Recension: I, Frankenstein
Välmenad men...
Frankensteins monster (Aaron Eckhart), nu döpt till Adam vilket är hans riktiga namn, dras av en slump in i ett krig mellan demoner från helvetet och gargoyles från himlen. Till en början är det mot hans vilja men när han väl inser att demonprinsen Naberius (Bill Nighy) är ute efter just honom för att skapa en armé av demoner mixade med fler kopior av han själv inser han allvaret i det hela. Kriget kan börja..!
Första gången jag såg trailern blev jag riktigt peppad inför filmen, det är ganska svårt att inte vilja se en sådan explosiv och galen film som trailern får den att framstå som. Jag har överseende med filmens simpla handling, Eckharts överspel och det icke-existerande användandet av 3D, men när en effektkrävande film med en budget på $65 miljoner inte lyckas övertyga med effekterna, utan ständigt påminner om hur likt ett spel grafiken är höjer jag på ögonbrynen.
Det är välmenat; actionsekvenserna är ambitiösa och maffiga, man sveps bitvis med och själva grunden är intressant. Något gick dock inte hela vägen eftersom slutresultatet inte imponerar som jag säkerligen tror att folket bakom filmen ville, och efter dess gigantiska flopp skrotas alla eventuella uppföljare som man börjat skissa på. Det blir en skakig tvåa till I, Frankenstein och nu är jag snäll, mestadels för att jag hoppas på filmen.
2/5
Recension: 47 Ronin
47 Ronin
Ojämnt men påkostat
Kai (Keanue Reeves) bestämmer sig för att hämnas sin mästare som genom en komplott drivits till självmord och lämnat efter sig sin vackra dotter som tvingas gifta sig med filmens bad guy Kira. Tillsammans med 46 andra före detta samurajer smider de en plan för att störta Kira och rädda prinsessan, men det visar sig bli en plan kantad med övernaturliga krigare, häxor, drakar och andra mystiska varelser innan de lyckas med sin plan.
Denna remake har en del problem som ojämn takt och förutsägbar story, och om man har sett trailern har man i stora drag sett hela filmen. Men det bjuds även på en del härligheter i form av vackra miljöer, påkostade kulisser och vackert foto. Det tekniska samt musiken gör sitt yttersta för att skapa så mycket filmmagi som möjligt och stundtals funkar det. En vassare klippning och kortare speltid hade nog hjälpt filmen som ibland vill åt alldeles för många olika håll.
Reeves funkar i rollen som den tråkiga och tysta Kai, även om jag helst hade sett en lite mer nyanserad skådespelare i huvudrollen. För övrigt är detta en fungerande action/äventyr som varken imponerar eller sviker, utan mest maler på i strax två timmar innan klimaxet med en eldsprutande varelse leder över till en vacker avslutningsscen. Betyget blir en trea för denna storbudgetfilm som varken imponerade kritiker eller publik och floppade stort, även om filmen faktiskt inte är så illa.
3/5
Recension: August: Osage County
Roberts briljerar
När Violet Westons (Meryl Streep) man plötsligt försvinner spårlöst får denna oroliga händelse hela hennes familj att samlas, vilket inkluderar hennes tre döttrar och deras respektive inklusive barn och nya partners. Det blir en stor familjesamlingen för att stötta Violet genom denna svåra tid; som om det inte vore nog har hon även drabbats av muncancer och knaprar piller som det vore polkagris. Hemligheter, nya som gamla kommer till ytan när denna minst sagt instabila familj får spendera en helg tillsammans ute på landsbygden.
Denna film är baserad på en teater och större delen av filmen känns det som om man tittar på en; det är oerhört långsamt tempo och filmen litar helt och hållet på dialogen och skådespelarnas talang, återigen som i en teater. Streep är som vanligt lysande med sin rappa käft och elaka repliker, även om hon ibland överspelar en gnutta, men det är Julia Roberts som stjäl showen här. Hon verkligen briljerar i varenda scen som Violets äldsta dotter Barbara och fick en välförtjänat Oscarsnominering för sin insats. Det finns även en del stora manliga namn i form av Ewan McGregor och Benedict Cumberbatch men de är båda underanvända och deras karaktärer försvinner lätt i denna kvinnodominerade film.
Även om manuset imponerar såsom skådespeleriet är det oerhört tomt emellanåt; det blir varken tillräckligt engagerande eller gripande för att jag som publik ska känna mig berörd eller investera min tid i karaktärer. Det är underhållande att se på för stunden men efteråt borstar jag av upplevelsen och känslorna från axeln och vandrar ut från salongen tänkandes på vilken film jag ska se härnäst. Det är ett sevärt familjeporträtt tack vare skådespelarensemblen, men som film lämnas mycket kvar att önskas. Betyget hamnar på en stadig trea.
3/5
Recension: 300: Rise of an Empire
Nya strider, samma story
Första 300 blev Gerard Butlers genombrottsfilm och satte honom på kartan i Hollywood. 8 år senare är det dags för en uppföljare som varken regisserats av originalets Zack Snyder eller har Butler i huvudrollen. Här får vi istället följa Themistocles (Sullivan Stapleton) och se hur han och hans arméer pararellt med första filmens story strider mot Xerxes och hans oändliga armé, ledd av Artemisia (Eva Green).
För att få en fräschare feeling i uppföljare har man bytt ut alla snustorra strider på mark och ersatt de med stormiga, mörka och oerhört regniga/dimmiga strider ute till havs vilket i sin tur begränsar utbudet av action en hel del. Dessa filmer ser man varken för story eller agerandet så jag kände mig smått uttråkad när inte ens actionsekvenserna kunde hålla mitt intresse uppe. Blod? Ja. Våld? I mängder. Slow-motion? Halva filmen. Underhållningsvärde? Meh...
Känns att man som regissör måste misslyckas rejält för att med $110 miljoner och dagens teknik inte kunna producera 90 minuter film som endast går ut på svärdfajter och hålla kvar intresset hos publiken. Med ett manus som endast går ut på att upprepa sig själv och berätta hur mycket grekerna älskar sitt land och en blek huvudkaraktär som ägs av Eva Greens Artemisia är denna uppföljare en besvikelse. Green njuter av varje sekund liksom jag när hon är med på bild, men något är fel när man börjar heja på fienden istället för filmens hjälte.
300: Rise of an Empire får en svag tvåa och om en tredje film skulle göras hoppas jag striderna tas tillbaka till land och en bättre casting sker.
2/5
