Recension: American Hustle
American Hustle
Hypade bedragare
Irving Rosenfeld (Christian Bale) och han åtråvärda partner Sydney Prosser (Amy Adams) har valt att bedra folk och tjäna pengar på det – de heltidsjobbar som bedragare helt enkelt. När den ostabile FBI agenten Richie DiMaso (Bradley Cooper) tar dem på bar gärning bestämmer han att de ska jobba för honom; Richie vill nämligen komma åt de större bedragarna i bilden och på köpet även putsa till karriären och skaffa sig ett tungt namn.
Hypen har varit enorm runt denna film; 10 Oscarsnomineringar, jublande kritiker och prisregn i form av Bafta och andra awards. Dock vann inte filmen en enda Oscar vilket är förståeligt; man har sett allt innan. Skådespelarna, tillsammans med Jennifer Lawrence och Robert DeNiro gör allesammans finfina insatser, speciellt Lawrence som lyser i varenda scen hon syns till i – kortaste strået drar överraskande nog Cooper som överspelar alldeles för många gånger, men det kan man även skylla på karaktären i fråga.
Det är dock en fröjd för ögat att se filmen; mycket ögongodis i form av läckra miljöer, snygga kostymer och härligt kameraarbete; mina favoritdelar av filmen är de då musiken får ta över och det hela övergår till montage, det är otroligt snyggt och medryckande, för att inte tala om det snudd på felfria musikvalet. Rullen hade mått bättre av att inte försöka vara komisk, romantisk och gripande samtidigt utan fokusera på ett av elementen då filmen lätt tappar fokus ibland, men det hindrar inte American Hustle från att kamma hem en svag fyra.
4/5