Recension: Green Lantern
Green Lantern
Bra men inte bättre
Hal Jordan (Ryan Reynolds) jobbar som testpilot och tar dagarna som de kommer; han är obetänksam och rätt så slarvig och efter en incident på jobbet blir han tvungen att förklara sig för Carol Ferris (Blake Lively). En kväll hittar han en utomjording vars sista ord blir att han ska ta över efter honom och därifrån inser han att det finns andra planeter och världar vars främsta uppgift är att skydda de olika livsformerna. Snabbt förstår han att det största hotet är Parallax, en varelse som livnär sig på rädsla.
Filmen har fått oförtjänt mycket skit; den är inte i närheten av så dålig som det sägs. Reynolds som superhjälte är charmig och har förträfflig kemi med Lively som strålar under de få scener hon syns till. Tack och lov har man inte använt henne som ett offer utan hon distanseras från hjältens äventyr. Peter Sarsgaard syns i en besynnerlig och motbjudande skurkroll som inte får tillräckligt med utrymme samtidigt som Mark Strongs karaktär, Sinestro, är med ännu mindre.
Effekterna är oräkneliga och spretiga, stundtals blir det för grönt och mycket att hålla koll på, framför allt de scener där det är flera lager av animerat över varandra; mestadels är det snyggt, men förvirrande. Handlingen är lite mer av det klassiska slaget där en person förvandlas till superhjälte, däremot fann jag mytologin och historien bakom världarna och karaktärerna intressant, speciellt med tanke på att jag inte är insatt i serietidningar. Detta är en bra superhjältefilm som aldrig blir bättre, mycket på grund av det hastade avslutningen. Det blir en trea till Green Lantern.
3/5
Foto: 3
Skratt: -
Musik: 1
Skräck: -
Action: 3
Effekter: 3
Skådespeleri: 3
Filmens specialitet: grön färg - 5
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!TRAILER