Recension: Grand Piano
Grand Piano
En obehaglig konsert
Elijah Wood spelar den store pianisten Tom Selznick som sedan en tid tillbaka bestämt sig för att inte medverka i några fler konserter. Men tiden är inne för en comeback och trots nervositeten, scenskräcken och de svaga nerverna bestämmer han sig för att återigen sätta sig bakom pianot. Konserten börjar inför en fullsatt publik och när Tom bläddrar bland noterna ser han en liten hälsning: ”spela en fel not och du kommer att dö”. Vem är bakom detta och varför..?
Upplägget är simpelt och filmen påminner om allt från ATM till Phone Booth – spännande thrillers som utspelar sig på ett och samma ställe. Grand Piano lyckas vara spännande rakt igenom, jag överraskades flera gånger av filmskaparnas sätt att utnyttja en scen, en piano och en fullsatt lokal. Det finns en del småsaker som både irriterar och inte känns så trovärdiga (hur många gånger kan pianisten springa av scenen utan att folk förstår att något är fel?) men i filmens trovärdighetsramar funkar det.
Wood är ingen stark skådespelare för en sådan roll så jag förstår inte hur castingen gick till riktigt men han gör ett godkänt jobb, slutet överraskar smått och filmupplevelsen är över mycket snabbare än vad man tror. Med sin korta speltid är det en händelsefylld rulle som får en trea i betyg.
3/5