Cloudy With A Chance Of Meatballs

Färgglatt och läckert

Flint är en pojke som älskar att mecka med olika prylar och gärna uppfinna olika saker som underlättar människans vardag. Hans uppfinningar blir dock inge succéer och floppar, en efter en. Han ger inte upp hoppet och fortsätter, tills han växer upp och blir äldre. Hans pappa gillar inte vad han sysslar med, men Flint bestämmer sig för att följa sina drömmar och börjar bygga på en maskin som gör mat av vatten. Han lyckas, men innan han hinner visa upp maskinen händer en olycka och maskinen försvinner upp i himlen. Sakta men säkert går det upp för Flint att maskinen är upp bland molnen och förvandlar fukten till mat, som senare regnar ner. Detta är upptakten till något fantastiskt, men är det verkligen bra med mat som faller ner från himlen?

Detta är en mycket färgglad film som man inte ska se om man är hungrig, för det är oerhört detaljerat, läckert och färgstarkt. Maten som faller ner från himlen ser hur gott ut som helst, och jag kan tänka mig att det är ännu mer effektfullt i 3D. Storyn är intressant, karaktärerna roliga och det finns enstaka klockrena skämt och roliga scener som bjuder på skratt, annars är det mer småfniss under filmens gång. Jag hade gärna sett till att det hade funnits fler karaktärer och mer klockrena skämt, det kändes som om filmen inte nådde hela vägen fram på dessa planer. Annars är detta en sevärd film för de som gillar animerat, men främst för de lite yngre.

3/5

Foto: 4

Skratt: 2

Musik: -

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: -

Filmens specialitet: mat - 5

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

Despicable Me

Överraskande och udda

Despicable Me, som heter Dumma Mej på svenska var en typisk film som jag trodde skulle bli kass. Något i trailern fick mig att tveka, men jag gav filmen en chans och såg den på bio, i 3D med engelskt tal. Jäklar vad fel man kan ha! Vi får följa Gru, en ond skurk som lever i ett stort hus och har en underjordisk byggnad fylld med små gula figurer. I den värld som Gru lever i tävlar olika skurkar om att stjäla eller göra det mesta häpnadsväckande som en skurk kan tänka sig göra, och när Vector, en annan skurk, lyckas stjäla en av pyramiderna i Egypten blir det en av de mest omtalade händelserna någonsin. Därför bestämmer Gru sig för att slå på med något ännu större – att stjäla månen! Tillsammans med sin armé av gula knattar ger han sig ut för att nå målet…

Steven Carell gör rösten till Gru, och han lyckas göra den perfekt; ondskefull, komisk men ändå varm och med en härlig brytning. Större delen av filmens skämt utgörs av de gula små figurerna, som jag fort blev kär i. De är helt udda och störda, dom slår och bankar på varandra, gör konstiga ljud ifrån sig och lyckas råka ut för de mest otroliga situationer. Filmens skapare har tydligen skapat ett eget språk för figurerna, så allt de säger (vilket bara låter som snabbt mummel) kan faktiskt översättas till riktiga ord och meningar. Animationen var snyggt, men det var absolut inte bland det bästa jag sett och en del av storyn kändes aningen för bekant. Jag blev dock negativt överraskad av hur lång filmen kändes ibland, som om den inte kom nånvart. 

Men om man bortser från dessa små svackor är detta en film att älska och ha kul till, både för vuxna och barn. Det blir en stark trea till filmen, som hade vunnit mer på snyggare yta och bättre klippning. Annars är den kul – och missa inte scenerna som kommer under eftertexterna.

3/5 

Foto: 3

Skratt: 3

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: -

Filmens specialitet: gula knattar - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Toy Story 3

Trippelt så överskattad

När vi träffar leksakerna för tredje gången ska de packas ihop och lämnas uppe på vinden, eftersom Andy nu blivit så hoppas gammal att han ska flytta för att plugga vidare. Av misstag doneras de bort till ett dagis och bekantar sig med nya leksaker, som allesammans är vänliga och välkomnande. Efter ett tag inser våra vänner att dagiset inte är vad det verkar vara, och alla är inte lika vänliga som de först trodde. Det blir en kamp för att komma därifrån, och detta är storyn som vi får följa Woody och hans vänner igenom.

Efter all lysande kritik som filmen fick hade jag ganska höga förväntningar, men de infriades tyvärr inte. Filmen är bra, det är riktigt snyggt animerat och det finns många fina, sorgliga och färgsprakande scener. Det är en någorlunda spännande story och upplägget funkar bra, men filmen saknar den komiska touchen som så många Pixarfilmer har. Jag skrattade inte en enda gång, och det har aldrig hänt att jag inte skrattat av en Pixarfilm. Den animerade kortfilmen som visades innan var heller inte lika bra som de annars brukar vara.

Jag kan dock tänka mig att filmen tilltalar barn och att de säkert tycker att den både är rolig och spännande. För mig räcker det inte med leksaker som tappar delar eller börjar prata på andra språk för att skratta. Det blir en trea till filmen, som för övrigt är den mest inkomstbringande animerade filmen någonsin.

3/5

Foto: 4

Skratt: 2

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: -

Filmens specialitet: leksaker - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

http://www.youtube.com/watch?v=v_FfHA5whXc

Shrek – Nu och för alltid

Roligt med fint budskap 

Shrek är det typiska exemplaret på hur man totalt förstör en bra serie, men lyckas rädda den i sista sekund. Ettan som dök upp för några år sedan var en stor hit världen över, dels på grund av dess charmiga karaktärer och dels eftersom filmen drev vilt med karaktärer, repliker och scener från andra filmer. Tvåan var snäppet vassare, även om det hela kändes som en blek kopia av ettan. Trean däremot var en total katastrof, men trista skämt och en riktigt värdelös story. Så när det blev dags för en fyra var förväntningarna låga – speciellt med tanke på att fyran marknadsfördes med ”sista kapitlet” och ”3D”. Två knep att lura till sig så stor publik som möjligt.

Jag såg filmen i 3D med engelskt tal. Hade hellre sett den i vanligt format, men den visades endast i 3D om man ville ha engelskt tal. Efter att ha sett den i 3D kan jag säga att filmen varken använder sig av 3D effekter eller ens anpassar sig efter formatet, den hade varit minst like bra i det vanliga formatet.

Shrek har nu slått sig till ro, tillsammans med sin fru, sina tre barn, Donkey (Donkeys mutantbarn) och Mästerkatten i stövlar. De lever ett enkelt men lyckligt liv, tills Shrek känner att nix, den ena dagen är den andra lik, inget ändras och allt går som på rutin. Han får dock chansen att ändra på sitt liv genom att skriva på ett magiskt kontrakt, som ger han chansen att få vara ett riktigt träsktroll för en dag igen. Men det visar sig att Shrek blivit lurad, och han hamnar i en pararell värld där Fiona är en krigarbrud, Donkey inte känner igen han och där Mästerkatten blivit en fet version av sig själv. För att kunna hitta tillbaka till sin egen värld – och även till sig själv – måste Shrek få en kyss av sin sanna kärlek (självklart) och det blir ju inte alls lika lätt som man trott.    

Detta är en film som slår trean med hästlängder, och har många likheter med de två första filmerna. Hade jag fått bestämma, hade jag helt raderat bort trean så hade Shrek-serien fått bli en trilogi. Det bjuds på en hel del skratt och klockrena skämt, klassiska scener och typiskt Shrek-äventyr. Men samtidigt får man också känslan av att denna filmserie nu sagt sitt, det finns inga nya karaktärer att introducera och det är ”färdigmjölkat”, så att säga. Musiken är lika bra som tidigare och animationen är snygg, även om klippningen på några ställen kändes väldigt hastigt. Dock så blev jag ganska överraskad av antal transor, homosexuella och fjolliga karaktärer som fyller filmen. Det framgår inte jättetydligt, men har man öga för sånt ser man det lätt.

Det blir en stadig trea till Shrek – nu för alltid, och jag hoppas innerligt att vi nu för all framtid slipper fler kapitel, och att denna återblir sista kapitlet.

3/5

Foto: 3

Skratt: 3

Musik: 3

Skräck: -

Action: 2

Effekter: -

Skådespeleri: -

Filmens specialitet: Budskapet: du vet inte vad du har tills du förlorat det - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

9

Skrämmande och stilfull

Människorna är döda, liv på jorden är blott ett minne och det är grått, kalt och tomt på jordens yta. Allt som finns är skräp, rester av strid och rostat metall. Plötsligt vaknar 9 till liv, en docka i tyg, som inte vet varför han finns och vem som tillverkat honom, eller vad hans uppgift är. Av en slump kommer han i kontakt med en annan docka, 2 heter han. Innan 2 hinner avslöja mycket om världens tillstånd blir dem attackerade av en stor robot, en maskin utformad som en vildsint hund. 2 blir bortförd, och 9 blir återigen ensam, men det varar inte länge, för han kommer i kontakt med en ny grupp dockor, alla med en siffra. Det visar sig att världen tagits över av maskiner som människan skapat, men som senare vänt dem ryggen. Detta är en spännande start på en story som är allt annat än originell, men väldigt väl utförd och läckert gjord.

Tim Burton är producent, och det syns. Det är gotiskt, mörkt och tryckande från första bildrutan till den sista. Känslan av hopplöshet, död och totalt kaos är enorm, och det funkar väldigt bra i en animerad film. Det är snyggt, påkostat och väldigt hemskt, många scener är råa och skrämmande, absolut ingen film för barn, trots animationen. Det är en del kändisröster man använt sig av Elijah Wood (Sagan om Ringen) och Jennifer Connelly (Blood Diamond) ger liv åt fint animerade dockor. Filmen blir aldrig jättebra, och får inget vidare djup tack vare den korta spellängden. Jag hade gärna sett mer och fått reda på mer om varje karaktär, men tyvärr kommer det aldrig, vilket är synd med tanke på att filmen för övrigt är väldigt välgjord.

Det blir en stark trea till 9, som bjuder på animation med känsla för vuxna.

3/5

Foto: 4

Skratt: -

Musik: -

Skräck: 2

Action: 3

Effekter: -

Skådespeleri: -

Filmens specialitet: Domedags känsla - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

http://www.youtube.com/watch?v=OnoJecu9e7c

Draktränaren

Animerat med hjärta och hjärna

Från DreamWorks, studion bakom Shrek och Kung Fu Panda, kommer deras senaste och bästa animerade film. Där Kung Fu Panda var klyschig är denna smart, där Shrek (främst uppföljarna) inte lyckades klarar sig denna galant. Hiccup är son till Stoick, och de bor tillsammans i en vikingaby. Bybornas största bekymmer är drakar, som med jämna mellanrum terroriserar byn och sätter eld på allt och alla, samt stjäl deras lamm och andra djur. Som svar på denna handling bombarderar vikingarna drakarna med yxor, hackor och alla möjliga slags vapen för att få dem att försvinna. Hiccup som inte är så stor som alla andra vikingar, får istället vässa och trimma alla vapen så de är i bra skick när de väl ska användas.

Han ger sig dock ut i strid för att visa att även han duger, och lyckas skjuta ner en viss sällsynt drake som ingen lyckats skjuta ner innan. Draken kraschlandar långt bort från byn, men Hiccup blir istället uppläxad av sin far för att ha gett sig ut i striden. Ingen lyssnar på honom när han säger att han lyckats skjuta ner en drake, så därför ger han sig ut för att leta upp draken dagen därpå. Och mycket snart upptäcker han att han lyckats med det ingen annan klarat av; att skjuta ner den snabbaste draken av dem alla. Som han och alla andra i byn blivit upplärda försöker han samla sig mod till att döda draken, men han klarar inte av det, när draken ligger där helt hjälplös med det utskjutna repet runt sig.

Härifrån tar en fin och gripande vänskap sin början, då Hiccup istället befriar draken från repet och försöker förstå hur de fruktade djuren funkar och beter sig. Det är en gripande story med djup och budskap; inte bråka, utan förstå. Det mixas snyggt mellan händelserna i byn och Hiccups relation med draken, hur det utvecklas och vad som slutligen händer. Filmen bjuder inte på mycket skratt, det finns en hel del underhållande sekvenser som är komiska och gulliga, men gapskratten uteblir. Det gör inte mig så mycket, för filmen har så mycket annat att bjuda på så det räcker och blir över. Animationen är lysande, detta är nästan på Pixarnivå. Landskapen, de udda drakarna och vikingarna är otroligt detaljerade och färgstarka, men inte på samma ”skrikiga” färgskala som Kung Fu Panda.

Musiken är väldigt ”nordiskt” och personligen tror jag att folk i norden skulle uppskatta filmen mer än folk i andra länder, på grund av dess tema och upplägg. Nu finns det inga drakar i verkligheten, men historien visar tydligt vad som menas och här finns det något för alla åldrar att lära. Att filmen är i 3D ger filmen extra djup, här överanvänds inte tekniken med saker som kastas ut ur duken, utan det används varsamt när det verkligen behövs. Det blir en stadig fyra för Draktränaren. 

4/5

Foto: 4

Skratt: 3

Musik: 4

Skräck: -

Action: 3

Effekter: -

Skådespeleri: -

Filmens specialitet: Drakar – 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Trailer:

http://www.youtube.com/watch?v=qHUhygdAZIw