Recension: Cassadaga
Cassadaga
Alldeles för splittrat
Claire förlorar sin syster i en mycket tragisk olycka som leder till att hon blir deprimerad och åker ut på landsbygden för att koppla av och få inspiration till sitt målande. Hon kommer i kontakt med lite nya människor och träffar en kille; Mike, vars dotter tar målarlektioner hos henne. Claire får möjligheten att ta kontakt med sin systers ande, men någon annan vill kontakta henne, någon i stort behov av hjälp. Det blir svårare än väntat då Claire är döv och skumma typer börjar dyka upp omkring henne…
Det är en ambitiöst gjord film med känsla och finess, storyn är välberättad och skådespeleriet över medel. Skaparna är dock splittrade över vilken riktning de vill ta; romantisk thriller, spökhistoria eller tortyrporr? Filmens uppbyggnad är stadig, även om det är lite långsamt och alldeles för lite skräck. Det blir lätt distraherande när filmens hjältinna filmas i trosor alldeles för många gånger och även sexscenen känns påtvingad och omotiverad.
Sista akten tar upp farten och bjuder på en ganska omtumlande färd som är rafflande och bra, men helhetsintrycket förblir splittrat och ganska svagt. Det är för lite skräckelement, trots att de hoppa-till-scener som dyker upp funkar, för att detta ska få kallas för en skräckfilm. Historien har i grund och botten gjorts tidigare, bättre och mer skrämmande, så det blir endast en stark tvåa till Cassadaga.
2/5
Foto: 3
Skratt: -
Musik: 2
Skräck: 2
Action: -
Effekter: -
Skådespeleri: 3
Filmens specialitet: vem försöker kontakta Claire? - 2
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt