Harry Potter och Den Flammande Bägaren

Det bästa av det mesta

När Harry under sitt sommarlov njuter av världsmästerskapet i Quidditch får han vittna något som han sent glömmer; han-som-inte-får-nämnas-vid-namns anhängare, kallade Dödsätare. De attackerar folkmassan och när Harry väl kommer till Hogwarts får han tankarna på annat då Dumbledore meddelar eleverna att två andra skolor, Durmstrangs och Beauxbatongs kommer till Hogwarts för att delta i den magiska trekampen som går ut på tre farliga utmaningar som en person från varje skola får ta sig an. Dessa tre personer väljs ut av Den Flammande Bägaren, ett magiskt föremål som bestämmer vilka studenter som är värdiga att bära skolans namn i denna prestigefyllda tävling. Men när Harrys namn väljs ut av bägaren – som en fjärde deltagare – ändras Harrys tillvaro totalt…

En bok som är strax över 700 sidor lång kan vara svår att göra till film, men här han man lyckats ganska bra. Det känns hoppigt ibland, men det finns helt enkelt inte tid för att ta det lugnt. Storyn drivs fram snabbt och vi får möta en hel del nya karaktärer, som professor Moody (Brendan Gleeson), Cedric Diggory (Robert Pattinson) och Hagrids nya ögonsten; Madame Maxine. Skådespelarna gör allesammans ett utmärkt jobb, och även trion har utvecklats i sitt spel. Dock så kan Michael Gambons version av Dumbledore tolkas som aningen för aggressiv, men i längden funkar det. Den nya regissören, Mike Newell, gör ett mycket bra jobb när det kommer till de tre uppgifterna. Han släpper loss fantasin och bjuder på en hisnande drake, en sjö med oändlig djup och en labyrint av sällan skådad slag.

Musiken, som nu komponerats av Patrick Doyle och inte John Williams som de tidigare filmerna passar filmen och är precis så bombastiskt som den behöver vara. Effekterna och fotot håller som vanligt mycket hög klass, och när vi närmar oss filmens klimax får vi se en Voldemort som vi aldrig kunde drömt om. Ralph Fiennes spelar med en sådan gnista och sadistisk tillfredställelse att det nästan blir skrämmande att se honom på vita duken. Som ett stort fan av böckerna blev jag inte besviken och med tanke på bokens komplexa historia har jag överseende med en del förändringar som filmskaparna har gjort. Det blir en solklar fyra, och femman är nära.

4/5

Foto: 4

Skratt: -

Musik: 4

Skräck: -

Action: -

Effekter: 5

Skådespeleri: 4

Filmens specialitet: trekamp - 5

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!