Recension: Edge of Tomorrow
Edge of Tomorrow
Snyggt förpackad antiklimax
Kriget mot utomjordingarna är i full gång och en av de avgörande striderna närmar sig. Cage (Tom Cruise) är en officer som mot sin vilja blir utskickad till att just strida vid människornas sida – men något går fel och han hamnar i en upprepning av samma dag, om och om igen. Han börjar därför försöka hitta svagheter hos fienden och träna upp sig dag för dag, och tillsammans med stjärnkrigaren Rita (Emily Blunt) försöker han störta kärnan i utomjordingarnas system.
Trailern utlovar en bombastisk och actionfylld film med en smart handling; filmen är actionfylld så länge du gillar att se på samma actionsekvenser och samma scenario om och om igen. Eftersom Cage är fast under en och samma dag är det ytterst lite utrymme för nya händelser och större delen av filmen spenderas på att an just får se samma saker hända fast vid olika tillfällen. Actionsekvenserna blir då repetitiva och trots att det är välgjort och snyggt kan jag inte skaka av mig känslan av antiklimax.
Utomjordingarna är väldigt läckert gjorda även om de är aningen överarbetade, Cruise och Blunt fungerar som krigskompanjoner och storyn är intressant, smart och uppfräschande i jämförelse med all dussinaction som görs nuförtiden. Trots filmens starka sidor brister det just i actiondelarna och det känns aldrig maffigt – ”wow-känslan” uteblir. Det blir en stark trea till Edge of Tomorrow som tack vare skickligt ihopsatt handling inte känns som en film i mängden.
3/5