Recension: Avatar



Avatar

 

Visuellt bland det bästa som gjorts

 

Jake Sully (Sam Worthington) väcks upp, han har fått i uppdrag att resa till planeten Pandora för att slutföra ett uppdrag som hans tvillingbror var ämnad för. Men nu, efter hans död, är det Jake som får ersätta honom och resa till den okända planeten. När han är framme på människornas bas på Pandora får han i uppgift att infiltrera den levande rasen som bor på planeten; Na’vi. Dessa kattliknande varelser som skiftar mellan blått och olika nyanser av turkost bor i ett enormt träd mitt i djungeln. Trädet råkar växa ovanför en värdefull källa som människorna vill åt och därför blir Jake, tack vare Avatar-programmet, utseendemässigt lik en Na’vi, och därefter kan han börja sitt uppdrag. Men Jake faller direkt för kulturen, synen och samhörigheten som stammen har, för att inte tala om att en viss Na’vi som stjäl hans hjärta.

 

Som ni märker är detta ingen originell historia, utan det är lite små gamla klassiska historier som satts ihop och vispats hop till Avatar. James Cameron som står för regin har även stulit lite från sin förra succé Titanic och kryddat historien i Avatar med förbjuden kärlek av högsta möjliga grad. Tack och lov ligger inte filmens styrka i dess historia utan det är utförandet och den stora helheten vi får titta på. För där Titanics kärlekshistoria utspelade sig på världens största fartyg har man i Avatar bytt ut fartyget mot en ny planet som i sin tur leder till nya djurarter, växter, miljöer och banbrytande effekter; inte vilka effekter som helst, utan med Avatar kom även 3D-vågen.

 

Det bjuds på massvis av storslagna och sagolika scener där vi tack vare 3D-tekniken får komma nära Pandoras djungel, dess djur och dess djupa dalar och svävande klippor. Det är scener som man upplever i drömmar, och miljöerna har man aldrig ens föreställt sig. De felfria effekterna ger en trovärdighetskänsla som filmer sällan har och fotot är briljant; allt från färgsättningen av de olika varelserna till den självlysande djungeln är en fest för ögat. Skådespeleriet finns det inte mycket att säga till om eftersom det mesta är animerat, men det är kul att se både Sigourney Weaver och Michelle Rodriguez i mindre roller. Filmmusiken håller dock inte hela vägen och på många ställen känns den bara som utfyllnad utan att uppfylla något syfte.

 

Men Avatar sträcker sig vidare och tar sig an ämnen som är aktuella än idag. Problemet med att våld inte är lösningen till allt och hur vissa av världens länder för sig mot varandra avspeglas klart och tydligt i filmen. Det är fantastiskt att Cameron lyckats föra in små ledtrådar och likheter med världen idag och göra oss tittare medvetna om att vi människor inte är så ”bra” som vi tror att vi är.

Avatar kommer ha samma effekt för 3D-tekniken som Terminator 2 hade för effekter i överlag och trots dess svaga historia är det en film som man kan se om många gånger och hänföras varenda gång. Det blir en fyra till Avatar.

 

4/5

 

Foto: 5

Skratt: -

Musik: 3

Skräck: -

Action: 4

Effekter: 5

Skådespeleri: 3

 

Filmens specialitet: styrka är inte allt - 5

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

 

http://www.youtube.com/watch?v=5qmq9wbW_9w


Kommentarer
Postat av: pet

Gav den 7 av 10. Maffigt visuellt spektakel, men ganska tom när dess övertydliga budskap tar så mycket plats. I princip Pocahontas ännu en gång.

2011-01-22 @ 17:34:32
URL: http://kevlarsal.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0