Recension: John Carter
John Carter
Har allt förutom en…
John Carter (Taylor Kitch) lyckas genom en olycka hamna på planeten Mars där han upptäcker att planeten faktiskt inte är död – utan bebodd av både människor och varelser av olika slag. Snabbt förstår han att någon sorts strid pågår mellan de olika grupperna och den goda sidan långsamt håller på att förlora. Han bestämmer sig för att hjälpa till och blir på vägen förälskad i prinsessan Dejah Thoris (Lynn Collins).
Upplägget är ett av de mest använda i denna genre och den Oscarbelönade regissören Andrew Stanton gör inte mycket för att ändra på det. Däremot har han skapat en härlig planet med häftiga varelser, intressant mytologi och snygga miljöer; mycket påminner om Avatar. Däremot bör den som valde Taylor Kitch för att spela huvudrollen sättas på en avlägsen planet och glömmas; han saknar utstrålningen, charmen och alla egenskaper som gör en hjälte till just en hjälte.
Filmen har i stort sett allt; en kärlekshistoria, välgjorda effekter och godkänt skådespeleri, men saknar en trovärdig hjälte som man stöttar och vill se mer av. Kitch må se bra ut men det är allt, för hans skådespeleri består av samma min och mörk röst genom 140 minuter spelfilm. Sen blev det inte bättre av att filmen saknar underhållningsvärde och minnesvärda actionscener, utan är emellanåt väldigt seg och händelselös. John Carter får en tvåa, och dess höjdpunkt är en datoranimerad hund som bjuder på några skratt.
2/5
Foto: 3
Skratt: -
Musik: 2
Skräck: -
Action: 2
Effekter: 3
Skådespeleri: 2
Filmens specialitet: planeten mars - 3
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
TRAILER