Jane Eyre

Når inte djupet

Efter en hård barndom börjar Jane Eyre (Mia Wasikowska) på sitt nya jobb och tar hand om dottern till Rochester (Michael Fassbender), en kall och till synes sträng man som vid första anblicken blir tagen av Janes speciella sätt att vara. Varje tillfälle att konversera med henne utnyttjas skickligt av honom medan Jane börjar inse att det är något i huset som inte stämmer, något låter på nätterna… Och Rochester verkar inte vilja berätta för henne vad det är.

Detta är tydligen en av många filmatiseringar som gjorts av novellen och jag har inte mycket att jämföra med då jag varken läst texten eller sett de andra versionerna. För en nybörjare som mig fungerade filmen bra; det är ruskigt vackert foto som passar de avskalade miljöerna och den mystiska handling som serveras. Filmen luskar på i ett lugnt tempo som med jämna mellanrum blir väldigt spännande, men det spårar aldrig ut. Skådespeleriet är grunden som filmen bygger vidare på; Wasikowska gör en bländande insats som Eyre och Fassbender trollbinder med sin närvaro och tillsammans utgör de ett par med kemi, glöd och fantastiskt samspel.

Judi Dench dyker upp vid sidan om och delar med sig av sin magi medan Jamie Bell tyvärr känns malplacerad. Relationen mellan huvudkaraktärerna skildras dock väldigt ytligt och filmen når inte det djup som dess potential hade tillåtit, vilket bidrar till att man inte riktigt blir berörd och de dramatiska scenerna inte bränner till. Jane Eyre är en välspelad och bitvis spännande film som ibland nosar på de högre betygen men slutligen lyckas kamma hem en stark trea.

3/5

Foto: 4

Skratt: -

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 4

Filmens specialitet: mystiska ljud på nätterna - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER