Noah

Noahs ark flyter men…

Noah (Russell Crowe) har fått en uppgift av Skaparen; att rädda alla djur men låta syndafloden skölja bort alla människor och deras vidriga levnadssätt, att ge världen efter detta en chans till ett nytt och bättre liv utan människor. Tillsammans med sin fru Naameh (Jennifer Connelly) och deras barn börjar de bygga den välkända arken, men tiden är knapp och hoten från människorna blir alltmer påtaglig.

Darren Aronofsky som tidigare regisserat briljanta Black Swan, The Fountain och Requiem for a Dream tar sig vatten över huvudet när han försöker göra mer av den klassiska historien än vad det egentligen går. Med en budget på $125 miljoner går han loss med änglar, stenjättar och hjordar av datoranimerade djur – och när syndafloden slår till känns det plötsligt som man tittar på katastroffilmen 2012.

Crowe vrålar, Connelly gråter och filmens speltid på 140 minuter drar ut på varenda scen – bokstavligen. När Emma Watson och Logan Lerman väl dyker upp är det försent att rädda filmen trots Watsons smått lysande insats som inte lämnar någon oberörd. Det är bombastiskt och pompöst, dödsallvarligt och grått; ibland fungerar det men mer än en gång bidrar det till fniss och fnys från publikens sida.

Några pluspoäng kammar dock filmen hem; musiken är otroligt fin och välkomponerad, även om det är aningen för överdramatiskt fungerar det med det som händer i filmen. Effekterna fungerar, även om jag personligen inte blev alltför övertygad av varken djuren, jättarna eller syndafloden – samtidigt som både Watson och Connelly slår till med fina insatser. Noahs ark flyter på men filmen sjunker ju närmare slutet vi kommer; Aronofsky hade nog en god tanke men även den sjönk under produktionen och Noah misslyckas med att kamma hem något annat än en svag två.  

2/5

TRAILER