The Brave One

 

Realistiskt och skrämmande om återhämtning

 

Senast jag såg Jodie Foster var det i Panic Room. Där gjorde hon en bra insats, och filmen var för övrigt mycket spännande och bra. Jag undvek hennes Flightplan efter all negativ kritik som jag hörde och nu är hon tillbaka, i The Brave One som i Sverige översatts till The Stranger Inside (!!), vilket är riktigt konstigt. Handlingen är simpel och enkel att följa; Erica Bain (Jodie Foster) och hennes pojkvän David Kirmani (Naveen Andrews) är ute på promenad när de träffar på ett kriminellt gäng som slår och misshandlar dem brutalt. Efter att ha legat i koma under veckor vaknar Erica upp och blir medveten om sin situation; hon har förlorat sin pojkvän, hon är ensam och hennes jobb kan tas ifrån henne. Detta är upptakten till filmen, som efterhand utvecklas mer och mer.

 

För det första måste jag berömma Fosters insats som en ensam, skrämd och osäker kvinna i New Yorks gator. Hon gör ett strålande jobb eftersom hennes insats känns trovärdig och realistisk. Hon glänser i alla scener och spelar ut till max, vilket bara känns rätt. Vi har även Mercer (Terence Howard) att se fram emot, hans roll som polis känns lite tråkig men han gör det bästa utav det. Mercers och Ericas öde korsar varandra till slut, och även här uppstår det känslor som man vet är fel, men ändå inte kan neka.

 

I stort sett är detta en mycket lugn och enkel film, det finns inga avancerade effekter eller bombastisk musik att gå efter. Det handlar om Ericas känslor, om hur hon upplever sitt liv och vad hon gör för att situationen ska bli bättre. Den Oscarsbelönade regissören Neil Jordan lyckas göra en bra och trovärdig film utan att spreta till det alldeles för mycket. På sina håll är filmen riktigt rå och våldsam, något som kan överraska och störa en del av publiken.

 

Kameraarbetet är riktigt bra, det är snyggt och många så kallade ”konstiga” vinklar ger en ny och fräsch känsla. Vissa scener är oerhört snyggt ihopklippta, som till exempel operations/sexscenen som verkligen berörde på ett känslomässigt sätt. Det låter säkert mycket konstigt, personligen upplevde jag det också som väldigt konstigt, men det kommer säkert vara många som blir känslomässigt berörda av den scenen (och många andra scener). Slutligen kan jag bara berömma filmen och det enda som är aningen negativt är storyn i sin helhet som inte känns riktigt nytt, utan man har sett det tidigare i andra filmer. Annars är detta en riktigt bra och välspelad film för den som sätter känslor före pang-pang.

 

4/5 

 

Foto: 4

Skratt: -

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 4

 

Filmens specialitet: att återhämta sig - 4

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

 

http://www.youtube.com/watch?v=a_PT4zvbhFw