Sebbe

Hemskt och trovärdigt

Sebbe är en kille, som vilken annan kille som helst. Han går på högstadiet och bor tillsammans med sin mamma i en liten lägenhet. Hans pappa är död, han är det enda barnet och hans mamma jobbar natt och sover under dagen. Han har en viss passion för att sitta och ”mekka” med prylar. I skolan blir han kallad för bög, slås ner av större, ”tuffare” killar och får stå ut med det ena och andra. I hemmet är hans relation med mamman dålig, de pratar knappt och när de väl kommunicerar blir det oftast bråk.

Det är kul att se att det fortfarande kommer svenska filmer med budskap och kvalité, och inte bara pengadrivna filmer som Millennium-trilogin eller småskräp som Göta Kanal 3. Den bilden som målas upp i ”Sebbe” har man svårt att ta in, för man tror inte att sådant sker i Sverige. Men det är en svårsmält och mycket realistisk situation som tyvärr är en vardag för många ungdomar. Skådespeleriet är mycket bra och medryckande, likaså kameraarbetet som består av handhållen kamera större delen av filmen. Man är ständigt närvarande och filmen känns ”nära”, så att säga.

Det är först mot slutet filmen sjunker en aning, den blir enformig och tappar fokus. Men slutscenen är bland det mest gripande jag sett på svensk film, stark och grymt välspelad. Jag vet inte riktigt om den ska få en svag fyra eller en stark trea, men det blir en mycket stark trea.

3/5

Foto: 3

Skratt: -

Musik: -

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 4

Filmens specialitet: Vardagsrealism - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!