Disneyfilm enligt standardmallen

Anna och Elsa är systrar som sedan unga dagar haft en nära relation med mycket lek och skoj; efter en omtumlande olycka orsakad av Elsas isiga krafter drar hon sig tillbaka och lämnar Anna undrandes över vad som gick fel då hon i fråga inte har något minne av själva olyckan. Åren går och glappen mellan systrarna blir större och efter ännu en olycka bestämmer Elsa sig för att lämna tronen och riket – det blir Annas uppgift att hitta henne och övertala henne att komma tillbaka. Tillsammans med en korkad snögubbe och flummig ishackare drar Anna ut på ett frostigt äventyr.

Lovorden har haglat, kritikerna har jublat, publiken har sjungit med och de ekonomiska framgångarna har varit ostoppbara – Frozen är nu historiens mest inkomstbringande animerade film. Vad har Disney åstadkommit med denna gång som är nytt? Inget – bokstavligen. Detta är en historia om två systrar som hittar tillbaka till varandra i slutändan, med noll överraskningar, torra sidokaraktärer (snögubben är ett undantag, speciellt eftersom han dyker upp i filmen först efter 45 minuter) och onödigt många sångnummer som är alldeles för lättglömda.

Däremot är det snyggt; animerad snö och frost har aldrig sett bättre ut och man låter fantasin löpa fritt. Många scener exploderar av detaljrikedom och det är även just de scener som är filmens bästa tillsammans med de intima scenerna som skildrar systrarnas relation. Kul med en animerad Disneyfilm som struntar i att kvinnan ska få mannen och vågar tänka utanför ramen, även om hela upplägget går direkt efter standardmallen. Frozen kammar hem en ljummen trea mest på grund av animationen och systertemat, annars bjuds det varken på många skratt eller härliga sångnummer.

3/5

TRAILER