Recension: Ice Age
Ice Age
Gullig historia med istidsdjur
Ice Age kretsar runt en grupp djur som inte passar ihop för fem öre; en mammut, en sabeltandad tiger och sist men inte minst otroligt korkad sengångare. Denna trio hittar en människounge mitt ute i snön, helt ensam och sårbar. Efter lite tjafs bestämmer dem sig för att ta hand om barnet och återförena det med dess familj och stam. Men det blir en resa med många faror samtidigt som en i gruppen har annat i åtanke; samtidigt driver resan dessa tre udda karaktärer till att komma närmare varandra än vad dem trodde var möjligt.
Detta är en historia med djup som bitvis är väldigt fin att se på. Karaktärerna är lätta att älska och filmen har en väldigt trivsam och vänlig känsla över sig. Det finns en del klockrena skämt och scener får en att garva högt, samtidigt som man halvvägs klurar ut slutet. Detta är en barnfilm med hjärta och hjärna som bjuder på fin animation (trots att det ser lite udda ut) och riktigt bra röstval; Ray Romano är perfekt som mammuten Manfred, John Leguizamo felfri som sengångaren Sid och Denis Leary som tigern Diego.
Ice Age lider dock av något som många andra animerade filmer drabbas av, nämligen urgulligt slut. Jag förstår att det är barnfilm men som lite äldre tilltalar det mig inte jättemycket, även om barnen älskar det. Som helhet bjuder Ice Age på en underhållande åktur för hela familjen och betyget hamnar slutligen på en stadig trea.
3/5
Foto: 3
Skratt: 3
Musik: 3
Skräck: -
Action: -
Effekter: -
Skådespeleri: -
Filmens specialitet: djur är intelligenta - 4
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
