Recension: 47 Ronin
47 Ronin
Ojämnt men påkostat
Kai (Keanue Reeves) bestämmer sig för att hämnas sin mästare som genom en komplott drivits till självmord och lämnat efter sig sin vackra dotter som tvingas gifta sig med filmens bad guy Kira. Tillsammans med 46 andra före detta samurajer smider de en plan för att störta Kira och rädda prinsessan, men det visar sig bli en plan kantad med övernaturliga krigare, häxor, drakar och andra mystiska varelser innan de lyckas med sin plan.
Denna remake har en del problem som ojämn takt och förutsägbar story, och om man har sett trailern har man i stora drag sett hela filmen. Men det bjuds även på en del härligheter i form av vackra miljöer, påkostade kulisser och vackert foto. Det tekniska samt musiken gör sitt yttersta för att skapa så mycket filmmagi som möjligt och stundtals funkar det. En vassare klippning och kortare speltid hade nog hjälpt filmen som ibland vill åt alldeles för många olika håll.
Reeves funkar i rollen som den tråkiga och tysta Kai, även om jag helst hade sett en lite mer nyanserad skådespelare i huvudrollen. För övrigt är detta en fungerande action/äventyr som varken imponerar eller sviker, utan mest maler på i strax två timmar innan klimaxet med en eldsprutande varelse leder över till en vacker avslutningsscen. Betyget blir en trea för denna storbudgetfilm som varken imponerade kritiker eller publik och floppade stort, även om filmen faktiskt inte är så illa.
3/5