Recension: Hostel
Hostel
Definierar sex och våld
Tre kåta grabbar är ute i Europa och reser; de festar, super och har sex för full rulle. De börjar sin trip i Amsterdam, där de springer på en kille i samma ålder. Han visar dem ett harem av nakna och villiga kvinnor – fast på sin kamera. Han rekommenderar att de åker till Slovakien, där sexuellt frustrerade kvinnor suktar efter amerikanskt material. I deras öron låter det som ljuv musik (begreppet ”killar tänker med kuken” borde användas nu) och de beger sig till Slovakien, utan att ha någon aning om vad som väntar dem. Väl framme börjar de en efter en försvinna…
Hostel kom år 2005, i samma veva som Saw-serien hade nått sin absoluta höjdpunkt. Regissören Eli Roth har inspirerats av Saw, men han har tagit det hela ett steg längre. Istället för fällor eller maskiner som torterar människor har han gjort scenariot ännu mer skrämmande – människor som torterar andra människor. Han har byggt upp en organisation som bokstavligen häver in pengar och alla inblandade är på ett eller annat sätt mutade, till och med polisen. Filmen är löst baserad på sanna historier. (!!)
De relativt okända skådespelarna med Jay Hernandez i spetsen gör bra insatser, filmens stämning är dyster och den sista halvtimman är en riktig nagelbitare. Fram till dess har filmen ett par svackor och karaktärerna är bitvis riktiga idioter, men det vägs upp av att kemin mellan de tre vännerna finns på riktigt. Våldet är rått och grovt fast samtidigt riktigt snyggt gjort och Roth lämnar i stora drag inget till fantasin. Musiken är mycket udda och blir under vissa scener väldigt påtaglig, samtidigt som slutet är ganska öppet och lämnar för en uppföljare. Jag kan inte säga att detta är en jättebra film, men vill du se en film med naket, hög äckelfaktor och en skvätt spänning fungerar Hostel.
3/5
Foto: 2
Skratt: 3
Musik: 2
Skräck: 3
Action: -
Effekter: -
Skådespeleri: 3
Filmens specialitet: tortyr - 3
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
