Recension: The Hunger Games



The Hunger Games

 

Stark start

 

Katniss Everdeen (Jennifer Lawrence) bor i distrikt 12 med sin yngre syster Prim och mor. Distrikt 12 är en del av landet Panems 12 disktrikt där man specialiserat sig på gruvor, kol och mineraler. Folket lever i fattigdom medan tillgångarna skickas till huvudstaden där invånarna bor i överflöd under styre av president Snow (Donald Sutherland). För att påminna landet om dess forna historia som präglats av uppror och oroligheter anordnar man varje år Hungerspelen, där en kille och tjej väljs från varje distrikt för att delta i tävlingen som går ut på att döda varandra till endast en person återstår. Vem väljs i år?

 

Jag läste böckerna, som är en trilogi, för några månader sen och gillade de skarpt. Den första boken är genomsyrad av intensiva och råa sekvenser samt gripande drama som fördjupar relationerna mellan de olika karaktärerna. När grundmaterialet nu omvandlats till film har det mesta följt med, men en del småfinesser som gjorde boken till en så bra läsupplevelse har tyvärr försvunnit på vägen till duken.

 

Till att börja med är filmen knappt hälften så rå och hemsk som boken – största delen av våldet sker under sönderklippta actionscener där man knappt uppfattar vad som sker. Hungerspelens intensitet är borta, hade jag tvingats in i en arena för att strida mot 23 andra hade jag nog varit lite mer desperat än vad Lawrence och hennes medpelare Josh Hutcherson i rollen som Peeta verkar vara. Sist men inte minst är filmens datoranimerade scener otroligt plastiga och fula, vilket ger en billig helhetskänsla.

 

Självklart har man gjort en del småändringar som gör sig bättre på film, men det är inget som stör mig. Lawrence i rollen som Katniss är klockren, hon bär upp rollen stadigt och känns trovärdig i sin roll. Hutcherson och Liam Hemsworth (i rollen som Katniss vän Gale) gör inga märkvärdiga prestationer, däremot lyser Stanley Tucci och Elizabeth Banks i rollerna som Caesar Flickerman och Effie Trinket. Musiken är mycket fin och skapar en välbehövd sinnesstämning för filmens tunga ämne och samhällskritik.

 

Kameraarbetet är som sagt för skakigt och klippningen ibland för ivrigt, något som med jämna mellanrum irriterar och förstör fokusen. Filmens längd på 142 minuter är i min mening för långt och hade mått bättre av att kortas ner till 120; många delar känns händelselösa och sega, något jag aldrig upplevde med boken. Trots de negativa aspekterna är The Hunger Games ett stycke starkt, djupt och spännande filmkonst som bäddar upp för tre mycket bra uppföljare. Ja, sista boken blir två filmer.

 

3/5

 

Foto: 2

Skratt: -

Musik: 4

Skräck: -

Action: 2

Effekter: 1

Skådespeleri: 3

 

Filmens specialitet: Hungerspelen - 3

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0