Recension: 12 Years a Slave

 

12 Years A Slave

 

Inte ens ett hjärta av sten…

 

Solomon Northup (Chiwetel Ejiofor) är bosatt i New York med sin fru och två barn, en fri man som gör som han vill och jobbar, precis som alla andra. Efter en omtumlande kväll vaknar han upp på ett okänt ställe och inser att han har sålts som slav; en skrämmande resa tar sin början som tar honom till allt från kallblodiga slavägare (Michael Fassbender) till uppgivna slavar som tappat hoppet om ett bättre liv. Vi får följa Solomon i 12 år och slutlligen se om han lyckas bli räddad eller inte.

 

Många filmer har gjorts i samma genre med samma tema men ytterst få har lyckats undvika klichéerna på samma sätt som 12 Years A Slave gör; det blir aldrig sentimentalt, sådär överdrivet dramatiskt eller extremt sockrigt. Verkligheten skildras utan försköning, regissören väljer att varken vända bort blicken eller överdriva någonting och filmens jämna, lugna takt ger åskådaren tid att smälta det tunga ämne som skildras på bild.

 

Skådespelarna gör alla ett strålande jobb; jag kan varken nämna en eller alla, utan det är helheten som ger ett strakt intryck. Jag greps med och verkligen led med Solomon tack vare Ejiofors starka insats och Fassbender övertygar starkt som den rasistiske slavägaren som Solomon hamnar hos. Kameraarbetet är snudd på perfektion och fotot är oerhört vackert; många drömlika miljöer får hjälpas åt att berätta denna rörande historia som inte ens ett hjärta av sten kan låta bli att gripas av. Betyget hamnar på en stark, mycket stark fyra.


4/5

 

TRAILER


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0