Recension: I Am Number Four
I Am Number Four
”Jag kollar på film”
John (Alex Pettyfer) kommer från en annan planet, hans föräldrar har mördats och han är en av de få överlevande som kommit till jorden med sin mentor för att smälta in och leva ett normalt liv. Men det är lättare sagt än gjort, speciellt när man börjar på en ny skola, faller för en tjej och får stå ut med hennes instabila ex. Som om det inte vore nog får han även hjälpa den utsatta nörden i plugget, samtidigt som en grupp mystiska män som mördat hans föräldrar är ute efter honom. Med tiden visar det sig att John har krafter och han börjar lära sig behärska de…
Upplägget har man sett tusen gånger innan – både i filmer och serier, man har läst om det i böcker och man kanske till och med har fantiserat om det. Tråkigt nog är det inte ens så bra genomfört i detta fall och man försöker inte lägga till något nytt i genren. Många scener som jag personligen hade velat se mer djup i är relationen mellan John och hans kärleksintresse, vi bjuds inte på några vidare karaktärsfördjupningar och det blir ekande tomt. Skådespeleriet är medelmåttigt som bäst och tyvärr har inte Pettyfer den utstrålning man behöver för en sådan roll.
Filmens största överraskning är en datoranimerad ödla som snabbt byter skepnad och överraskar stort till slutet. Annars är detta en film i mängden som man ligger och ser på en söndagskväll samtidigt som man pratar i telefon och svarar ”nä, jag gör inget speciellt, kollar på film. Själv?” De sista 20 minuterna är dock ganska underhållande och häftiga, även om effekterna för det mesta är B. Med tanke på hur det har gått ekonomiskt för filmen lär det inte bli en ”I Am Number Five” men om det skulle bli av hoppas jag att det blir bättre, för det finns potential.
2/5
Foto: 2
Skratt: -
Musik: 2
Skräck: -
Action: 2
Effekter: 2
Skådespeleri: 2
Filmens specialitet: lysande händer - 3
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
