Recension: I, Frankenstein

 
I, Frankenstein

 

Välmenad men...

 

Frankensteins monster (Aaron Eckhart), nu döpt till Adam vilket är hans riktiga namn, dras av en slump in i ett krig mellan demoner från helvetet och gargoyles från himlen. Till en början är det mot hans vilja men när han väl inser att demonprinsen Naberius (Bill Nighy) är ute efter just honom för att skapa en armé av demoner mixade med fler kopior av han själv inser han allvaret i det hela. Kriget kan börja..!

 

Första gången jag såg trailern blev jag riktigt peppad inför filmen, det är ganska svårt att inte vilja se en sådan explosiv och galen film som trailern får den att framstå som. Jag har överseende med filmens simpla handling, Eckharts överspel och det icke-existerande användandet av 3D, men när en effektkrävande film med en budget på $65 miljoner inte lyckas övertyga med effekterna, utan ständigt påminner om hur likt ett spel grafiken är höjer jag på ögonbrynen.

 

Det är välmenat; actionsekvenserna är ambitiösa och maffiga, man sveps bitvis med och själva grunden är intressant. Något gick dock inte hela vägen eftersom slutresultatet inte imponerar som jag säkerligen tror att folket bakom filmen ville, och efter dess gigantiska flopp skrotas alla eventuella uppföljare som man börjat skissa på. Det blir en skakig tvåa till I, Frankenstein och nu är jag snäll, mestadels för att jag hoppas på filmen.

 

2/5

 

TRAILER

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0