komma nära någon av dessa karaktärer. I bästa fall skrapas det lite på ytan innan det snabbt byts till nästa karaktär men det duger inte på långa vägar. Det är en imponerande skara skådespelare man lyckats samla ihop för en sådan meningslös rulle; Julia Roberts, Bradley Cooper, Eric Dane, Jessica Biel, Jamie Foxx, Jessica Alba, Ashton Kutcher, Jennifer Garner och Anne Hathaway är knappt hälften.

Kända namn resulterar varken i bra film eller bra skådespeleri, detta känns mer som en privat rulle av hur det ser ut när alla dessa kändisar dejtar varandra; varje gång jag till exempel såg Jessica Biel tänkte jag inte ”åh, där är ju den karaktären som heter så” utan ”där är ju Biel som är ensam på alla hjärtans dag”. För övrigt är det knappt originella historier och problem som tas upp, snacka om att man sett det tusen gånger innan. Hathaway har den roligaste rollen, det bjuds på enstaka fniss och jag måste medge att filmen som helhet är underhållande ifall man gillar skvallertidningar, men annars är detta blaska i lyxförpackning. Svag tvåa, eller stark etta, eller något däremellan.

2/5

Foto: 2

Skratt: 1

Musik: 1

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 1

Filmens specialitet: alla hjärtans dag - 2

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

No Strings Attached

Nothing new attached

Emma (Natalie Portman) och Adam (Ashton Kutcher) springer på varandra 15 år efter att ha varit på sommarläger och delat en sexuell erfarenhet med varandra. De byter nummer och lovar att höras, vilket blir av när Adam ringer henne på fyllan och berättar om att hans pappa blivit tillsammans med hans ex. Dagen efter vaknar Adam upp hemma hos Emma, vilket leder till att Emma och Adam börjar ett förhållande som endast bygger på sex; lätt, okomplicerat och tillfredställande. Gissa om dem faller för varandra..?

Det har kommit många filmer med samma uppbyggnad den senare tiden, Love & Another Drugs och den kommande Friends With Benefits är två av dem. No Strings Attached är uppbyggd precis som Emma och Adams förhållande; enkelt, slätstruket och förutsägbart. De bleka försök till att skapa djup och problem i deras förhållande är tama och filmen upplevs som ointressant. Portman är som väntat ganska duktig och gör rollen bra, trots att hon inte fått mycket att jobba med. Kutcher är ojämn och jag vet fortfarande inte om man kan kalla honom för skådespelare.

Deras kemi och tajming är däremot riktigt bra, det finns glöd och passion mellan karaktärerna så man förstår varför dem dras till varandra. Tyvärr finns det varken passion eller glöd i historieberättandet som är av det enklaste slaget, samt manuset och temat som överlag känns uttjatat, för i år i alla fall. Det blir en svag tvåa till No Strings Attached.

2/5

Foto: 2

Skratt: 1

Musik: -

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: omöjlig kärlek - 2

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

Bridesmaids

Djävulskt rolig

Annie (Kristen Wiig) är fattig, singel och hennes jobb går åt helvete. Den enda man som hon umgås med ber henne dra när dem är färdiga i sängen och hennes bästa vän Lillian (Maya Rudolph) ska gifta sig. Möhippan och bröllopet planeras av Lillians nyfunna vän Helen (Rose Byrne), som har allt Annie saknar i sitt liv. Ju längre Annie får stå ut med Helens närvaro desto mer känner hon hur hon knuffas ut ur Lillians liv, men hon tänker fan inte låta det ske.

Bridesmaids har jämfört med många andra filmer som Sex And The City och även blivit kallad för en kvinnlig version av Baksmällan. Bridesmaids är en ultracool rulle med en drös av klockrena skäm, rappa repliker och oväntade scener. Manuset är riktigt välskrivet och valet av skådespelerskor kunde inte ha varit bättre. Som väntat är det Rose Byrne som gör störst intryck som den omedvetet bitchiga Helen, men det bästa är att alla karaktärer har något att bjuda på. Oavsett vilken sorts humor du har lär du skratta minst en gång – vilket inte kan sägas om många komedier.

Glöm Sex And The City och Baksmällan, Bridesmaids är årets hittills roligaste film och det lär inte komma någon film som toppar detta. Filmens största styrka ligger i att kunna balansera det överdrivna och realistiska, utan att flippa ut totalt och tappa trovärdighet. De komiska delarna må överdriva med råge, men filmen har ett stort hjärta och bjuder på två djävulskt roliga timmar. Det blir en stark fyra till Bridesmaids.

4/5

Foto: 3

Skratt: 5

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 4

Filmens specialitet: galna brudtärnor - 5

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!



TRAILER

Bad Teacher

Bad movie

Elizabeth Halsey (Cameron Diaz) är lärarinna och samtidigt gift med en rik man. En dag när hon kommer hem efter jobbet möts hon av en otrevlig överraskning – hennes man vill skiljas. Vi kastas några månader in i framtiden, där hennes tidigare glamourösa liv är som bortblåst. Hon hatar sitt jobb och letar ständigt efter en ny man som kan försörja henne. När Sott Delacorte (Justin Timberlake) dyker upp som vikarie blir Elizabeth intresserad, men hon inser snabbt att hon inte är ensam om det…

Cameron Diaz är charmig, rolig och snygg att se på, det är ingen tvekan om det. Men en komedi kan inte endast vila på hennes tre starka sidor, det krävs även ett bra och intressant manus samt klockrena skämt för att fungera. Vissa repliker är vulgära och det leder till fniss, men i överlag är det riktigt trist manus Diaz har fått jobba med. Det finns absolut inga överraskningar och det roliga skämten havererar, timingen är kass och själva handlingen känns gammal.

De få scener som är underhållande är de som sker mellan Elizabeth och hennes elever, tyvärr är de ganska korta och försvinner bland allt annat. Timberlake passar i sin nördiga roll, men även han känns tråkig och oinspirerad. Sen förstår jag mig inte riktigt på hur många gånger man ska göra om car-wash scenen där en sexig kvinna ”tvättar” en bil i minimala kläder, samtidigt som männen råstirrar och gör bort sig. Trist. Bad Teacher får en svag tvåa.

2/5

Foto: 1

Skratt: 2

Musik: 1

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: dålig lärare - 2

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

Life As We Know It

Oväntat allvarlig komedi

Holly Berenson (Katherine Heigl) och Eric Messer (Josh Duhamel) är två personer som är motsatsen till varandra. De paras ihop av sina bästa vänner, men de hinner knappt gå på date innan de ryker ihop. Tragiskt nog är de alltid på samma fester, middagar och födelsedagar eftersom deras två bästa vänner är tillsammans. När de gifter sig och får barn blir Holly och Eric barnets gudföräldrar. Efter en sorglig olycka blir Holly och Eric tvungna att ta hand om barnet och bo tillsammans, men självklart går inte allt som planerat.

Jag kände mig lite smått skeptisk inför filmen, mest på grund av Heigls senaste filmval där det känns som om hon spelar samma karaktär om och om igen. Men efter en överraskande seriös inledning försvann mina tvivel och jag njöt av filmen. Man vet hur det kommer sluta men trots det passar Heigl och Duhamel bra tillsammans och deras timing och kemi märks av i filmen. Rullen är inte jätterolig, men bjuder på några skratt och ett flertal känslomässiga scener som känns i hjärtat.

Detta är en romantisk komedi som har en väldigt allvarlig underton, annars finns de obligatoriska elementen här; knäppa sidokaraktärer, ett omaka par och ett lyckligt slut. Varken Heigl eller Duhamel briljerar i sina roller men de gör vad de ska och deras styrka ligger i de scener då dem agerar mot varandra. Det blir en smådarrig trea till Life As We Know It. 

3/5

Foto: 2

Skratt: 2

Musik: -

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: vad man ibland får offra - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

The Hangover Part II

Smaklös baksmälla utan charm

Jag tillhör den lilla skara människor som inte tyckte att den första filmen var så otroligt kul. Visst, den hade sina stunder men överlag var det bara en film i mängden, med en jävligt skruvad handling bara. När vi återvänder till karaktärerna i del 2 är det Stu som ska gifta sig och efter en öl på stranden i Thailand går allt fel. Ja, en öl. I ettan var det Alan som låg bakom det hela då han drogade ner sina vänner, så vem kan ha fifflat den här gången..?

Detta är den typ av film som spelar in snuskigt mycket pengar tack vare en föregångare som var välgjord, genomtänkt och omtyckt. Den avdragna tanden har bytts ut mot en tatuering, spädbarnet har ersatts av en cigarettberoende apa och Stus sex med en prostituerad har eskalerat till samlag med en transvestit. Det bjuds på noll överraskningar, det saknas flyt och en sammanhängande story och oftast vet man vad som ska ske.

Det värsta är att filmen som helhet känns som massa sketcher/sekvenser som bara kastats ihop för att fylla ut speltiden. För hur kul är det egentligen med droger, överdoser, avskurna kroppsdelar och horor? Här har man skruvat till allt i ettan så det blivit värre, grövre och äckligare. Det är inte kul, bara smaklöst och fruktansvärt tragiskt, att en film som detta ska representera nutidens humor. Sedan att manuset är en kopia av ettan och skådespelarna ser $-tecken i sina ögon är en annan femma.

Som de bakfulla grabbarna i filmen säger, ”hur fan kunde detta hända igen?” Jag undrar samma sak och svaret är; nej, det hände inte igen. Ni misslyckades andra gången.

1/5

Foto: 1

Skratt: 1

Musik: 1

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 1

Filmens specialitet: mörk humor - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER