Recension: Godzilla

 

Godzilla

 

Gigantiska monster – små människor

 

Ännu en remake har hunnit ikapp oss; nu är det återigen dags för Godzilla att ta över bioduken och stampa sönder valfri storstad i USA. Efter den senaste (enligt många besvikelsen) som kom 1998 har man legat lågt med att återuppliva skräcködlan, men nu är det Ford (Aaron Taylor-Johnson) och hans fru Elle (Elizabeth Olsen) som råkar ut för stridernas strid när Godzilla och andra okända varelser satt in siktet på San Fransisco.

 

Handlingen är varken mer eller mindre och kretsar till större del runt de mänskliga karaktärerna som är allt annat än intressanta; Johnson är oerhört träig och tråkig i huvudrollen samtidigt som Olsen kunde ha spelats av valfri blondin. Tyvärr tar det mer än en timma för filmens huvudrollshavare, Godzilla, att visa sig och när han väl gör det är det en halv sekund. Sen får vi som publik vänta ytterligare till slutstriden innan man får se honom ordentligt – andra varelser av diverse ursprung får gott om utrymme i filmen vilket får Godzilla att framstå som en sidokaraktär.

 

Bortsett från otroligt monotona skådespelare är det fullt ös som gäller; det exploderar, skjuts och slåss för fullt, även om Godzilla inte även syns till. Sista halvtimman bjuder på allt från demolering av San Fransisco till kärnvapensexplosioner så det blir en hel del action till slut – även om filmen vid det laget tappat all spänning. Effekterna är som väntat underbart snygga och en del scener imponerar stort; synd att filmen som helhet inte gör det. I mitt tycke är versionen som kom 1998 både mer underhållande och mer Godzillafylld vilket en film med titeln ”Godzilla” borde vara, dock är denna av högre kvalité. Tråkigt att klimaxet utspelar sig i totalt mörker och dimma – lärde dem sig inte från 1998:as version som utspelade sig endast i regn? Godzilla får en halvstark trea.

 

3/5

 

TRAILER


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0