Recension: Final Destination 5
Final Destination 5
3D som bäst
För tio år sedan kom den första filmen som gav upphov till tre mer eller mindre lyckade uppföljare och nu är det dags för den femte i serien, och liksom föregångaren är den i 3D. Sam (Nicholas D’Agosto) får en föraning om att en bro kommer rasa och lyckas rädda sig själv och några vänner undan sin föraning som ganska snart besannas. Skräckslagna men tacksamma över att ha lurat döden fortsätter de sina liv, men det dröjer inte länge innan de en och en dör i gräsliga olyckor. Är döden i farten, ännu en gång?
Här serveras vad fansen saknade i föregångaren; chockerande, brutala och omöjliga olyckor med spännig och noga utstuderade sidospår. Man lyckas även använda 3D-tekniken på bästa möjliga sätt sen Avatar och redan vid förtexterna har man fått uppleva mer 3D-effekter än alla andra 3D-filmer i år bjudit på tillsammans. Allt från blod, hjärnsubstans, pålar, tarmar och diverse farliga föremål skjuts ut ur bioduken och bevisar att man än så länge inte börjat få idétorka.
Det ställs en del intressanta frågor, vem är värd att leva? Varför? Vem är inte värd att leva och vem bestämmer det? Mot slutet dyker en ny teori upp, om hur man kan lura döden och det känns kul att man försökt göra något mer än att bara döda alla karaktärer efter varandra. Skådespeleriet och manuset är snäppet bättre än den bedrövliga fyra, men det säger inte så mycket. Slutet av filmen bjuder dessutom på en ganska stor twist som lyckades överraska mig i alla fall. Det blir en stadig trea till Final Destination 5 som är en häftig och vidrig 3D-upplevelse.
3/5
Foto: 3
Skratt: -
Musik: -
Skräck: 3
Action: -
Effekter: 4
Skådespeleri: 2
Filmens specialitet: dödliga olyckor - 4
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
TRAILER