Recension: Due Date
Due Date
Komedi som försöker för mycket
Mixa en roadmovie med en runkande hund, en smått störd snubbe vid namn Ethan (en störtskön Zach Galifianakis) och en matchokille vid namn Peter (en torr Robert Downey Jr.) så har du Due Date. Peter och Ethan hamnar efter lite missförstånd på flyget i samma bil, på väg mot samma destination. Vad de dock inte har gemensamt är personligheterna; Ethan är missförstådd, skruvad och vulgär, medan Peter i stora drag är motsatsen. Peter får stå ut med Ethan som lär honom det ena och det andra, och det hela slutar självklart med vänskap och några enstaka allvarliga scener som ger filmen tyngd.
Problemet är att tyngd är det sista filmen behöver. Om skämten inte hade duggat på så tätt och istället varit lite mer originella och mer genomarbetade hade detta blivit en riktigt rolig rulle. Grejen är att jag tusen gånger innan sett, hört och skrattat åt en del skämt som filmen kommer med, så det blir inte roligt igen. Sämre blir det av att trailern redan visat de roligaste scenerna, och höjt mina förväntningar till något i stil med Baksmällan. Due Date får en stadig tvåa, mest på grund av Zack Galifianakis (och jag klagar på mitt efternamn!!) som lyckas få sin karaktär att få samma charm och karisma som han hade i Baksmällan. Samtidigt känns karaktären som en blek kopia från Baksmällan, men kan jag inte förneka att jag skrattade till ordenligt några gånger.
Vi får bara hålla tummarna så att Galifianakis inte spelar allt för lika roller i framtiden.
2/5
Foto: 2
Skratt: 3
Musik: -
Skräck: -
Action: -
Effekter: -
Skådespeleri: 2
Filmens specialitet: hur mycket skit kan hända på en roadtrip? - 3
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
