Recension: Fame
Fame
Spretigt och tråkigt
Filmen inleds med en massa elever som är på audition för att komma in på performing art school. Det mixas snabbt mellan massa olika ansikten och man blir grymt förvirrad, men efter ett bra tag får man tag på karaktärerna som filmen väljer att följa. Det är en grupp tjejer och killar som vill förverkliga sina drömmar, om att bli dansare, sångare eller musikspelare, en artist helt enkelt. År för år får man följa dessa karaktärer, genom deras skolgång och även en del av privatlivet.
Problemet är att det är sjukt spretigt, filmen försöker få med så många karaktärer som möjligt. Som om det inte vore nog vill filmen få med hur många problem som möjligt; kärlekstrubbel, oförstående föräldrar, kändisskap, självmord, envisa lärare och mer därtill. Det är fullständigt kaos, vissa karaktärer kan försvinna i en halvtimma, för ett helt plötsligt dyka upp igen med ett helt meningslöst inslag. De sekvenser som innehåller dans och musik är oinspirerade, tråkigt genomförda och har absolut inget som sätter sig på hjärnan.
Skådespeleriet är blandat, vissa är pinsamt dåliga medan vissa klarar sig hyfsat. För övrigt har filmen inget att tillföra, varken genren eller som film överhuvudtaget. En totalt onödig remake som lämnar en bitter träsmak i käften. Det bli en välförtjänt etta till Fame, som havererar under tyngden av alla outvecklade karaktärer och problem som den försöker lösa. Trailern är bättre än filmen.
1/5
Foto: 2
Skratt: -
Musik: 1
Skräck: -
Action: -
Effekter: -
Skådespeleri: 1
Filmens specialitet: Musik & dans - 1
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt
