Recension: Edge Of Darkness
Edge Of Darkness
Mel Gibsons comeback till vita duken
Efter Signs, som kom 2002, har vi inte kunnat se Mel Gibon på den vita duken. Han har dragit sig undan och ägnat sig mer åt att regissera filmer än att stå framför kameran. Vi blev äcklade av hans version av Jesus lidande i Passion of the Christ och medryckta av hans bombastiska äventyr Apocalypto. Nu när han är tillbaka väljer han en roll som han flera gånger spelat tidigare – en hämndlysten pappa som förlorar sin dotter. Han råkar även vara polis, vilket gör att hela situationen blir mer komplex. Vem mördade dottern och varför?
När jag såg trailern fick jag intrycket av att detta skulle vara som Taken, fast lite annorlunda. Tyvärr hade jag helt fel, för detta är så långt från Taken man kan komma. Där Taken bjöd på action och spänning bjuder denna på dialoger och ännu mer dialoger. Det finns enstaka scener som hettar till, men det räcker inte för att hålla igång en nästan två timmar lång film. Gibsons agerande blir i längden monotont och filmen förvandlas snabbt till en upprepande kopia av sig själv. Det är synd, för hade man valt en annan väg hade filmen kunnat bli bättre.
Sen är det också väldigt mycket upp till vad man förväntar sig, vet man att detta är en thriller som styrs fram av dialoger kan man gilla den, då storyn är intressant och aningen kritiserande. Men i helhet blir det en stadig tvåa till Edge of Darkness.
2/5
Foto: 2
Skratt: -
Musik: -
Skräck: -
Action: 1
Effekter: -
Skådespeleri: 2
Filmens specialitet: Mel Gibsons comeback - 2
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt
För mig var den riktigt smakfullt utförd, spännande och inte over the top som det lätt annars blir.