Grand Piano

 

En obehaglig konsert

 

Elijah Wood spelar den store pianisten Tom Selznick som sedan en tid tillbaka bestämt sig för att inte medverka i några fler konserter. Men tiden är inne för en comeback och trots nervositeten, scenskräcken och de svaga nerverna bestämmer han sig för att återigen sätta sig bakom pianot. Konserten börjar inför en fullsatt publik och när Tom bläddrar bland noterna ser han en liten hälsning: ”spela en fel not och du kommer att dö”. Vem är bakom detta och varför..?

 

Upplägget är simpelt och filmen påminner om allt från ATM till Phone Booth – spännande thrillers som utspelar sig på ett och samma ställe. Grand Piano lyckas vara spännande rakt igenom, jag överraskades flera gånger av filmskaparnas sätt att utnyttja en scen, en piano och en fullsatt lokal. Det finns en del småsaker som både irriterar och inte känns så trovärdiga (hur många gånger kan pianisten springa av scenen utan att folk förstår att något är fel?) men i filmens trovärdighetsramar funkar det.

 

Wood är ingen stark skådespelare för en sådan roll så jag förstår inte hur castingen gick till riktigt men han gör ett godkänt jobb, slutet överraskar smått och filmupplevelsen är över mycket snabbare än vad man tror. Med sin korta speltid är det en händelsefylld rulle som får en trea i betyg.

 

3/5

 

TRAILER

 

 

13 Sins

Vad skulle du göra?

Elliott är i en mycket dålig situation; han ska gifta sig, har ett barn på väg och har precis blivit av med sitt jobb. Hans bror och pappa är också beroende av honom då brodern har en störning och pappan gammal - plötsligt ringer hans mobil och en okänd person erbjuder honom en summa pengar för att döda en fluga, sen ytterligare en summa pengar för att äta upp flugan... Summorna växer i takt med att utmaningarna blir värre och värre, men frågan är hur långt Elliott är redo att gå innan hans samvete och psyke hinner ikapp honom?

Nyligen såg jag Would You Rather som inte gjorde något större intryck på mig trots lovande start och 13 Sins har många likheter med den, bara att man i detta fall lyckats med själva konceptet och det är oavbrutet fängslande då man sätter sig själv i Elliotts sits; hade jag gjort det? Är det rätt? Om jag hade gjort det, hur hade jag gått till väga? Det finns många frågor och olika ställningstaganden, en del som leker med moralen, samvetet och det grundligaste av allt: respekt.

Filmen håller en hög takt, det händer mycket och skådespeleriet är stabilt; karaktären Elliott gestalts mycket bra av Mark Webber som går från osäker ung man till pressad, smått galen karaktär som inte låter någon stoppa honom. Överraskande nog finns det ett par riktigt vidriga scener som jag inte trodde filmen skulle innehålla, som både äcklar och fascinerar då pengar är faktorn till varför det just händer. 13 Sins kammar hem en stadig trea.

3/5

 

 

uwantme2killhim?

 

Raffligt om nätrisker

 

Mark är en ung kille som mer än gärna surfar på nätet; han snackar lätt med brudar för lite egen vinning, men en viss brud fastnar han för. De chattar flera gånger och han inser att hon har problem med sin kille; han är våldsam och skrämmer henne. Mark känner sig uppgiven och svag men försöker hjälpa henne – plötsligt försvinner hon och lämnar honom undrandes. När den bittra sanningen kommer fram dras Mark in i en lek som snabbt degenererar och tar över hans liv på värsta möjliga sätt.

 

Filmen är baserad på en sann historia som publicerats i Vanity Fair februari 2005 och i slutet förstår man mycket väl att detta skulle kunna ske i verkligheten, samtidigt förstår jag inte vem som egentligen skulle lägga ner tid på ett sådant projekt. Säger jag mer avslöjar jag för mycket och denna film avnjuts bäst om man inte vet något; det är bitvis väldigt raffligt och intressant om nätrisker och hur dagens ungdomar använder internet.

 

Skådespeleriet är jämt och trovärdigt, manuset flyter på och filmen har en bra takt; det hela eskalerar gradvis till slutet som både känns tillfredsställande, men jag kunde samtidigt inte skaka bort känslan av antiklimax. Även om det överraskar tappade jag inte hakan och det blev lite träigt, trots det är uwantme2killhim? en stadig och stabil film som kammar hem en trea. Perfekt spänning för en bakisdag alternativt dejtafton.

 

3/5

 

TRAILER

 

 

Disneyfilm enligt standardmallen

 

Anna och Elsa är systrar som sedan unga dagar haft en nära relation med mycket lek och skoj; efter en omtumlande olycka orsakad av Elsas isiga krafter drar hon sig tillbaka och lämnar Anna undrandes över vad som gick fel då hon i fråga inte har något minne av själva olyckan. Åren går och glappen mellan systrarna blir större och efter ännu en olycka bestämmer Elsa sig för att lämna tronen och riket – det blir Annas uppgift att hitta henne och övertala henne att komma tillbaka. Tillsammans med en korkad snögubbe och flummig ishackare drar Anna ut på ett frostigt äventyr.

 

Lovorden har haglat, kritikerna har jublat, publiken har sjungit med och de ekonomiska framgångarna har varit ostoppbara – Frozen är nu historiens mest inkomstbringande animerade film. Vad har Disney åstadkommit med denna gång som är nytt? Inget – bokstavligen. Detta är en historia om två systrar som hittar tillbaka till varandra i slutändan, med noll överraskningar, torra sidokaraktärer (snögubben är ett undantag, speciellt eftersom han dyker upp i filmen först efter 45 minuter) och onödigt många sångnummer som är alldeles för lättglömda.

 

Däremot är det snyggt; animerad snö och frost har aldrig sett bättre ut och man låter fantasin löpa fritt. Många scener exploderar av detaljrikedom och det är även just de scener som är filmens bästa tillsammans med de intima scenerna som skildrar systrarnas relation. Kul med en animerad Disneyfilm som struntar i att kvinnan ska få mannen och vågar tänka utanför ramen, även om hela upplägget går direkt efter standardmallen. Frozen kammar hem en ljummen trea mest på grund av animationen och systertemat, annars bjuds det varken på många skratt eller härliga sångnummer.

 

3/5

 

TRAILER

 

Snowpiercer

 

Aktuell, omskakande och rasande

 

I framtiden bestämmer världens länder sig för att utföra ett experiment som ska förhindra den globala uppvärmningen – det visar sig vara svårare gjort än sagt då experimentet slår slint och en ny istid utplånar all liv på jorden. 18 år senare får vi se vilka som överlevt; på det självdrivande tåget Snowpiercer finns de som lyckades undvika istiden men får istället tampas med problemen ombord i form av orättvisa; de som bor längst bak i tåget är de fattigaste och ju längre fram du kommer desto lyxigare blir det. Curtis (Chris Evans) bestämmer sig för att ta sig hela vägen genom tåget för att konfrontera mannen bakom systemet…

 

Sällan ser jag filmer som griper tag i mig lika fort som Snowpiercer gjorde; det är oavbrutet spännande, intressant och drivande. Konceptet är mycket välkommet i en filmvärld som mestadels går ut på superhjältefilmer och annan nonsens som varken ger något eller gör publiken smartare. Med namn som Jamie Bell, Tilda Swinton och John Hurt kan det inte gå fel och skådespeleriet både övertygar och skrämmer, för att inte tala om de snygga actionsekvenserna som med jämna mellanrum avlöser varandra.

 

Mycket kritik riktas mot dagens samhälle, världen och hur vi lever; överflöden och rikedomarna som är koncentrerade på ett fåtal ställen och hungern, svälten och nöden som sträcker sig över majoriteten av vår planet. Det känns aktuellt och omskakande samtidigt som filmen i rasande tempo försöker visa mer och mer om hur maktbalansen fungerar och vilka roller vi alla har i det stora systemet som får det i sin tur att rulla på. Det är snyggt, våldsamt och engagerande, alla detaljer har något att säga och slutet lämnar tittaren matt och fundersam då det dras parareller mellan revolutioner, störtande av maktgalna människor och omstart. Snowpiercer kammar hem en femma, även om det finns brister ger filmen ett mycket stabilt helhetsintryck som kommer följa med publiken ett bra tag.

 

5/5

 

12 Years A Slave

 

Inte ens ett hjärta av sten…

 

Solomon Northup (Chiwetel Ejiofor) är bosatt i New York med sin fru och två barn, en fri man som gör som han vill och jobbar, precis som alla andra. Efter en omtumlande kväll vaknar han upp på ett okänt ställe och inser att han har sålts som slav; en skrämmande resa tar sin början som tar honom till allt från kallblodiga slavägare (Michael Fassbender) till uppgivna slavar som tappat hoppet om ett bättre liv. Vi får följa Solomon i 12 år och slutlligen se om han lyckas bli räddad eller inte.

 

Många filmer har gjorts i samma genre med samma tema men ytterst få har lyckats undvika klichéerna på samma sätt som 12 Years A Slave gör; det blir aldrig sentimentalt, sådär överdrivet dramatiskt eller extremt sockrigt. Verkligheten skildras utan försköning, regissören väljer att varken vända bort blicken eller överdriva någonting och filmens jämna, lugna takt ger åskådaren tid att smälta det tunga ämne som skildras på bild.

 

Skådespelarna gör alla ett strålande jobb; jag kan varken nämna en eller alla, utan det är helheten som ger ett strakt intryck. Jag greps med och verkligen led med Solomon tack vare Ejiofors starka insats och Fassbender övertygar starkt som den rasistiske slavägaren som Solomon hamnar hos. Kameraarbetet är snudd på perfektion och fotot är oerhört vackert; många drömlika miljöer får hjälpas åt att berätta denna rörande historia som inte ens ett hjärta av sten kan låta bli att gripas av. Betyget hamnar på en stark, mycket stark fyra.

4/5

 

TRAILER