Avatar

En film med allt

Ingen kotte har undgått Avatar. Överraskande nog finns det folk som inte har sett den, men det finns ingen som missat namnet, affischen och succén som den lyckats uppnå. 3D är hetare än någonsin tack vare Avatar. Dess handling är mycket basic, det är simpelt och låter hjärnan gå på semester. Jake (Sam Worthington) är en soldat som får i uppdrag att spionera på ett folkslag vi namn Na’vi (blåa, långa och smala utomjordingar som lever på planeten Pandora). Hans kropp och utseende förändras så han ser ut som en Na’vi och härifrån sätter filmen igång. Varför han ska spionera på dessa har med ekonomiska problem att göra, och självklart ska han även manipulera utomjordingarna till att göra så som dem (människorna) vill.

Men vad händer? Jo, Jake inser att människorna har fel, samtidig som han faller för Neytiri i Na’vi-stammen. Vilken sida ska Jake välja? Hur utvecklas filmen..? Alla som sett Pocahontas vet hur detta kommer sluta. Som sagt, storyn är inte mycket att hänga i granen, men däremot är uppbyggnaden av planeten Pandora, utomjordingarna och alla detaljer helt briljanta. Personligen såg jag filmen i 3D och smälte in i den nya världen ganska snabbt. Det är som att komma till ett nytt land, allt är nytt och fascinerande. I Pandoras skog bor det olika sorters djur, olika växter frodas och på nätterna blir skogen självlysande. Det är fint, vackert och helt lysande! Det visar sig även att Na’vi-stammen har olika traditioner, ritualer och även språk, så även de känns som ett nytt folkslag.

Att allt detta har kommit från James Camerons fantasi har jag grymt svårt att tro på, däremot tror jag att han med hjälp från andra lyckats skapa en värld Pandora, mångsidig och vacker. Manuset är på många ställen helt värdelös, det fälls kommentarer som skulle platsa i en parodirulle, samtidigt som det på vissa ställen är helt suverän. Mycket handlar om dagens läge i världen, detta är ingen tom actionrulle, utan tänker man efter hittar man mycket som filmen kritiserar och säger att våld inte ska bekämpas med våld, gemenskap är viktigt och tillsammans är vi starka. Musiken är överraskande dåligt, på vissa ställen lät det som musik från barnfilmer som visas på TV. Fotot, effekterna och resten av det tekniska är på toppnivå. Det blir en stark fyra till Avatar.

4/5

Foto: 4

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: 5

Effekter: 5

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: Svepas bort i en ny värld - 5

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=d1_JBMrrYw8

Ninja Assassin

Blodigt spektakel

Raizo är en föräldralös pojke som blir omhändertagen av ett barnhem, som visar sig vara ledd av en klan som utbildar barnen till dödsmaskiner genom olika träningar. De tränas till att slåss, stå emot fruktansvärd smärta och helt och hållet glömma bort sin mänsklighet. Detta får vi se genom snygga flash-backs, för filmen börjar mitt i storyn. Raizo är nu äldre och han har bestämt sig för att hämnas på dessa människor som tog ifrån hans barndom och gjorde han till en hjärtlös mördarmaskin.

Jag är helt säker på att ingen ser filmen för dess story, utan man vill se action och snygga fajtingscener. Det bjuds en hel del på slagsmålsscener, action och hugg med olika vapen, och allt detta är mycket, mycket blodigt. Det är ungefär som Kill Bill, bara att blodet på många ställen är datoranimerad och har en annan nyans av rött. Till en början hade jag svårt för det, men efter ett tag ser det ganska snyggt ut, rent estetiskt. Från regissören av V For Vendetta (som för övrigt är en enastående film) känns denna film lite missplacerad, men den klarar sig bra.

Det bjuds på ett tillfredsställande slut och som helhet är Ninja Assassin en blodig rulle som underhåller och ger valuta för pengarna. Den håller vad den lovar, och därför blir det en trea till Ninja Assassin.

3/5

Foto: 3

Skratt: -

Musik: -

Skräck: -

Action: 3

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: Ninja action - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Clash of the Titans

Actionfylld, effektfylld och bombastisk

Sam Worthington är Hollywoods nya heting. Efter succén i Avatar vill alla ha en bit av honom, och nu är han tillbaka som halvguden Perseus. Efter en intro som mer förvirrar än hjälper, får vi följa Perseus från bebis till vuxen, och sen sätter storyn igång. Det är egentligen ingen story, för filmen är grymt förutsägbar och dialogen plastigare än effekterna. En grupp soldater med Perseus i spetsen ska ta sig från punkt A till punkt B, och där sker lite saker, och sen ska dem från punkt B till punkt C, som är deras slutstation.

Effekterna är många; i tid och otid kommer det varelser i olika former och storlekar, saker och ting rasar och kraken går loss för fullt. Hästar flyger, ögon rullar och demoner grymtar. Det är underhållande att se allt, och det blir aldrig tråkigt, men däremot blir det lätt skrattretande. Det är godkända effekter, men inte speciellt välgjorda eller detaljerade, men detta spelar ingen roll. För allt har man sett innan och filmen bryter tyvärr inte ny mark, men den bjuder på spänning och action för slanten.

Skådespeleriet är obefintligt. Worthington går runt och ser butter ut, Liam Neeson som spelar Zeus är som en Duracellkanin och de kvinnliga rollerna i filmen går ut på att se tårögda och snygga ut. Den enda som bjuder på sig är Ralph Fiennes, som gör en riktigt nasty Hades. Så vet ni vad ni vill se, förutsägbar action med massvis av effekter och olika monster, då har ni kommit rätt. Annars är det bara att skippa filmen. Personligen hade jag mycket låga förväntningar och visste hur filmen skulle vara (har du sett trailern har du sett filmen), så därför blir det en svag trea till Clash of the Titans.

3/5

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: 3

Effekter: -2

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: grekiska gudar in action - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

From Paris With Love

Kul & underhållande med en galen Travolta

John Travolta och Jonathan Rhys Meyers spelar Charlie och James, två poliser på uppdrag i Paris. De har nyligen bekantats med varandra och deras första uppdrag tillsammans visar sig vara mycket större än vad de kunde ha anat. De blir tvungna att ta sig genom knarkkungar, kriminella gäng och olika sorts bombare för att till slut inse att… Ja, mer avslöjar jag inte. Men storyn är inte det viktiga här, utan all krut och uppmärksamhet är lagd på Travolta och hans karaktär.

Från första sekund då han dyker upp märker man att det är något som inte stämmer. Han spelar över till max (men det är kul) och beter sig helt galet, något man inte är van vid när det kommer till Travolta. Meyers fyller mest ut bakgrunden och får inte riktigt visa vad han går för (ganska svårt, när han får springa runt med en vas genom halva filmen). Det är mycket komik, och det mesta funkar, men actiondelarna är ganska svaga och fattiga. Det funkar, men jag hade gärna sett något mer annorlunda, än det vanliga nu-springer-jag-i-slow-motion-och-skjuter-ner-alla-skurkar.

Filmen gör sitt jobb, som överdriven actionrulle med komisk underton, men mer är det inte. Rent tekniskt imponerar filmen inte, men Paris i bakgrunden är onekligt fin att se på. Det blir en svag trea till From Paris With Love.

3/5

Foto: 2

Skratt: 3

Musik: 1

Skräck: -

Action: 2

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: Parisaction - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt