Recension: En Gång I Phuket
En Gång I Phuket
Familjär formula
Sven (Peter Magnusson) är förfärligt trött på sitt jobb och folk omkring om honom. Han längtar efter varmare väder, mjukare människor och helt enkelt annan miljö att kunna skriva sin bok i, för att kunna finna sig själv och sitt livs kärlek. Därför packar han ihop sina prylar och drar till Thailand för att hitta sitt inre lugn och få inspiration till boken. Det dröjer inte länge innan en galen, norsk brud får upp ögonen för honom, samtidigt som han får upptäcker en annan tjej…
Svensk film är inte min starka sida, det är heller inte vad jag väljer att se på bio eller på min fritid. Jag såg rullen under senaste Lucia Movie Night och det säger väldigt mycket när ungefär halva publiken väljer att lämna salongen när det visar sig vilken film det är. Jag valde att stanna och kan inte direkt säga att jag ångrade mig, men det gav mig inte så mycket nytt heller. Handlingen är familjär, ungefär som en avlägsen släkting som man träffar ett par gånger om året.
Resten går mer på rutin, pinsamma situationer uppstår, kaotiska scener staplas efter varandra och felplacerade repliker slängs ut då och då. Jag kan tänka mig att många känner att man helt enkelt vill släppa allt och bara dra till världens ände, men i denna ljumna tappning blir det inte mer än ganska grötigt och smågulligt med mycket yta och lite innebörd. Den må tillfredställa de absolut soltörstande stackarna där ute, men annars är detta en väldigt mild film som bjuder på ungefär lika många genuina skratt som ett humorprogram på svensk TV.
2/5
Foto: 1
Skratt: 1
Musik: -
Skräck: -
Action: -
Effekter: -
Skådespeleri: 2
Filmens specialitet: hitta dig själv - 2
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
TRAILER