Recension: A Home At The End Of The World
A Home at the End of the World
Skrapar endast på ytan
Detta är historien om två mycket olika personer som i sina unga år utvecklar en annorlunda sorts vänskap vilket leder till konsekvenser som de i framtiden får ta itu med. Bobby Morrow (Colin Farrell) flyttar in hos Jonathan Glover (Dallas Roberts) efter att han blivit föräldralös och vi får se hur deras liv fortsätter i framtiden, där Bobby börjat jobba som bagare och Jonathan slått ihop sig med en hippiebrud.
Från manusförfattaren till Timmarna (The Hours) kan man förvänta sig något djupare och mer drabbande. Filmens mest dramatiska händelse sker redan inom loppet av de första tio minuterna och sen är det en ganska blek och känslolös resa vi får uppleva. Farrell och Roberts gör bra men samtidigt bleka och lättglömda insatser och filmen lyckas aldrig nå upp till sin rätta nivå.
Det enda som stack ut med filmen var musiken som var ganska mysig, annars är detta en helt enkelt dålig film som skildrar en historia som berör ämnen som homosexualitet, livet, döden och vänskap på ett ytligt sätt som upplevs amatörmässigt. Det skapas ingen fördjupning och jag kände inget för karaktärerna; man skrapar knappt på ytan av de olika problem som tas upp. Det blir en etta till A Home at the End of the World.
1/5
Foto: 1
Skratt: -
Musik: 2
Skräck: -
Action: -
Effekter: -
Skådespeleri: 2
Filmens specialitet: livet - 1
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
TRAILER