Tomorrow, When The War Begun

Trogen filmatisering

För många år sedan läste jag Imorgon När Kriget Kom av John Marsden. Jag fastnade för boken och läste dess uppföljare och blev riktigt irriterad av att man inte filmatiserade serien, precis som man gjorde med Ringen-trilogin och Harry Potter. Nyligen fick jag reda på att man gjort film av den – men inte en amerikansk version, utan en australiensk. Precis som i boken kretsar filmen runt en grupp ungdomar som beger sig till ett avlägset ställe för att campa över en helg och när de kommer tillbaka till sina hem är alla borta; snart går det upp för dem att ett okänt land tagit över deras hemland.

I filmen får vi träffa alla karaktärer som lyckligtvis spelas av hyfsat duktiga skådespelare som är charmiga, sköra och roliga. Jag kunde ganska lätt identifiera mig med dem och det är en av filmens största styrkor, att det finns en karaktär som kan återspegla varenda person i publiken. Filmens actionscener är påkostade, det exploderas och skjuts med jämna mellanrum och regissören tar sig tid att bygga upp spänning innan helvetet brakar loss. Det enda som jag inte var nöjd med var manuset, som bitvis var riktigt bra och tog upp allt som vi i vår vardag tar förgivet, men oftast kändes oinspirerad och typisk.

Det blir tyvärr inte mycket utrymme åt karaktärsfördjupning eller smådetaljer (vart får dem tag på mat & vatten, eller krigsutrustning?) vilket är synd, för filmens längd på 95 minuter kunde lätt sträckts ut till 120 och fyllt filmens små hopp och hål. Detta är dock en bra början för en bokserie som bara blir bättre och bättre, och om filmserien följer samma mönster lär det inte bli några problem. Nästa del är planerad att komma 2012, och i Sverige kommer denna del 8 april.

3/5

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 3

Skräck: -

Action: 3

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: att kämpa - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=f_KhErNyiq8

Public Enemies

Slarvigt och skakigt

I Public Enemies får vi följa John Dillinger (Johnny Depp) och hans kumpaner, när de under den stora depressionen ger sig ut och rånar bank efter bank. De anses som ett stort hot för samhället och till slut eskalerar det hela eftersom det blir ett enormt jobb för polisen när de försöker ta fast dessa bovar. Dillinger möter dock på Billie och faller direkt för henne, och som ni säkert kan räkna ut riskerar han både sin egen och sina kamraters säkerhet när han väljer att ta med henne överallt.

Michael Mann är regissör och vi har ofta fått se hans speciella kameraarbete genomsyra filmer som Collateral och Miami Vice. Här ser det helt enkelt bedrövligt ut. Visst att man kan vara experimentell och köra på skakig kamera, men i Public Enemies når de nya höjder som inte fungerar till filmens fördel, utan det ser slarvigt och billigt ut. Fotot är kornigt, fult och många scener ser ut att vara filmade för en direkt-till-tv-film. Klippningen är amatörmässigt och jag undrade många gånger vad som hände under filmens gång.

Det blir inte bättre av att karaktärerna i filmen klär sig likadant och från långt håll ser likadana ut. Detta är ett bevis på att stjärnor som Johnny Depp och Christian Bale inte kan rädda ett dåligt hantverk, hur bra än dem agerar. Men filmen är inte helt utan ljuspunkter; Depp skiner, vissa moment bjuder på härlig spänning och historien om Dillinger är intressant. Synd att hantverket, och även karaktärsfördjupningen inte fick större utrymme.

2/5

Foto: 1

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: 2

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: råna banker - 2

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Skyline

Snygg yta och inget mer

Bröderna Strause som är mest kända för att jobba med effekter, står bakom regin för Skyline. Dessa bröder stod även bakom regin för Alien Vs. Predator 2, som var en katastrofal rulle på alla möjliga plan. Dock så är Skyline ett steg i rätt riktning, trots att filmen inte är jättebra. Efter en natts festande och supande vaknar Jarrod, Terry och Elaine av att ett starkt blått ljus lyser in i lägenheten. Tillsammans med de andra som festat där natten innan försöker de ta reda på vad ljuset kommer ifrån. Ganska snart går det upp för dem att utomjordingar är i farten och detta är upptakten till en kamp för att överleva.

Tyvärr har man inte lagt ner större tid på att utveckla karaktärerna eller ge filmen någon tyngd överhuvudtaget. De flesta skådespelarna är från tv-serier och de lyckas inte riktigt bära upp filmen. Rullen brister även är det kommer till originalitet, och rent utseendemässigt och visuellt har man sett liknande stuk på utomjordingar i andra filmer. Bitvis påminner Skyline väldigt mycket om War of the Worlds, men i detta fall är det något positivt. Effekterna är dock snygga med tanke på att det är brödernas specialitet och filmen bjuder som helhet på spänning och godkänt underhållningsvärde.

Skyline passar de som prioriterar effekter och explosioner före en bra story, smarta karaktärer och ett välskrivet manus. Det blir en stadig tvåa till Skyline.

2/5

Foto: 2

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: 2

Effekter: 3

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: människosugande rymdskepp - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=1rtqUy34Tjk

Jonah Hex

Värdelös på alla plan

Jonah Hex (Josh Brolin) blir förrådd, hans familj mördas framför hans ögon och han blir efterlyst. Mannen bakom allt detta, Quentin Turnbull (John Malkovich), iscensätter sin egen död och på så sätt slutar Hex att leta efter honom. Istället börjar han jobba som prisjägare, som fångar skyldiga personer mot en viss summa pengar. Plötsligt kontaktas han av presidenten, eftersom nationens säkerhet är i fara; Turnbull har i hemlighet planerat hur han ska störta landet, och den enda som kan hindra honom är Hex.

Det är synd att se skådespelare som Brolin, Malkovich och även Michael Fassbender (från 300 & Inglourious Basterds) i sådan smörja som det här. De ger onödigt mycket tyngd till karaktärer i en film som glöms bort i samma sekund som man tittar på den. Megan Fox dyker också upp i fem minuter, avklädd och retuscherad till tusen, fast hennes talanger är ju grovt begränsade så hon platsar i en film som denna. Dess actionscener är riktigt tråkiga, effekterna fula och klippningen leder till huvudvärk.

Många delar av filmen är alldeles för mörk så att man inte ser vad som händer, och när man väl hänger med dönar musiken på med full kraft och får mig att förlora koncentrationen. Dess längd på 73 minuter säger väl allt, för övrigt. Man hinner inte få så mycket grepp om det hela, utan det känns mer som en hastig genomgång inför en ”hel” version av Jonah Hex. Filmen får en välförtjänt etta.

1/5

Foto: 1

Skratt: -

Musik: 1

Skräck: -

Action: 1

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: hämnd - 1

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=_l0zSd_DQQ4

RED

Hollywoods skjutglada gamlingar

Red handlar om en före detta CIA-agent vid namn Frank Moses (Bruce Willis) som en natt blir utsatt för mordförsök. Han klarar sig och ger sig ut på flykt och av en slump får han med sig tjejen han telefondejtat och snubblar över några gamla kollegor. Snabbt visar det sig att det inte bara är han, utan en hel del personer som befinner sig i fara och många av dessa har redan eliminerats. När Moses gräver djupare i mysteriet upptäcker han att det är någon högt satt inom politiken som styr det hela – men varför?

Här är det inte storyn som är i centrum, utan det är själva skådespelarna. Några av Hollywoods största namn har samlats här för att spela (och släppa loss) före detta agenter som nu pensionerats men ända gillar att ”döda”, så att säga. Bortsett från Willis får vi se en munter Morgan Freeman, en smått störd John Malkovich, en stenhård Helen Mirren och det bjuds även på en butter Karl Urban som står för den onda sidan. Det är ruskigt underhållande att se dessa gamlingar springa runt, skjuta, slå ner bag guys och få saker och ting att explodera.

Filmen är inte helt seriös, men har glimten i ögat och för ett ögonblick förde den tankarna till Charlies Änglar, som på någorlunda samma sätt blandar ihop komik med stenhård action och halvdan manus. Den blir en stadig trea till filmen som bjöd på stabil underhållning rakt igenom, men 15 minuter kortare speltid hade inte skadat.

3/5 

Foto: 2

Skratt: 3

Musik: -

Skräck: -

Action: 3

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: skjutglada gamlingar - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt! 

Green Zone

Damon leker soldat

Matt Damon och regissören Paul Greengrass har två väldigt framgångsrika Bourne-filmer bakom sig, och när de nu samarbetade för tredje gången var förväntningarna höga. Inte konstigt att filmen floppade, för denna håller inte alls den höga klass som Bourne-filmerna. Miller (Matt Damon) är en soldat stationerad i Irak. Han styr en grupp som letar efter tecken på misstänksam verksamhet som skulle kunna kopplas ihop med kärnvapen och dess tillverkning. Men efter att de gång efter gång inte hittar några bevis för sådan verksamhet börjar Miller bli misstänksam, och plötsligt dras han in i historia som inte bara berör han och hans position, utan hela den amerikanska politiken.

Här är den skakiga kameran med men i krigsmiljö blir det alldeles för mycket. Det är nog med kaos då det skjuts, spring, skriks och exploderar, men här envisas Greengrass med att skaka sönder kameran samtidigt som allt händer. Resultatet blir att jag som tittare tröttnar ganska snabbt och inte fattar vad som sker. Teknikmässigt är det en välgjord film, men klippningen och den skakiga kameran blir riktigt irriterande i längden. Bristen på action är också en faktor som gör filmen dålig, samt att Damon faktiskt gör en väldigt monoton insats. Jag blev aldrig engagerad i historien och brydde mig inte om hur det hela gick, och mot slutet ville jag bara att filmen skulle ta slut.

Men filmen är inte total katastrof; för alla som är intresserade av politik och situationen i Irak bjuds på det teorier och konspirationer av högsta kvalité. Det glimmar till då och då men det försvinner snabbt då den skakiga kameran sätter igång och förvirrar. Det är kul att Greengrass vågar ta upp ett sådant allvarligt och känsligt ämne, men synd att utförandet inte blir mer än godkänd.

2/5 

Foto: 2

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: 2

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: konspirationer - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Unstoppable

Har setts tidigare

Unstoppable är den typ av film som vi har sett tidigare. Typ under 90-talet, då den smått briljanta Speed kom. Och även dess uppföljare, och fler filmer inom samma genre. Något som skenar iväg och som måste stoppas. Fallet är likadant för Unstoppable, här gäller det ett tåg med explosivt fraktgods, som av misstag hamnat på ett huvudspår och rusar iväg mot städer och tätbebyggda orter. Den måste stoppas, innan det spårar ut till en katastrof. Frank (Denzel Washington) och Will (Chris Pine) är de som ger sig ut för att stoppa det våldsamt farliga tåget.

Här bjuds vi på en hel del klichéer av högsta kvalité. Mannen som finner tillbaka till sin familj, döttrarna som lär sig att inte ta sin pappa för givet och den envise chefen som bara tänker på ekonomiska förluster istället för människors bästa. Multiplicera detta med 3 och det är antalet klichéer som bjuds genom hela filmen. För att inte tala om att både Washington och Pine bjuder på ovanligt torra och träiga prestationer. Filmen blir som helhet för lång och utdragen, och det känns som om man ser många sekvenser i repris.

Det bjuds dock på en gnutta spänning som lyckas gripa tag i mig, och en del av karaktärernas bakgrundshistorier är intressanta. Det är onekligt välgjort och påkostat ($100 miljoner), men samtidigt undrar jag vad alla pengar lades ner på? För det tar ett bra tag innan spänningen sätter igång och det bjuds inte på så mycket action som man kan tro, trailern visar det mesta, om inte allt. Det blir en tvåa till filmen som klarar sig på gränsen, men inget som man inte sett tidigare.

2/5

Foto: 2

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: 2

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: skenande tåg - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Centurion

Gammaldags fast med modern touch

Centurion Quintus Dias (den ständigt blomstrande Michael Fassbender) är en romersk soldat som lyckas rädda sig undan en attack från Picterna och ansluter sig till den nionde legionen, som är ute efter att utrota Picterna från jordens yta. Den legendariska legionen hamnar dock i ett bakhåll ute i okänd terräng, och det dröjer inte länge innan alla är slaktade och deras ledare tagen som fånge. Quintus lyckas överleva attacken, och tillsammans med några andra överlevare ger de sig ut för att hitta sin ledare och ta tillbaka honom. Det blir en kamp mot naturen, tiden och Picterna, som med hjälp av Etain (en kvinnlig krigare med ovanliga förmågor), letar efter överlevare från den nionde legionen.

Detta är en film från regissören bakom Instängd och Doomsday, Neil Marshall. Jag älskar att han gör filmen med nutidens teknik, men samtidigt känns den så gammaldags att den lika gärna kunde kommit i samma veva som Braveheart. Fotot är utsökt och passar filmens tema riktigt bra, och jag gillar även blodet, som är synligt datoranimerat. Det tilltalar mig väldigt mycket, trots att det ser fejk ut är det estetiskt tillfredställande. Även miljöerna är vackra och fina att se på, så rent visuellt klarar sig filmen bra. Skådespelarna med Fassbender i spetsen är duktiga och de lyckas få sina karaktärer att bli trovärdiga, trots att det saknas vidare karaktärsutveckling.

Det enda som hindrar mig från att ge filmen en fyra är att storyn på många håll påminde väldigt mycket om Doomsday, hela grejen med att några soldater ska klara sig undan en kvinnlig krigare (som dessutom är kusligt lik bruden i Doomsday) och att dessa två filmer kommer från en och samma regissör gör att Centurion tappar kvalité. Det blir en stark trea till filmen.

3/5

Foto: 4

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: 3

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: Picter VS. Romer - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

Machete

Politik och våld i en bisarr mix

När Robert Rodriguez gör en film är det nästan garanterat att det är en sjuk mix av vapen, groteskt våld och coola repliker. Machete är inget undantag, fast här har man blandat in en del politik som är väldigt aktuellt. Danny Trejo spelar Machete, en före detta agent som får i uppdrag att skjuta den smått rasistiske Senator John McLaughlin (Robert De Niro) som har ställt upp i valet och slår på stort med nya lagar som ska hindra mexikanska flyktingar att komma in i landet. Samtidigt får vi följa några sidohistorier som involverar snygga brudar (Lindsay Lohan, Michelle Rodriguez & Jessica Alba) tills Machete blir förrådd av de som gav honom uppdraget, och då ger han sig ut på en hämndturné som kan mäta sig med The Bride från Kill Bill.

De första 10 minuterna är tyvärr filmens bästa; det bjuds på allt under dessa minuter. Sen finns det en del moment som är ganska händelsefattiga och bjuder på en massa politiska dialoger, som känns ganska felplacerade med tanke på hur brutal och våldsam filmen är. Ett stort plus är att filmen inte tar sig själv på allvar och gör allt med glimten i ögat, och därför funkar den konstiga mixen av brutalt våld med politiska inslag. De kvinnliga karaktärerna är ett stort plus, de är filmens små ljuspunkter som dyker upp med jämna mellanrum, och det var länge sedan jag såg Lohan spela ut såhär. Trots hennes lilla roll gör hon väldigt mycket av det och det är kul att se henne i en film istället för i skvallertidningar. Hoppas hon tar sig samman och får karriären på rätt väg snart.

Trejo är grym som Machete, De Niro riktigt kul och Steven Seagals roll var lika överraskande som att Lindsay Lohan var topless. Filmen bjuder på en del action och våld och har man sett Rodriguez tidigare verk vet man vad man ska vänta sig. Det blir en stark trea till filmen.

3/5  

Foto: 2

Skratt: -

Musik: -

Skräck: -

Action: 3

Effekter: -

Skådespeleri: 4

Filmens specialitet: snygga brudar, feta vapen & avhuggna kroppsdelar - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

Knight and Day

Charmig Diaz möter galen Cruise

June (Cameron Diaz) är en helt vanlig tjej som jobbar med bilar och gillar att fixa och meka med olika bildelar. Roy (Tom Cruise) är en flummig, galen och lite mystisk före detta agent som flyr undan rättvisan. Dessa omaka personer möter varandra på en flygplats och de hamnar senare även på samma flyg. Sakta men säkert visar det sig för June att Roy inte är vem han påstår att han är, och när flygresan slutar med en krasch och June vaknar i sin lägenhet vet hon inte vad hon ska tro. Men Roy är inte ute ur hennes liv än, han dyker upp när hon minst förväntar sig det och hon dras med i Roys vilda äventyr som innebär olika länder, biljakter och slagsmål av sällsynta slag.

Att filmen faktiskt funkar har vi Diaz att tacka för. Hon lyckas (med samma charm från Charlies Änglar) att gestalta June som en smågalen brud som väntat på sitt livs äventyr, och när det väl slår in lever hon ut det till hundra och blir även småkär i sin intressanta kompanjon. Det är även kul att se Cruise släppa loss och spela den typiska actionhjälten, fast lite mer störd. Efter allt som skvallerpressen skrivit om honom på senaste är det lätt att tro att han är helt blåst och inte klarar av att spela med samma karisma som han hade förut, men Cruise lyser som alltid och klarar sig bra. Actionsekvenserna är aningen tveksamma och lite mesiga, men det funkar. Hade gärna sett lite mer pampig action.

Allt som allt är Knight and Day en underhållande rulle som bjuder på skratt och en del action, men även lite romantik och exotiska platser. Det blir en stadig trea.

3/5

Foto: 3

Skratt: 3

Musik: -

Skräck: -

Action: 3 (svag)

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: good girl gone bad - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

The Expendables

Explosioner och inget mer                         

The Expendables är en typisk film som riktar sig mot en viss sorts publik. Den actionkåte 12 åringen, den nostalgiska 51 åringen eller den som vet vad filmen kommer bjuda på. Jag misstänkte någorlunda hur filmen skulle vara. Filmens handling är inte mycket mer än en grupp soldater som får i uppdrag att störta en diktator i Sydamerika. Dessa soldater råkar även vara mycket smidiga och duktiga på det dom gör och gestaltas av bland annat Stallone, Statham, Li och Lundgren. Det finns en hel del ansikten som känns igen under filmens gång och den som överraskar mest är vår gamle, käre Arnold, som dyker upp under några minuter och förgyller filmen med sin närvaro.

Som väntat bjöd filmen på grymt mycket action, explosioner och slagsmål. Fram emot slutet bjuds vi på en hel del grymma slagsmålsscener och actionsekvenser som höjer pulsen, och fram till dess är det en del biljakter och mindre actionscener som dyker upp med jämna mellanrum. Här och där glimmar det till när det blir aningen djupare än bara action, när karaktärerna börjar öppna sig för varandra och man får en inblick i deras inre, men det händer betydligt färre gånger än antal sparkar som Stallone får ta emot. Jag blev dock uttråkad emellanåt, tycker att filmen kunde kortas ner en hel del och fått en jämnare ”flow”, så att säga.

Det är mycket våld och blod, och även det blir ganska tråkigt i längden. Visst att action kan vara spännande, om det varvas med spänning och mystik (Salt) men här uteblir allt annat och man kastar sig rakt utför stupen och drar med allt och alla för att få till så enorma explosioner som möjligt. Det går inte riktigt hem hos mig, för det jag redan fått se i början av filmen återkommer med jämna mellanrum och tråkar ut mig. Däremot kan jag inte förneka att det var kul att se alla dessa gamla gubbar och actionhjältar i en och samma film. Blir det en uppföljare, vilket det verkar, vill jag gärna se fler skådisar som sluter sig till det redan befintliga sällskapet och färre explosioner. Det blir en tvåa till The Expendables.

2/5

Foto: 2

Skratt: -

Musik: 1

Skräck: -

Action: 4

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: gamla goa gubbar med gamla goa action - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

http://www.youtube.com/watch?v=C6RU5y2fU6s

Resident Evil: Afterlife

Mumma för fansen

Det har hittills kommit tre filmer i serien. Vid detta lag borde alla som går för att se den fjärde i serien veta vad som kommer serveras; snygg action, löjlig dialog, heta brudar, äckliga monster och hjärndöd story. Afterlife börjar i Tokyo och visar hur infektionen spred sig för fyra år sedan (inledningen var grymt läckert och estetisk) och sen får vi som vanligt följa Alice (den underbart tuffa Milla Jovovich som verkligen kickar röv) på hennes äventyr. Inledningen har även en längre sekvens med hennes kloner som man fick se i slutet av tredje filmen, dock så var den ganska meningslös eftersom den endast uppfyllde hennes replik (…and I will bring some friends of mine) när hon snackade med Umbrellas huvudkontor i slutet av trean.

Den fjärde delen har inte många nya element, det är mest den avancerade 3D-tekniken som får filmen att sticka ut. Annars är det gamla vanliga zombies, ett nytt monster istället för Nemesis och samma galna hundar (fast uppgraderade) som fyller filmen. Det finns några nya karaktärer och de som överlever är självklart de mest intressanta. 3D möjligheterna var väl använda, det var inte för många effekter som gjorde att man tröttnade, utan de kom med jämna mellanrum när det verkligen behövdes. Annars bidrog 3D-tekniken till djup i bilden samt mycket mer apokalyptisk känsla, det är synbart snyggare och mer påkostat än de tidigare filmerna. Musiken var som vanligt bombastisk och gav filmen en härlig känsla.

Handlingen var dock inte det bästa, det fanns långa sekvenser som kändes som vattentrampning och en hel del logiska luckor dök upp genom filmen. Många frågor lämnades obesvarade, och slutet lämnar självklart för en femte film (som redan är i produktion). Jag gillade inte att man tonat ner på våldet och zombiesarna, jag hade gärna sett mer slaktande (gore) på den fronten. Kändes som filmen var väldigt actionpackad, med ett par skrämmande hoppa-till-scener, och inte actionskräck som de tidigare filmerna. Sist men inte minst var användningen av slow motion alldeles för mycket, visst att man kan ha det under vissa scener, men här överanvände man det totalt, nästan Matrix-varning på det hela.

Jag skulle ge Afterlife en femma för att den är så cool, cheesy och sjukt underhållande, men samtidigt skulle jag kunna ge den en etta för att den saknar ett vettigt manus, är flummig och oseriös. Därför hamnar den på en ganska stadig trea, och är man fan av serien kommer den vara värd betydligt mer.

3/5

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 3

Skräck: 2

Action: 4

Effekter: 4

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: spelkänsla i 3D - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

Predators

Bitvis lysande, men oftast krystad

Det har kommit en hel del Predators filmer, till slut visste man inte vad man skulle göra av ikonen och därför gjorde man en film med både Predator och Alien. Den filmen fick dessvärre än värdelös uppföljare, och sen dess verkade båda ikonerna ha försvunnit för gott. Men nu tog man tag i Predators, skakade bort geggan från Alien och bestämde sig för att göra en nystart, med bara Predators. Nya skådespelare och ny story, ny regissör och en ganska stor budget för en monsterrulle.

Att Adrien Brody (The Pianist, The Village) som är en lysande skådespelare, spelar en hård, fåordad och tuff soldat går inte ihop för mig. I mina ögon är han den typ skådis som passar för utmanande, djupa roller som gör intryck på publiken. Inte en actionhjälte som springer runt med vapen, drar onliners och försöker se stenhård ut. Tragiskt nog är han så misfit som man kan bli, och hans saknar trovärdighet till tusen. De övriga karaktärerna finns det tyvärr inte mer att säga om, de är stereotyper som finns i varannan actionfilm.

Dessa personer vaknar och befinner sig i luften, störtandes mot marken. Väl nere måste ta reda på varför och hur de hamnat där. Det blir dock svårare än vad de trodde, då det gömmer sig mer skräckinjagande saker i djungeln än de någonsin kunde ha anat. Detta utvecklas till en katt och råtta lek som har sina stunder där det bjuds på lysande action och underhållning. Det är snyggt och läckert, djungelmiljön skapar kusliga möjligheter och det blir en hel del pang pang för pengarna.

Jag saknade dock känslan av att inte ha någon aning om vad som skulle hända, samtidigt som filmen som helhet kändes 20 minuter för lång. Det värsta är dock manuset, som verkar ha slängts ihop av två tolvåringar. Det är krystat, många ”klockrena” repliker (som misslyckas totalt) och överlag väldigt torftigt. Därför känns det inte mer än rätt att ge Predators en tvåa. Fansen kommer nog gilla den, men vi andra blir nog aningen buttra efter filmen. Slutet lämnar självklart för en uppföljare, och den borde bli bättre, om något.

2/5

Foto: 2

Skratt: -

Musik: -1

Skräck: 2

Action: 3

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: Predators in action - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

Salt

Fartfylld och spännande

Vem är Salt? Det är frågan som man ställer sig genom hela filmen. Det bästa är faktiskt att se filmen utan att veta något om den innan. Utan att ha sett trailern, läst om handlingen eller kollat upp den på nätet. Kortfattat handlar filmen om Evelyn Salt (Angelina Jolie), en CIA agent som blir anklagad för att vara en rysk spion – utan att hon själv vet om det. Detta leder till att Salt måste bevisa sin oskuld, men frågan är, hur? Det blir ganska svårt med tanke på att halva CIA är ute efter henne, samtidigt som ingen verkar tro henne.

Detta är lättsam popcornunderhållning när det är som bäst, överfylld av action och spänning. Det är hög fart från första rutan till den sista, spänningen avtar aldrig och actionsekvenserna är riktigt häftiga. Det blir ännu bättre av att Jolie faktiskt gjort de flesta stunts själv och inte använt sig av en ersättare. Filmen bjuder även på en hel del vändningar som överraskar, men som får filmen att tappa trohetsvärde. Men samtidigt är detta ingen film som man ser för dess realism direkt. Ett plus är att dess action inte krävt animationer eller större ingrepp från datorer för att funka, utan det ser naturligt ut.

Jolie gör en bra insats, hon brukar alltid vara ganska torr i actionfilmer men här lyckas hon skapa en karaktär som man vill ska klara sig. Dock är kvinnan grymt smal, så under många actionscener tror man att hon ska gå sönder. Men det blir en stadig trea till Salt, som levererar vad den lovar. Det skulle inte förvåna mig om det kom en uppföljare inom de kommande åren.

3/5 

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: 3

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: vem är salt? - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

Robin Hood

Grått om Robins bakgrund

Ridley Scott, som gjorde den underbara Gladiator tillsammans med Russell Crowe är tillbaka, nu med en film som handlar om Robin Hoods bakgrund. Efter en trailer som fick mig att smått tveka gick jag för att se filmen, och tyvärr överraskar den inte alls. Här får vi se hur Robin Longstride förvandlas till Robin Hood genom en del händelser. Detta är en stor film, med en budget på $200 miljoner, med namn som Russell Crowe, Cate Blanchett, Max von Sydow och William Hurt och en regissör vid namn Ridley Scott kan man vänta sig lysande saker, men här är exemplet på att även de bästa kan misslyckas.

Det största problemet med filmen är mellanpartiet. Den börjar bra och slutar bra, men däremellan pendlar den våldsamt mellan drama, action och romantisk komedi. Det blir en udda mix, speciellt med tanke på fotot som är snyggt, men konstant grått. Fotot, kameraarbetet och musiken är bra och jobbar hand i hand för att ge filmen stämning. Dock så vet jag inte om Ridley Scott lyckades pricka in rätt stämning för filmen. Russell Crowe gör en väldigt tråkig insats som Robin Hood, som om han gick på sömnmedel. Blanchett stjäl varenda scen hon är med i, och är en av filmens få höjdpunkter.

Det blir en stadig tvåa till Robin Hood, som ger oss en story som vi redan visste trots att vi inte hade sett det.

2/5

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: 2

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: Robin Hoods bakgrund - 2

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=KSqL9ygBCck

Prince of Persia

Plastigt, fast med en uns glimt i ögat

Det var bara en tidsfråga innan det populära spelet skulle göras om till film, och redan när Jake Gyllenhaal valdes till att spela prinsen började saker och ting gå utför. Gyllenhaal är en bra skådespelare, men han har inte utseendet för karaktären. Regissören, Mike Newell, som tidigare gjort Harry Potter och Den Flammande Bägaren, vet hur man får till en bra äventyrsfilm med spänning och mystik. Tyvärr verkar han ha glömt det i Prince of Persia, då storyn knappt bjuder på spänning eller mystik. Däremot finns det några twistar som puffar till filmen lite.

Hantverket bakom filmen är dock bättre, fotot och miljöerna är läckra och man ser att det är en påkostad film. Trots detta funkar inte alla effekter, mycket ser animerat ut trots en budget på $200 miljoner. Ben Kingsley gör en iskall insats som prinsens farbror och är nästan bäst i filmen, om det inte vore för Alfred Molina, som har en helt utflippad roll som får mig att både skratta och höja på ögonbrynen. Det finns en hel del humor som inte riktigt når ända fram, vissa skämt är roliga men det kan bli för mycket. Vissa delar av filmen har faktiskt fångat känslan av TV-spel överraskande bra.

Mycket av detta är Disneys fel, man vill ju klart ha en så familjevänlig film som möjligt så alla kan gå och se den. Blir det en uppföljare (vilket inte är troligt, eftersom filmen smått floppat i USA) vill jag se en råare och mörkare version av Prince of Persia. Det blir en svag trea till filmen, som bjuder på någorlunda bra underhållning för stunden. Betygstvåan är väldigt nära.

3/5

Foto: 3

Skratt: 1

Musik: 3

Skräck: -

Action: 3

Effekter: 2

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: Prinsar - 2

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Iron Man 2

Seg uppföljare med få ljuspunkter

Jag såg ettan med låga förväntningar och blev positivt överraskad. Den bjöd på spänning, action och en intressant historia. Tvåan tar vid där ettan slutade ungefär, världen vet att Tony Stark (Robert Downey Jr) är Iron Man och många länder försöker skapa samma teknik som han har skapat för sin Iron Man-dräkt. Inga lyckas, men en viss person i Ryssland lyckas och han tar sig snabbt dit Tony Stark är för att konfrontera honom.

Rollistan är stjärnspäckad och den nya skurken spelas av en härligt ond Mickey Rourke, som spelar Ivan Vanko. Annars är det överraskande nog Scarlett Johansson som stjäl varenda scen hon är med i, för övrigt går Downey och Gwyneth Paltrow (som spelar Pepper) på autopilot. Don Cheadle har tagits in för att ersätta Terrence Howard med att spela Rhodey, och det funkar helt enkelt inte.

Har man sett trailern har man i stort sett allt i filmen. Det är tråkigt, för Iron man 2 innehåller väldigt få actionsekvenser, och när man fått se det mesta i trailern går det inte att göra annat än att gäspa. Storyn är på gränsen till förutsägbar, men räddas av snygga effekter. Det bjuds även en hel del ”grabbig” humor, men själv fann jag det riktigt trist och smaklöst. Tyvärr är Iron Man 2 ett steg i fel riktning, och vi får se hur trean utvecklas. Det blir en skakig tvåa till filmen, som i stort sett var ganska tråkig.

2/5

Foto: 2

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: 2

Effekter: 3

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: Iron Man saves the day - 2

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

Gamer

Korkad handling med tung action

Gamer handlar om en framtid där tonårspojkar kan styra livstidsdömda fångar genom olika spel och kulisser. Tänk er CS, bara att man styr en riktig människa istället för en ”spelgubbe”. Dör du i spelet dör han i verkligheten. Detta sker genom ett chip som sätts in i fångarnas huvuden och styrs av spelarna, som får betala för att använda tjänsten. Tjänsten används även till annat, om man vill styra någon annan i en ”plastig” värld, som The Sims. Den som blir styrd får betala, för att styras av andra, och den som styr får betala, för att styra andra. Geniet bakom detta, Ken Castle (Michael C. Hall), blir enligt filmen mångmiljonär över en natt och hans förmögenhet går om Bill Gates.

Den livstidsdömda fången som vi får följa är John Tillman (spelas av en uttryckslös Gerard Butler), som är mer känd som sitt spelnamn, Kable. Han styrs av en rik snorunge vid namn Simon, och man får följa utvecklingen och vad som sker. Detta är en grymt idiotisk film, jag köper inte helheten för fem öre. Det är långsökt, bitvis förutsägbart och helt omöjligt, trots att filmen inte direkt strävar efter att vara verklighetstrogen. Actionscenerna bjuder på mycket pang pang precis som ett spel, det är mycket blod och krut som går åt.

En del sekvenser är mycket snygga, det är läckra färger och färgstarkt foto. Naturligtvis är det The Sims inspirerade scenerna som lyser igenom filmen, för allt annat är grått och mörkt. Är du en spelnörd som älskar teknik, datorer och liknande är detta mumma för dig, är du inte det, stay away. Det blir en tvåa till Gamer.

2/5

Foto: 2

Skratt: -

Musik: -

Skräck: -

Action: 3

Effekter: -

Skådespeleri: 1

Filmens specialitet: pang pang - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

A Perfect Getaway

Spännande med svart humor

Cliff (Steve Zahn) och Cydney (Milla Jovovich) Anderson är ett nygift par som är ute på sin smekmånad. De reser runt och upptäcker Hawaii och dess kringliggande öar. En dag bestämmer dem sig för att ta sig till en avlägsen plats på ön, som är vackert och passande för ett nygift par. På vägen dit kommer de i kontakt med två skumma liftare, men lyckas skaka av dem. Till slut möter dem Nick (Timothy Olyphant), en ensam kille med sinne för skämt & äventyr. Han gör dem sällskap eftersom de ska till samma destination. Cliff som är manusförfattare börjar prata en hel del om sitt jobb med Nick, och Nick blir mer och mer intresserad.

När de väl kommer till stranden möter dem Gina, som är Nicks flickvän. Det hela bådar för en grym parsemester, men de får reda på att någon eller några har gott loss på ön och börjat döda nykära par. Det hela blir inte bättre när Cliff och Cydney märker att Nick och Gina döljer nåt, och att de kanske inte är så ensamma som de trodde på stranden…

Upplägget är bra och spännande, det går fort och tempot är högt. Miljöerna läckra, inbjudande och djungeln ger en obehaglig känsla av att vad som helst, eller vem som helst kan dölja sig bakom ett träd eller en buske. Nicks och Cliffs konversationer om filmer, manusskrivande och vad som klassas som kliché eller inte är grymt underhållande, det gör att filmen lite smått driver med sig själv och andra filmer i genren, ungefär som Screamfilmerna, som har ”regler” för hur man ska överleva en skräckfilm. Skådespelarna gör sina jobb, men det bjuds inte på några minnesvärda tolkningar. Den sista halvtimman bjuder filmen på en twist, som egentligen är sjukt lätt att räkna ut, men som jag tyvärr (lyckligtvis, för en bättre filmupplevelse) inte klurade ut.

Det gjorde filmen bättre än väntat och de slutliga actionsekvenserna bjöd på några hoppa-till-scener, samt en dos våld och skurna kroppsdelar. Vill du se en spännande film, med vackra miljöer och hyfsad story, samt en bra slut, är A Perfect Getaway perfekt, och därför får den en stadig trea.

3/5

Foto: 3

Skratt: -

Musik: -

Skräck: -

Action: 3

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: spänning - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

Kick-Ass

Nördig, charmig och supercool

Dave är en nördig kille som är besatt av serietidningar. Han snackar gärna om superhjältar och deras fiender med sina två andra nördiga vänner och dagdrömmer om att någon ska våga sig på att ”bli” superhjälte. Han undrar, gång på gång varför ingen vågar bli en superhjälte. Det är väl bara viljan som krävs, eller? Till slut köper han en trikå, tar på sig den och ger sig ut för att bekämpa ondskan. Det dröjer inte länge innan han hittar ett kriminellt gäng, hamnar i slagsmål med dem och blir det största nätfenomenet på länge. Han kommer med på nyheterna och alla undrar, vem är denna mystiska person? Vem är Kick-Ass?

Senare kommer han även i kontakt med två ”riktiga” superhjältar, och härifrån får man bekanta sig med Big Daddy och Hit Girl. Filmen utvecklas sakta men säkert, från en grymt bra och originell start förvandlas rullen till en väldigt underhållande, men typisk, superhjältefilm. Kick-Ass själv har inte mycket att komma med när han är ”in action”, men Hit Girl har nog så det räcker för båda. Hon är så cool, så ball och så sjukt smidig att det blir snuskigt underhållande att se på medan hon (12 år) slaktar onda män på rad. Det är våldsamt, blodigt och så inte okey att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Men samtidigt är det så bra.

I rollen som Big Daddy har vi en ovanligt bra Nicolas Cage och han ger filmen en välbehövd tyngd. Flera gånger under filmen tänkte jag ”fan vilken bra film detta är” och ja, den håller hela vägen till slutet. Det är nördigt och underhållande, överraskande rått och brutalt och det bjuds på överraskningar, skratt och mycket action. Realistiskt är det inte, men gillar du superhjältar och serietidningar blir detta din nya våta dröm. Det blir en stadig fyra till Kick-Ass, som verkligen slår allt annat som är på bio nu.

4/5

Foto: 3

Skratt: 4

Musik: -

Skräck: -

Action: 4

Effekter: 3

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: En sjuk mix av nördighet och coolhet (stjärt-sparkar) - 5

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

http://www.youtube.com/watch?v=krOzVRj9z88