Recension: Diary of a Serial Killer
Diary Of A Serial Killer
Oengagerad rulle med noll spänning
Bara titeln till filmen får mig att bli sugen på att se den, det låter så intressant och skrämmande (men ack så fel man kan ha!). Vi får följa olika seriemördare och hur dessa inspirerats till att döda människor av andra seriemördare. Huvudpersonen är Laura, en journalist vars mamma fallit offer för en av dessa seriemördare. Hon försöker tillsammans med polisen luska fram mördaren och avslöja vem det är, men ju närmare honom hon kommer desto närmare henne kommer han. Detta är huvudtråden och vi får genom en mängd flashbacks se andra seriemördare in action.
Som många andra filmer som blir dåliga är nog tanken god, men genomförandet snudd på uselt. En skräckfilm brukar vara filmad med mörkare ton, vilket helt och hållet saknas här; det är ljust och fejkblodet lyser tomatrött. Skådespeleriet är som bäst amatörmässigt och saknar trovärdighet, likaså dialogen och de krystade miljöerna som filmen bjuder på. Jag försökte verkligen vara intresserad, men halvvägs gav jag upp när jag kände att filmskaparna knappt lagt ner någon tid på att försöka skapa spänning eller intresse.
Filmens alla seriemördare är tråkiga och morden är ännu tråkigare, samtidigt som man försöker ge en misslyckad klassisk/storslagen touch till filmen. Voice-overn säger samma sak om och om igen, fast med andra ord och när den ”stora” twisten i filmen kommer tar filmen slut. Alltså den tar slut mitt i allt, man får inte reda på vad som hände eller varför det hände. Detta är en av många skräckfilmer som ger genren dåligt rykte och förtjänas inte att ses av en enda person.
1/5
Foto: 1
Skratt: -
Musik: 1
Skräck: 1
Action: -
Effekter: -
Skådespeleri: 1
Filmens specialitet: hur tänker en seriemördare? - 1
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
