Dallas Buyers Club

Starka prestationer lyfter tungt ämne

Året är 1985, vi befinner oss i Dallas och introduceras till Ron Woodroof (Matthew McConaughey) som lever ett liv fylld med knark, alkohol och oskyddat sex. Efter en olycka som får honom att hamna på sjukhus får han den omskakande nyheten att han smittats med HIV, något som han först viftar bort innan verkligheten hinner ikapp honom. Han upptäcker en del läkemedel som bromsar ner sjukdomen men som är illegala i USA; därför börjar han smuggla in det i landet dels för att sälja det och dels för eget bruk, vilket tar honom till en helt annan värld…

McConaughey spelar inte Ron – han är Ron Woodroof till utseendet, beteendet och språket. Att han tappade så många kilon för att gå in i sin karaktär bidrar till att man knappt känner igenom honom så det känns aldrig som om en stor Hollywoodstjärna är med i filmen vilket i detta fall är något positivt. Detta är hans bästa prestation genom karriären, en prestation som blir svår att toppa. Även Jared Leto lyser i sin roll som transpersonen Rayon, en charmig karaktär som man verkligen lider med. Dock är Jennifer Garners insats överraskande stelt och endimensionellt vilket utmärker sig negativt genom rullen.

Det är ett tungt ämne filmen brottas med men det är gjort med känsla och förståelse; jag älskar det faktum att man ger läkemedelsindustrin en fet känga och ännu en gång visar att pengar går före moral och människors välmående. Ämnen som HIV och homosexualitet kan lätt bli väldigt politiskt korrekta när det skildras på film men här tar man ställning och det är väldigt tydligt vad filmskaparna vill få fram med budskapet. Dallas Buyers Club kammar hem en stark fyra och lyckas beröra, upplysa och ge inblick i en HIV-smittad mans liv under 80-talet.

4/5

TRAILER