Recension: The Dictator



The Dictator


Ojämn humor


Sacha Baron Cohen, geniet/galningen bakom Borat och Brüno är tillbaka, nu i en riktig spelfilm och i rollen som diktatorn Aladeen. När Aladeen blir tvungen att åka till USA för att klargöra sina kärnvapenplaner kidnappas han och ersätts av en dubbelgångare som ska skapa fred i landet han styr över. Han blir tvungen att stoppa det kommande fredsavtalet och kommer på så sätt i kontakt med Zoey (Anna Faris), en feminist med helt motsatt bild av världen än honom själv.


The Dictator är väldigt lik Cohens tidigare filmer när det kommer till humorn; det är samma gamla slapstick med undantag för ett par scener. Det är vulgärt och kränkande mot allt och alla, men alla skämt är inte klockrena och många missar målet. Jag garvade ett par gånger, men mestadels var det småskratt som snabbt dog bort. Det finns även en uns samhällssatir och regimkritik som är mycket välkommet i dessa tider.


Efter en slö start tar sig filmen mot slutet och bjuder på en drös av klockrena scener, men då tar filmen tyvärr slut och lämnar tittaren med en ojämn känsla av att inte riktigt hunnit njuta av vad som kunde ha blivit en mycket roligare upplevelse. Många dialoger i filmen kändes som utfyllnad och dess bleka story kunde berättats på fem minuter, men The Dictator är galen nog att klara sig med hedern i behåll och få en halvstadig trea.


3/5


Foto: 2

Skratt: 3

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

 

Filmens specialitet: diktator - 4

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0