Recension: Morning Glory
Morning Glory
Ointressant med få ljuspunkter
Becky Fuller (Rachel McAdams) är en tjej som alltid ger 110 % på jobbet och verkligen strävar efter sina mål och får resultat. Dessvärre blir hon av med sitt jobb som producent för ett tv-program och efter en tids effektivt sökande börjar hon jobba som producent för ett morgonprogram. Det visar sig ganska snabbt att det finns mycket som kan förbättras och mycket som behöver ändras, men hennes riktiga problem börjar när hon övertalar en före detta välkänd nyhetsreporter (Harrison Ford) att börja jobba som värd för morgonprogrammet…
Jag har alltid varit ett stort fan av Rachel McAdams och även här gjorde hon mig glad med sitt smittsamma leende och nördiga beteende. Hennes charm och värme genomsyrar filmen och Ford gör en bitter tolkning av sin karaktär, vilket i detta fall är bra. Patrick Wilson som Rachels kärleksintresse är malplacerad och kemin mellan dessa två är icke-existerande; tyvärr är dramat och förhållandet mellan dessa två så ointressant och otydligt att jag undrade om jag hade missat något. Detta är något som hela filmen lider av, det känns aldrig som den riktigt kommer igång och den är till stor del väldigt förutsägbar.
Musiken är bedrövlig och jag fattar inte varför varenda scen som är dialogfri ska överskuggas av dålig och på tok för hög musik. Morning Glory bjuder heller inte på några skratt eller underhållande moment, utan den lunkar på utan större överraskningar. Filmen har duktiga skådespelare, men på andra punkter har den ingen speciell styrka att visa upp. Det blir en svag två till Morning Glory som tyvärr lämnade mig väldigt besviken.
2/5
Foto: 2
Skratt: 1
Musik: 1
Skräck: -
Action: -
Effekter: -
Skådespeleri: 3
Filmens specialitet: morgonprogram - 2
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
