Recension: The Amazing Spider-Man

 

The Amazing Spider-Man

 

Överflödigt men starkare grund

 

Efter tre Spider-Man filmer signerade Sam Raimi med Tobey Maguire i huvudrollen är det tack och hej och dags för en ny skara filmskapare att omstarta hela serien. Nya Peter Parker gestaltas av Andrew Garfield som i ung ålder lämnas av sina föräldrar för att senare växa upp och falla för Gwen Stacy (Emma Stone), en söt tjej i hans klass. Under en dagsutflykt till Oscorp blir Parker biten av en spindel och… Ja, ni vet historien.

 

Det är samma historia som i förra generationens Spider-Man filmer men det är mer fokus på Parkers föräldrar och vad som hände med dem; MJ syns inte till och har ersatts av Gwen som spelas av en oerhört charmig Stone. Även Garfield känns mer given i rollen som Parker och han ser mer ut som en tonåring än vad Maguire någonsin gjorde. Det är mörkare, tyngre och mer styrka i filmen och insatserna.

 

Däremot är filmens skurk oerhört ointressant och fult gjord; effekterna håller tyvärr inte alltid och det brister på mer än två ställen. En del tomma hål fylls aldrig och jag väntar ständigt på att Parker ska försöka lösa mysteriet med sina föräldrar men det händer inte… Det finns en del positiva men även negativa aspekter med filmen som får helhetsintrycket att bli ”meh” – det blir snarare inget intryck. Filmen bygger upp sig på starkare grund för framtida uppföljare men som det ser ut nu blir det en svag trea.

 

3/5

 

TRAILER


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0