Recension: Let Me In
Let Me In
Mörkt och vackert
Let Me In är den amerikanska versionen av Låt Den Rätte Komma In och är regisserad av Matt Reeves, mannen bakom Cloverfield. Owen (Kodi Smit-McPhee) är en utstött kille i skolan, han är skygg och hans föräldrar befinner sig mitt i en skilsmässa. En kväll när han är ute och leker på gården träffar han på Abby (Chloe Moretz), en ganska udda tjej utan skor trots den isiga kylan. Dessa två individer finner tröst hos varandra och detta blir början till en väldigt vacker men skrämmande relation.
Amerikanska remakes är kända för att vara onödiga och oftast sämre, men här får man göra ett undantag. Den svenska versionen är enligt mig väldigt dålig och gjord utan fingertoppskänslan som behövs för en sådan komplex historia, och Reeves var tydligen rätt man för jobbet. Let Me In genomsyras av mörker och skräck men här och där glimmar det till när hoppet för sig påmind. Owen och Abbys relation är skildrad med stor ömhet och djup och de unga skådespelarna är briljanta i sina roller.
Mycket av det som Owen upplever i skolan är skrämmande realistiskt och ett par scener är väldigt påfrestande att se. Filmen har ett långsamt och lågmält tempo som passar temat och man har lekt en hel del med ljussättningen vilket resulterar i det snyggaste jag sett på länge. De få effekter som man får njuta av är snygga och musiken skräddarsydd; tillsammans skapar de ögonblick av ren filmmagi. Det blir en stark fyra till Let Me In som utan tvekan är den bästa remake jag någonsin har sett.
4/5
Foto: 4
Skratt: -
Musik: 4
Skräck: 3
Action: -
Effekter: 4
Skådespeleri: 5
Filmens specialitet: relation mellan barn - 5
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
http://www.youtube.com/watch?v=reRRAEVHq8E