Recension: Rango
Rango
Läckert värre
Rango är en ödla som genom en olyckshändelse hamnar ute i det vilda. Efter ett ha bekantat sig med öknen och en del av dess farliga invånare kommer han till en liten och sliten stad där olika djur bor. Genom en lögn som blir allt svårare att hålla ihop blir han stadens sheriff och inser att staden har ett stort problem; vattenbrist. Rango vänder upp och ner på stället för att leta rätt på sanningen, men det visar sig bli svårare än väntat när några personer inom staden faktiskt ruvar på en hemlighet.
Till att börja med är detta en smaskigt animerad film; varje scen dallrar av detaljer och karaktärerna är så klockrena att inte en enda känns överflödig. Bara själva Rango är underbar att se på, hans form och egenskaper leder till många skratt. Man har använt sig av kändisröster vilket jag inte är så förtjust i, men här funkar det utmärkt. Johnny Depp, Isla Fisher och Bill Nighys röster är som gjorda för filmen som dessutom överraskar både språk och innehållsmässigt.
Man använder ett antal svordomar och några skrämmande inslag i filmen fick till och med mig att höja på ögonbrynen; en åttaåring lär ha mardrömmar ett bra tag framöver. Det bästa med filmen är utan tvekan dess stil som hyllar västernfilmer samt musiken som är skräddarsydd för varenda scen. Det som Rango tappar i är komiken, det roligaste under filmen avverkas de 20 första minuterna och sen blir det mer spännande än roligt. Men detta är utan tvekan bland det bästa på bio nu – och för en gångs skull är inte animationsstudion Pixar eller Dreamworks som ligger bakom. Betygsfyran är solklar.
4/5
Foto: 5
Skratt: 3
Musik: 4
Skräck: -
Action: 3
Effekter: -
Skådespeleri: -
Filmens specialitet: västern - 4
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
