Recension: Psalm 21
Psalm 21
Årets hittills sämsta film
En präst får ett samtal från en avlägsen by. Hans pappa har drunknat under mystiska omständigheter, och han åker till byn för att reda ut vad som egentligen hände. Men prästen är i fråga instabil, han har sen flera år sedan jagats av jobbiga barndomsminnen och unders hans resa till byn kommer han i kontakt med demoner och spöken som inte fått ro, förrän han lyckas lösa mysteriet runt hans döda far. Detta är upptakten till den svenska skräckisen Psalm 21 som visar vara bland det värsta jag sett på bio.
Jag har absolut inget positivt att säga om filmen. Skådespeleriet är skrattretande, skräckeffekterna skulle platsat i vilken direkt-till-dvd-skräckis som helst, handlingen är klichéfylld och spänningen skriker med sin frånvaro. Däremot bjuds det på omotiverade sexscener, konstiga ljudeffekter och fruktansvärt pinsamt manus. Jag gav filmen en timma och efter det lyckades jag inte hålla intresset uppe, utan jag satt och skrattade åt varannan replik som sades.
Att man fått göra en sådan film är skam, svenska filmer brukar i vanliga fall inte vara mycket att hurra för men den här tar priset. Att biosalongen för övrigt var helt tom är ytterligare bevis för att denna film förhoppningsvis kommer vara den sista i sitt slag, för jag skulle inte orka genomlida en Psalm 22 med ännu fler änglakörer som låter som surrande myggor. Det blir en etta, än om mindre, till Psalm 21.
1/5
Foto: 1
Skratt: -
Musik: 1
Skräck: 1
Action: -
Effekter: 1
Skådespeleri: 1
Filmens specialitet: Prästskräck - 1
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
