Harry Potter och Dödsrelikerna: Del 1

 

Skrämmande inledning till slutet

 

Jag var en av många Potter-fans som jublade när jag fick reda på att sista boken skulle delas upp i 2 filmer. Visst skedde det på grund av ekonomiska skäl, men sista bokens komplexa story har djup nog att fylla två filmer utan att kännas urvattnad. Här får vi följa Harry, Ron och Hermione som är på jakt efter Horrokruxer, föremål som delar av Voldemorts själ är gömda i. De återvänder inte till Hogwarts, utan ger sig ut på jakt samtidigt som Dödsätarna och grupper som kallas på ”snappare” ständigt söker efter dem. Trolldomsministeriet infiltreras och tas över av Voldemorts anhängare, och trollkarlssamhället blir ständigt farligare och osäkrare. De kan inte lita på någon, och trions jakt efter Horrokruxerna blir snabbt meningslöst när avundsjuka och drama sliter isär dem.

 

Den första delen av slutet är en roadmovie där Hogwarts inte finns med i en enda scen, utan filmen fylls med storslagna vyer av landskap, skog och klippor. Det finns ingen struktur på trions äventyr, utan de känner sig vilsna utan de vuxnas hjälp, samtidigt som ensamheten, dysterheten och de negativa känslorna ständigt gör sig påminda. Desperationen efter att komma fram, efter att hitta en Horrokrux utan att komma till skada eller bli mördad är större än någonsin och på så sätt har filmen fångat bokens känsla felfritt. Mycket som skulle ha klippts bort om boken hade blivit en film, till exempel ministeriespioneriet, finns med i filmen och det ger en tydligare bild av helheten. Det har sagts tidigare, men många ministeriescener påminner om nazisterna och deras utrensning av ”orena” människor.

 

Skådespeleriet är som alltid bra och Daniel Radcliffe, Emma Watson och Rupert Grint levererar sina bästa prestationer hittills. Speciellt Watson, som lagt av med hysterin i sitt spelande och istället övergått till en klok och oerhört charmig Hermione. Musiken, som denna gång komponerats av Alexandre Desplat ger en lågmäld men effektiv ton till filmen samtidigt som effekterna, fotot (riktigt läckert) och kameraarbetet som alltid håller högsta möjliga klass. Har man inte sett de tidigare filmerna kan det vara svårt att hänga med (varför börja på näst sista delen?) men annars är detta 150 minuters lyckorus för oss som läst böckerna. Detta är även filmen som följer boken närmast och får med mest detaljer, samtidigt som de få ändringar som man lagt till är riktigt lyckade.

 

Dödsrelikernas ton är mycket vuxnare och allvarligare än tidigare, vilket är välkommet. Vissa scener chockar, medan vissa skrämmer slag på publiken. Det enda som jag kan klaga på är att jag inte riktigt uppskattade komiken i scenerna som utspelar sig i trolldomsministeriet, istället för att ta det hela på blodigt allvar kändes det som en halvflummig spioneriutflykt. Annars är detta den bästa Potter-filmen hittills och även en av årets bästa filmer. Nu är det bara att vänta till juli, då det riktiga spektaklet serveras. Det blir en svag femma till första delen av Dödsrelikerna. (Det syntes även att en del av effekterna skulle gjort sig riktigt bra i 3D-format, men tyvärr hann man inte med 3D-konverteringen.)         

 

5/5

 

Foto: 5

Skratt: -

Musik: 4

Skräck: -

Action: -

Effekter: 5

Skådespeleri: 4

 

Filmens specialitet: drama & magi - 5

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

 

http://www.youtube.com/watch?v=_EC2tmFVNNE