X-Men: First Class

Stark start

Efter tre filmer och en spin-off som kretsade runt Wolverine är det dags att gå tillbaka till rötterna och se vad som skedde innan Magneto och Professor X blev bittra fiender. Dessa individer presenteras som Erik Lehnsherr (Michael Fassbender) och Charles Xavier (James McAvoy) och vi får följa deras historier; hur Erik som barn blev torterad i nazisternas tyskland för att en galen läkare vid namn Sebastian Shaw (Kevin Bacon) ville åt hans krafter, samtidigt som Charles växte upp med ungdomar av hans egna ”sort”.

Filmens öppning är intressant och publikens intresse fångas direkt. Ganska snabbt inser man även att detta inte är en superhjältefilm som kretsar runt effekter, utan det finns en väldigt gripande och realistisk story som får ta utrymme och svepa över åskådarna. Personligen är jag inget direkt fan av X-Men, men här kände jag verkligen för karaktärerna och trots att jag knappt minns de andra filmerna kunde jag följa med utan problem. Filmens största styrka är dess felfria prestationer från skådespelarna, både Fassbender och McAvoy glänser och passar sina karaktärer utmärkt.

När det väl kommer till effekterna är de snygga och häftiga, utan att gå till överdrift och ta över filmen. De kändes inte påtvingade endast för att hänföra publiken och att man inte tagit hjälp av 3D-tekniken är ett stort plus. Sidokaraktärerna är intressanta och mångsidiga, även här är det ett plus att duktiga skådespelare valts till rollerna. Bacon är riktigt härlig som filmens skurk och fotot samt miljöerna är vackra. Detta var årets hittills största överraskning, efter trailern kände jag att detta kunde bli riktigt dåligt, men jag hade fel. Det blir en stadig fyra till X-Men: First Class.

4/5

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 3

Skräck: -

Action: 4

Effekter: 4

Skådespeleri: 4

Filmens specialitet: hur allt började - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.