My Soul To Take

Skrämmande dåligt

Samma natt som en seriemördare är med om en olycka och försvinner föds det sju barn. 16 år senare har det blivit en tradition för den lilla staden att fira ”seriemördare-dagen” och enligt rykten och historier som dem själva spridit kommer seriemördarens själ till staden för att terrorisera och hämnas på de sju barn som föddes natten han försvann. Men enligt alla är det bara en myt, ända tills en maskerad person med samma kniv som seriemördaren använde börjar döda ungdomarna.

Detta är Wes Cravens första verk (läs flopp) på många år och han har även använt sig av 3D. Skaparen bakom kultfilmer som Scream och Terror på Elm Street har tyvärr tappat känslan för skräck, för My Soul To Take kunde lika gärna ha varit en oerfaren regissörs regidebut. Det finns absolut inget positivt i filmen och hur mycket än jag vänder och vrider på storyn blir den inte bättre än ett Supernatural-avsnitt. Skådespelarna, som jag inte har sett tidigare gör bleka insatser och karaktärsfördjupningen skriker med sin frånvaro.

Men filmen fungerar knappt som en skräckfilm; spänningen byggs inte upp, morden är löjligt tråkiga och blodet är fruktansvärt datoranimerat. Och vad är poängen med en 3D-film när antalet 3D-effekter är noll? Craven som just nu är aktuell med Scream 4 bör ta sig samman och göra en felfri film, annars kommer hans titel som skräckens mästare inte hålla länge till. My Soul To Take får inget mer än en etta och en suck på köpet.

1/5

Foto: 1

Skratt: -

Musik: -

Skräck: 1

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 1

Filmens specialitet: själmördare - 1

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Let Me In

Mörkt och vackert

Let Me In är den amerikanska versionen av Låt Den Rätte Komma In och är regisserad av Matt Reeves, mannen bakom Cloverfield. Owen (Kodi Smit-McPhee) är en utstött kille i skolan, han är skygg och hans föräldrar befinner sig mitt i en skilsmässa. En kväll när han är ute och leker på gården träffar han på Abby (Chloe Moretz), en ganska udda tjej utan skor trots den isiga kylan. Dessa två individer finner tröst hos varandra och detta blir början till en väldigt vacker men skrämmande relation.

Amerikanska remakes är kända för att vara onödiga och oftast sämre, men här får man göra ett undantag. Den svenska versionen är enligt mig väldigt dålig och gjord utan fingertoppskänslan som behövs för en sådan komplex historia, och Reeves var tydligen rätt man för jobbet. Let Me In genomsyras av mörker och skräck men här och där glimmar det till när hoppet för sig påmind. Owen och Abbys relation är skildrad med stor ömhet och djup och de unga skådespelarna är briljanta i sina roller.

Mycket av det som Owen upplever i skolan är skrämmande realistiskt och ett par scener är väldigt påfrestande att se. Filmen har ett långsamt och lågmält tempo som passar temat och man har lekt en hel del med ljussättningen vilket resulterar i det snyggaste jag sett på länge. De få effekter som man får njuta av är snygga och musiken skräddarsydd; tillsammans skapar de ögonblick av ren filmmagi. Det blir en stark fyra till Let Me In som utan tvekan är den bästa remake jag någonsin har sett.

4/5

Foto: 4

Skratt: -

Musik: 4

Skräck: 3

Action: -

Effekter: 4

Skådespeleri: 5

Filmens specialitet: relation mellan barn - 5

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

The Last House On The Left

Verklighetstroget skräck

Filmen kretsar runt en familj som åker ut från storstan för att koppla av lite och väl framme i sin sommarstuga ber dottern Mari (Sara Paxton) om att få låna bilen för att åka in till närmaste samhälle och hälsa på sin kompis Paige. Mari och Paige stöter på problem i form av ett kriminellt gäng som är på flykt och de rånas, våldtas och lämnas för att dö i den närliggande skogen. Samtidigt driver ett oväder in över området och de kriminella blir tvungna att ta skydd i första hus det hittar, vilket råkar bli Maris sommarstuga, där föräldrarna är helt omedvetna om vad som hänt deras dotter… Tills de får reda på sanningen.  

Detta är en remake av klassikern från 1972 som regisserades av Wes Craven (skaparen av Scream). Precis som i nyversionen av The Hills Have Eyes har man här gjort en film med stil och känsla för skräckgenren. Det är välspelat, gripande och trovärdigt och det som händer Mari och hennes väninna skulle mycket väl kunna hända en helgnatt i Göteborg. Vi introduceras till karaktärerna på ett smart och smidigt sätt och när hemskheterna sätter igång blir det inte bara läskigt, utan man blir även ledsen för karaktärens skull. Fotot och kameraarbetet är snäppet över det vanliga och det finns några riktigt snyggt filmade scener.

Halvvägs in i filmen byts det spår när the bad guys faller offer för Maris föräldrar och skumt nog sitter jag som publik och hejar på föräldrarna, man vill verkligen att de ska ge igen för det som hände Mari. Det är riktigt våldsamt och rått, blodigt och bitvis jobbigt att se. Föredrar du en brutal, lågmäld skräckfilm med stil och känsla rekommenderas filmen, om du lite känsligare för våld får du hålla dig långt borta. Det blir en stadig fyra till The Last House On The Left.

4/5 

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 3

Skräck: 4

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 4

Filmens specialitet: hämnd - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=SqXnowJjfDc

I Spit On Your Grave

Brutalt, men känslan uteblir

Jennifer Hills är en författarinna som hyr en stuga, långt från allt och alla för att kunna få lite inspiration för att skriva sin nya bok. Hennes första dagar blir sköna, avkopplande och hon sätter igång med skrivandet; men det dröjer inte länge innan ett gäng på fyra kriminella män bryter sig in i huset och till en början skrämmer slag på henne. Efter en stund märker Jennifer att männen är kapabla till i stort sett vad som helst och en kamp för liv och död börjar. När männen tror sig ha gjort sig av med henne helt och hållet dröjer det inte länge innan Jennifer dyker upp igen – död eller levande – och tar ut sin hämnd för vad dem gjorde mot henne…

Jag älskar titeln, råare titel får man leta efter. Detta är en remake på en film från 1978 och fick flera gånger klippas om i USA för att få släppas. Alla ni som har sett The Last House On The Left vet nog hur upplägget i denna film är, första hälften är kvinnan som blir utsatt och andra hälften går ut på hämnd. Hur brutal än I Spit On Your Grave är greps jag aldrig av filmen, den lyckades inte bjuda på spänning eller medlidande för Jennifer. Det är jättehemskt att se en kvinna bli förnedrad och våldtagen, men jag fick inte den känsla som The Last House On The Left lyckades åstadkomma; ren och skär hopplöshet.

Det kan bero på att skådespelarinsatserna här är ganska svaga och att man tonat ner på råheten (om man jämför med filmer i samma genre), men filmen gick på tomgång andra hälften. Hennes hämnd mot männen är riktigt våldsamt; trots det var det bara ”aha” eller ”okey” jag tänkte när hon en efter en slaktade de som förstört hennes liv. För dem som inte är insatta i skräckfilmer är detta nog en ruskig upplevelse, för oss andra är det en liten besvikelse, eftersom upplägget hade i händerna på någon annan fungerat bättre. Det sägs att originalet från 1978 är råare och till och med bättre…

2/5

Foto: 2

Skratt: -

Musik: -

Skräck: 2

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: gör aldrig en kvinna illa, för hon kommer tillbaka när du minst anar det - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=2zU3U-9B3fE

Hostel: Part II

Slår originalet

I första filmen fick vi bekanta oss med organisationen som sålde människor till ett tortyrhus i Slovakien där rika människor kom för ett förverkliga sina sjuka fantasier. I den andra filmen får vi en djupare inblick i det hela – vilka köparna är, hur köpen går till, vad som kretsar i huvudet på de som ska tortera och vad som sker offren. Nu skildras båda sidorna och det är ganska intressant att se hur det går till. De tre kåta killarna från första filmen har bytts ut mot tre tjejer och det dröjer inte länge innan de hamnar i knipa.

Hostel: Part II fungerar bättre än den första filmen; filmen har mer innehåll, den är mer skrämmande och stämningen är mycket mer mystisk. Skådespeleriet är aningen bättre och filmen lyckas överraska ett par gånger, den bjuder på spänning och en hel del äckliga scener. Det är synd att man slarvar bort filmens möjligheter, speciellt när det kommer till att skildra köparnas historia. Där man kunde ha skapat en djup, mörk och skrämmande historia har man bara skrapat på ytan och slängt ihop något för att fylla ut filmen.

Precis som första filmen innehåller denna udda musik och bjuder på en hel del skratt, även om det inte är meningen. Slutet är överraskande bra och även här lämnas det öppet för en uppföljare som på senare tid varit under produktion, men det är inte bestämt om det blir en direkt-till-dvd eller en biofilm.

3/5

Foto: 3

Skratt: 2

Musik: 2

Skräck: 3

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: tortyrverksamhet - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Hostel

Definierar sex och våld

Tre kåta grabbar är ute i Europa och reser; de festar, super och har sex för full rulle. De börjar sin trip i Amsterdam, där de springer på en kille i samma ålder. Han visar dem ett harem av nakna och villiga kvinnor – fast på sin kamera. Han rekommenderar att de åker till Slovakien, där sexuellt frustrerade kvinnor suktar efter amerikanskt material. I deras öron låter det som ljuv musik (begreppet ”killar tänker med kuken” borde användas nu) och de beger sig till Slovakien, utan att ha någon aning om vad som väntar dem. Väl framme börjar de en efter en försvinna…

Hostel kom år 2005, i samma veva som Saw-serien hade nått sin absoluta höjdpunkt. Regissören Eli Roth har inspirerats av Saw, men han har tagit det hela ett steg längre. Istället för fällor eller maskiner som torterar människor har han gjort scenariot ännu mer skrämmande – människor som torterar andra människor. Han har byggt upp en organisation som bokstavligen häver in pengar och alla inblandade är på ett eller annat sätt mutade, till och med polisen. Filmen är löst baserad på sanna historier. (!!)

De relativt okända skådespelarna med Jay Hernandez i spetsen gör bra insatser, filmens stämning är dyster och den sista halvtimman är en riktig nagelbitare. Fram till dess har filmen ett par svackor och karaktärerna är bitvis riktiga idioter, men det vägs upp av att kemin mellan de tre vännerna finns på riktigt. Våldet är rått och grovt fast samtidigt riktigt snyggt gjort och Roth lämnar i stora drag inget till fantasin. Musiken är mycket udda och blir under vissa scener väldigt påtaglig, samtidigt som slutet är ganska öppet och lämnar för en uppföljare. Jag kan inte säga att detta är en jättebra film, men vill du se en film med naket, hög äckelfaktor och en skvätt spänning fungerar Hostel.

3/5

Foto: 2

Skratt: 3

Musik: 2

Skräck: 3

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: tortyr - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=jYbaveZ0NYY

Diary Of A Serial Killer

Oengagerad rulle med noll spänning

Bara titeln till filmen får mig att bli sugen på att se den, det låter så intressant och skrämmande (men ack så fel man kan ha!). Vi får följa olika seriemördare och hur dessa inspirerats till att döda människor av andra seriemördare. Huvudpersonen är Laura, en journalist vars mamma fallit offer för en av dessa seriemördare. Hon försöker tillsammans med polisen luska fram mördaren och avslöja vem det är, men ju närmare honom hon kommer desto närmare henne kommer han. Detta är huvudtråden och vi får genom en mängd flashbacks se andra seriemördare in action. 

Som många andra filmer som blir dåliga är nog tanken god, men genomförandet snudd på uselt. En skräckfilm brukar vara filmad med mörkare ton, vilket helt och hållet saknas här; det är ljust och fejkblodet lyser tomatrött. Skådespeleriet är som bäst amatörmässigt och saknar trovärdighet, likaså dialogen och de krystade miljöerna som filmen bjuder på. Jag försökte verkligen vara intresserad, men halvvägs gav jag upp när jag kände att filmskaparna knappt lagt ner någon tid på att försöka skapa spänning eller intresse.

Filmens alla seriemördare är tråkiga och morden är ännu tråkigare, samtidigt som man försöker ge en misslyckad klassisk/storslagen touch till filmen. Voice-overn säger samma sak om och om igen, fast med andra ord och när den ”stora” twisten i filmen kommer tar filmen slut. Alltså den tar slut mitt i allt, man får inte reda på vad som hände eller varför det hände. Detta är en av många skräckfilmer som ger genren dåligt rykte och förtjänas inte att ses av en enda person.

1/5  

Foto: 1

Skratt: -

Musik: 1

Skräck: 1

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 1

Filmens specialitet: hur tänker en seriemördare? - 1

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=Dx0EaYZR0d4

The Last Exorcism

Lovande start som förstörs av mjäkigt slut

Om du ser affischen, trailern och läser lite om filmen tror du att detta är den ultimata skräckfilmen. Men låt bli, kolla inte på några klipp och läs inget om filmens handling. Du lär bli positivt överraskad, eller aningen besviken som jag blev. Vi får följa Cotton som är en före detta präst och utför exorcismer på personer som sägs vara besatta av demoner. Men innerst inne känner han att hela proceduren endast är på låtsas och att det folk verkligen är drabbade av är det psykologiska, att de tror att de är besatta demoner. Tillsammans med två kameramän åker han till en far som tror att hans dotter är besatt och börjar sina vanliga rutiner; samtidigt som han är fast besluten vid att bevisa och dokumentera skandalen bakom exorcismer.

Filmen är filmad som en dokumentär, med skakig kamera och kornigt foto. Detta funkar till filmens fördel och den största delen av inledningen läggs ner på att lära känna Cotton, hans familj och varför han tänker göra det som han ska göra. Man hinner även pressa in några intervjuer med lokalbefolkningen som är troende och de får uttrycka sina åsikter, vilket är intressant och komiskt. Så i stort sett börjar filmen bra och spänningen och mystiken kommer smygande fram. Många klichéer som andra skräckfilmer innehåller, främst demonfilmer, leker man friskt med och det är riktigt underhållande att se Cotton utföra sin första exorcism där han har riggat allt.

Tyvärr är det mot slutet filmen börjar dala och efter enstaka obehagliga scener blir det hastiga slutet både väldigt kort och tråkigt, trots att twisten är menad att överraska. Det är en besvikelse, eftersom början av filmen satte ribban så högt och slutet förstör allt som filmen dittills byggt upp. Detta drar ner betyget rejält, tillsammans med att dokumentären är musiksatt (?) under dess skrämmande sekvenser. En dokumentär ska vara helt ”naken”, utan vidare musikeffekter och liknande, men under de skrämmande scenerna skiftar klippningen från olika vinklar och plötsligt dyker det musik upp i bakgrunden. Annars är skådespeleriet och konceptet bra, vilket leder till att The Last Exorcism får en stark tvåa.

2/5

Foto: 3

Skratt: -

Musik: -

Skräck: 2

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: exorcisten i Blair Witch anda - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=NmrSR5O9QXc

Paranormal Entity

En kopia av Activity

Självklart ska det nu komma drösvis med filmer som kretsar runt familjer som blir terroriserade av demoner som inte har bättre saker för sig. Precis som Saw-serien som drog igång hela tortyrkarusellen är det dags för demonkarusellen att börja snurra. Filmen kretsar runt en familj där dottern är jagad av en demon, och vi får precis som i Paranormal Activity följa händelserna genom stationära kameror, eller handburna.

Komiskt nog är denna snäppet vassare än Activity, trots att den känns som en b-film och en kopia skrämde den mig mer. Entity sätter igång med det övernaturliga redan första natten och dröjer inte ut på det tills halva filmen har gått och publiken somnat (som Activity). Därav blir det intressant att se hur det utvecklas, och det är mycket mer som händer i Entity än både Activity 1 och 2 tillsammans. Och det dröjer ruskigt länge innan det bjuds på någon hoppa till scen, och det vinner filmen på eftersom spänningen vi det laget är uppbyggt till max.

Skådespeleriet är dåligt, inte helt uselt men ganska kasst, fotot är av lågbudgetskvalité (fast det passar filmen i vissa sekvenser) och karaktärerna ganska korkade. Slutet chockade mig riktigt mycket och fick mig att undra om man kommer mixa tortyrfilmer i stil med Hostel och Saw med demonfilmer som dessa. Ett annat plus som Entity får är att den inte känns lika perfekt och planerad som Activity, där allt från minsta ljud till rörelse känns koreograferat.

Det blir en stark tvåa till Entity, som mest dras ner av sina skådisar och brist på originalitet.

2/5

Foto: 1

Skratt: -

Musik: -

Skräck: 3

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 1

Filmens specialitet: demonväsen - 2

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt! 

http://www.youtube.com/watch?v=XldItu2PX4A

Piranha 3D

Blodigt och vulgärt, men samtidigt snuskigt underhållande

Vad mer kan sägas om en film som handlar om en sjö vars botten spricker upp och släpper ut tusentals förhistoriska pirayor, samtidigt som hundratals halvnakna och spritkåta ungdomar förbereder sig för årets största vattenparty, som råkar äga rum i samma sjö? Lägg till härlig partymusik, datoranimerade pirayor och nakna bröst så har du filmen i ett nötskal. Faktum är att första halvan av filmen lätt skulle kunna användas som stämningshöjare under vilken förfest som helst. Vet du vad du ska förvänta dig; en b-skräckis med fula effekter, massa naket, sexrelaterad humor och oerhört mycket blod kommer du älska Piranha 3D.

Nu har man naturligtvis tvingat in en story också, som kretsar runt sheriffens son Jake, som hamnar på en båt tillsammans med en porrfilmproducent (Jerry O´Connell ser ut att ha riktigt roligt i sin roll) och några sexiga brudar för att åka ut på sjön och spela in lite barnförbjudna scener. Fast det dröjer inte länge innan pirayorna börjar löpa amok och bokstavligen kötta av allt i deras väg. Det blir inte bara en kamp mot pirayorna, utan även mot de idiotiska ungdomarna som under tiden tydligen supit bort de sista av sina hjärnceller, för när polisen kommer till området och meddelar att ”we have an emergency” skriks det ut ”don’t worry, we have beer over here”.

Vi får se några stora skådisar dyka upp i små och stora roller, Richard Dreyfuss som komiskt nog medverkade i Hajen inleder filmen. Elisabeth Shue som har en meritlista längre än de flesta i Hollywood spelar Jakes mamma och Christopher Lloyd från Tillbaka till Framtiden ger oss information om de förhistoriska pirayorna. Det som är mest underhållande genom hela filmen är hur mycket nakna bröst man har lyckats få med, de guppar, blöts ner och trycks ut i publikens ansikte med hjälp av 3D-tekniken. Eli Roth (mannen bakom Hostel-filmerna) dyker upp i en liten roll som går ut på att med en vattenpistol spruta vatten på några dansande tjejers bröst så deras tröjor blir genomskinliga. Smakfullt? Knappast. Underhållande? Som fan.

Våldet är over the top, armar och ben bits av, ögon gnagas ut och blodet färgar vattnet rött som aldrig förr. Men sadistiskt nog är det mer kul än läskigt, eftersom hela situationen har uppbyggts med sådan komisk touch. Filmen har glimten i ögat rakt igenom och tar inte sig själv på stort allvar, den blinkar med båda ögonen mot publiken och även mot b-filmsgenren, som till stor del består av skräckisar. 3D-effekterna används flitigt, till allt från spyor och blod till bröst och rumpor. Det blir en stadig fyra till Piranha 3D, som underhöll mig som aldrig förr i en biosalong. Och precis som en typisk skräckfilm slutar den öppet, och en uppföljare är redan i produktion (under titeln Piranha 3DD, som syftar på D-kupor).

4/5

Foto: 2

Skratt: 4

Musik: 4

Skräck: 3

Action: -

Effekter: 2

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: pirayor & bröst & blod - 5

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt! 

http://www.youtube.com/watch?v=mW5_4gZ0Jn4

Train

Hostel i tågmiljö

En grupp med ungdomar ska resa från punkt A till punkt B och dem väljer att färdas via tåg. Oops, det borde dem inte ha gjort, för det visar sig att vissa delar av tågets otaligt många vagnar består av tortyrrum där man borrar, sågar och skär i människor. Konstigt nog är det ingen som märker att folk bara försvinner, och ingen verkar märka av att tåget har X antal vagnar som inte används. Dessa ungdomar börjar en efter en ryka, och det finns inget sätt att ta sig av tåget. Och komiskt nog finns det en anledning till varför dessa sadistiska idioter mördar människor.

Detta är en kopia av Hostel, fast i en annan miljö. Tortyrfilmer kan vara bra, men den här är värdelös. Allt från skådespeleriet, till uppbyggnaden av spänning och skräckeffekter saknade kvalité och filmen känns bara tråkig. Dess gore-effekter var dock hyfsat bra, men hela upplägget kändes trist och påtvingat. När det kommer till hur trovärdig filmen är brister det där också, för hur kan du åka tåg och missa att folk försvinner och det pågår vissa oroligheter? Som om det inte vore nog är dessa ungdomar så galet idiotiska att det är rätt åt dem när de slaktas på rad.

Vill du se tortyrporr, se Hostel eller Saw serien, för Train tar dig ingenstans, utan tar en omväg runt sin destination och slutligen totalkraschar i en hög av klichéer. Ettan är solklar.

1/5

Foto: 1

Skratt: -

Musik: -

Skräck: 1

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 1

Filmens specialitet: tortyr i tåg - 2

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt! 

Psalm 21

Årets hittills sämsta film

En präst får ett samtal från en avlägsen by. Hans pappa har drunknat under mystiska omständigheter, och han åker till byn för att reda ut vad som egentligen hände. Men prästen är i fråga instabil, han har sen flera år sedan jagats av jobbiga barndomsminnen och unders hans resa till byn kommer han i kontakt med demoner och spöken som inte fått ro, förrän han lyckas lösa mysteriet runt hans döda far. Detta är upptakten till den svenska skräckisen Psalm 21 som visar vara bland det värsta jag sett på bio.

Jag har absolut inget positivt att säga om filmen. Skådespeleriet är skrattretande, skräckeffekterna skulle platsat i vilken direkt-till-dvd-skräckis som helst, handlingen är klichéfylld och spänningen skriker med sin frånvaro. Däremot bjuds det på omotiverade sexscener, konstiga ljudeffekter och fruktansvärt pinsamt manus. Jag gav filmen en timma och efter det lyckades jag inte hålla intresset uppe, utan jag satt och skrattade åt varannan replik som sades.

Att man fått göra en sådan film är skam, svenska filmer brukar i vanliga fall inte vara mycket att hurra för men den här tar priset. Att biosalongen för övrigt var helt tom är ytterligare bevis för att denna film förhoppningsvis kommer vara den sista i sitt slag, för jag skulle inte orka genomlida en Psalm 22 med ännu fler änglakörer som låter som surrande myggor. Det blir en etta, än om mindre, till Psalm 21.

1/5

Foto: 1

Skratt: -

Musik: 1

Skräck: 1

Action: -

Effekter: 1

Skådespeleri: 1

Filmens specialitet: Prästskräck - 1

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=9WM83PcGTcs

Mirrors 2

Terrorn fortsätter

Mirrors 2 är uppföljaren på Mirrors som om år 2008, en ganska monoton skräckis i mängden. Uppföljaren är som väntat sämre, och är absolut inget att ha. Max (en sliten Nick Stahl) börjar jobba som nattvakt i ett köpcenter och efter ett tag börjar han se konstiga saker i varuhusets speglar. Till en början vet han inte om han ser syner, eftersom han nyligen varit med om en tragisk bilolycka och inte hunnit återhämta sig än, men det visar sig snabbt att det inte handlar om några syner. I speglarna syns en läskig spöktjej och hon dödar de som Max jobbar med – men varför?

Detta är en direkt-till-DVD uppföljare som inte har något att komma med förutom repetitiva scener som vi sett förut. Det finns några blodiga scener och en helt onödig våldtäktsscen, annars är Mirrrors 2 som vilken spökhistoria som helst. Ett spöke som inte kan få lugn och ro eftersom sanningen om dess död inte kommit fram, and so on. Nu råkar spöket kommunicera genom speglar, annars har filmen inget med speglar i sig att göra eller med den första filmen som någorlunda bjöd på spänning.

Skådespeleriet är bland det sämsta jag sett, fotot är fult och musiken sådär lagom överdrivet för att man ska fatta att ”ja, nu ska jag bli rädd” eller ”nu ska jag hoppa till”. Det finns absolut inget att se här – titta hellre på din egen spegelbild i 90 minuter än filmen, för det kommer garanterat ge dig mer.

1/5

Foto: 1

Skratt: -

Musik: 1

Skräck: 1

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 1

Filmens specialitet: speglar - 1

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

The Human Centipede

Saknar huvudingredienserna

Två amerikanska tjejer är i Tyskland, uppklädda och partysugna ger de sig ut i natten för att ta sig till en klubb. På väg dit åker de vilse och som om det inte vore läskigt nog får de även problem med bilen. Det börjar regna och de bestämmer sig för att ge sig ut i den kringliggande skogen för att hitta hjälp. Efter ett bra tag hittar de ett stort hus och när de väl kommer in märker de att en ensam och skum man bor där. De ber om hans hjälp och under tiden bjuder han dem på varsitt glas vatten, och som väntat tuppar de av efter att de druckit upp vattnet. När de senare vaknar upp fastbundna i sängar i hans källare märker de att mannen är en läkare som bestämt sig för att göra en mänsklig tusenfoting av tjejerna och ytterligare en kille.

Detta innebär att deras munnar ska opereras fast vid deras anus, så när den första skiter får den andra äta det och när den andra skiter får den tredje äta det osv. För att detta ska funka måste läkaren även ta bort en del av deras tänder, snitta upp deras munhålor och skära i deras anushålor. Som ni märker är detta en riktigt sjuk film, men så är inte fallet. Idén är smått sinnessjuk, men filmen i sig är ganska harmlös. Till att börja med är filmen riktigt långsam och dessa två tjejer som vi får följa är riktigt dumma. När det läskiga väl sätter igång är ”va?”-faktorn mer än skrämselfaktorn. Enstaka scener är äckliga och smått jobbiga att se, men det når absolut inte upp mot vad jag förväntade mig när jag hade läst om filmen.

Jag fann inget i filmen bra, fotot och skådespeleriet var dåligt och det bjöds inte på någon sorts spänning. Filmen saknar allt som gör en bra skräckfilm; spänning, mystik, och den nödvändiga dosen av våld & blod. Trots dess ynka längd på 90 minuter kändes den strax över två timmar lång och slutet var bland det sämsta jag sett. Dock så ska det komma en del två, här består den mänskliga tusenfotingen av 3 personer, så i uppföljaren kommer det säkert vara fler personer som opereras ihop. Som sagt, idén är sjukt stötande men det är genomförandet som måste förbättras. Den blir en etta till The Human Centipede.

1/5

Foto: 1

Skratt: -

Musik: -

Skräck: 1

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 1

Filmens specialitet: mänsklig tusenfoting - 2

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Paranormal Activity 2

Sämre kopia av ettan

Efter megasuccén med Paranormal Activity förra året bestämde man sig för att göra en uppföljare, som i detta fall är en prequel (tvåan äger rum innan första filmen). Nu får vi följa Katies syster Kristin och vad som händer hennes familj under några veckor. Det är precis som ettan filmat med handburna kameror eller övervakningskameror och hela filmen trappas upp smått, med hjälp av ljud och ljuseffekter och det hela blir värre och värre. Precis som ettan.

Man kan tro att man öst på med skräckeffekter och hoppa-till-scener, men så är det inte. Filmen börjar riktigt långsamt och trappas upp, exakt som den första filmen. Problemet är dock att vi nu sett det en gång, och vi vet vad som kommer ske. Först släcks en lampa, sen stängs en dörr… Och ja, mot slutet flyger folk omkring. Jag är inte ett jättestort fan av ettan, och tvåan gillade jag ännu mindre. Man kunde klippt ner tvåan med 30-40 minuter för att få flyt i filmen.

Det enda som jag någorlunda gillade var hur storyn svetsades in i ettans story och hur dessa två filmer går ihop som två pusselbitar. Filmens skrämselfaktor var obefintlig, bortsett från enstaka ljudeffekter som fick hela biosalongen att hoppa till fanns det inget annat blir skrämd av. Vissa scener var rentav skrattretande, en del på grund av manuset och en del på grund av det som skedde i filmen (flygande bebisar kan aldrig tas på allvar). 

Slutet av tvåan kändes mycket stressat och lämnade en hel del att önska, och så som det verkar kommer det absolut bli en tredje del efter dess massiva succé i USA. Det blir en svag tvåa till Paranormal Activity 2, men betygsettan är riktigt nära.

2/5

Foto: 1

Skratt: -

Musik: -

Skräck: 2

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: demon - 1

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

http://www.youtube.com/watch?v=jtOD11sW9zE

The Collector

Skräck utan mening

Från författarna av Saw 4, 5 och 6 kommer nu The Collector, som är en av de mest sålda filmerna i USA:s historia (i antal DVD-kopior). Detta gjorde mig nyfiken, så jag hyrde filmen och förväntade mig en smart film med våld, blod och en bra story. Filmen börjar intressant, en familjefar hamnar i ekonomisk knipa och måste återlämna en summa pengar innan en viss tid. För att få tag på pengarna bestämmer han sig för att bryta in sig hos en av sina rika kunder. När han väl är inne i deras stora hus inser han att han inte är ensam – någon eller något har tagit familjen som gisslan och låst dem i källaren.

Som om detta inte vore nog är resten av huset fylld med fällor, lite som Saw-filmerna. Vår kille blir mot sin vilja dragen i detta – och vi får följa hans kamp för att rädda familjen. Den första halvtimman är intressant, den andra halvtimman äcklig och den sista blir bara för mycket. Det är ingen poäng med filmen, man kommer inte fram till något, får inga förklaringar och det finns så många logiska luckor att till och med jag har svårt för att inte lägga märke till dem. Trots detta levererar filmen våld och blod på hög nivå, det finns en hel del att se på för de som älskar sådant.

Annars blir det en stadig tvåa till The Collector, som tyvärr blir en skräckfilm i mängden, om ens det.

2/5

Foto: 2

Skratt: -

Musik: -

Skräck: 3

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: fällor & kryp - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

Tormented

3 anledningar till att inte vara mobbare

Tormented är en brittisk skräckfilm, med en hel del våld, blod och sex. Den är ganska lik serien Skins när det kommer till karaktärer, sexscener och språket, men väljer att gå en annan riktning än drama. Filmen handlar om en kille som tar självmord och börjar tortera de som brukade mobba honom när han var i livet. Hans kusliga gestalt dyker upp lite överallt, och vi får följa mobbargänget och deras kamp för att överleva.

Detta är en ganska komisk film med bitter underton. Det bjuds på svart humor, hemska skämt och blodiga mördarscener. Filmen vill även få fram ett visst budskap, om hur dagens ungdomar är mot varandra och hur de vuxna blundar för saker som är uppenbara, men buskapet hamnar lie i skymundan av allt annat som filmen försöker få med. Men personligen uppfattade jag 3 väldigt tydliga anledningar till varför man inte ska mobba någon:

1. Du är aldrig ensam när du har sex, den mobbades drabbade själ finns i närheten och betraktar dig.
2. Du ser saker som ingen annan ser och blir i omvärldens ögon utstött och konstig.
3. Ditt könsorgan är i fara, speciellt om du sätter på tjejen som den mobbade varit kär i.

Det blir en stadig trea för Tormented, som var underhållande och lagom spännande för stunden. Jag hade önskat mig jämnare uppdelning när det kom till morden och mer skräck.

3/5

Foto: 2

Skratt: 2

Musik: -

Skräck: 3

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: mobbad goes mördare - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

http://www.youtube.com/watch?v=l1nJ4lckISw

Paranormal Activity

Det blir vad du gör det till

Paranormal Activity blev förra årets stora monsterhit som med en minibudget lyckades spela in över $100 miljoner och peta ner Saw från USA:s topplista. Den har flera gånger om blivit utsedd till den mest skrämmande filmen någonsin och många menar att filmer sällan blir mer skrämmande än detta, men är det verkligen sant? Mycket hänger på en själv, hur man lever sig in i filmen och vad gör det till. Personligen fann jag filmen smått tråkig.

Storyn kretsar runt ett ungt par som bestämmer sig för att dokumentera de övernaturliga händelser som äger rum i deras sovrum på nätterna. Detta kan misstolkas, men tjejen i detta förhållande misstänker nämligen att hon är förföljd av ett spöke eller något liknande. Därför köper de en kamera som filmar allt under natten de sover, och vi som publik får följa det hela genom kamerans lins.

Filmen känns realistisk och naturlig, och att man filmat med Blair Witch stil gör det hela bara bättre. Men det är tyvärr inte mycket som händer under de 21 nätter som vi får följa paret. Jag som filmnörd hade ganska lätt för mig att räkna ut vad som skulle ske och på vilket sätt det skulle trappas upp, och typiskt nog var det så. Om man ska se filmen ska man absolut inte veta vad det är för genre, vad det är för story eller något alls, för då kan man möjligen bli skrämd och överraskad.

Det blir en tvåa för Paranormal Activity, som nu till höst får en uppföljare. Spännande att se hur detta utvecklas.

2/5

Foto: 2

Skratt: -

Musik: -

Skräck: 2

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: dokumentärkänsla - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

The Crazies

Lyckad remake med mycket spänning

The Crazies är en remake på en thriller från 1973, gjord av zombiemästaren George A. Romero. Handlingen kretsar runt ett litet samhälle utanför storstäderna, där folk lever i harmoni med naturen och de flesta är sysselsatta med jordbruk och liknande. Efter några mystiska händelser inser sheriffen att något inte står rätt till bland grannarna, och han börjar gräva i det som utvecklas till en stor mörkläggning där självaste regeringen ligger bakom. Under några timmar förvandlas allt till inget, och samhället faller bokstavligen ihop.

The Crazies är en blandning av många filmer, men den är bra nog för att tillföra något nytt och eget också. Trots att det är en remake håller filmen hög nivå på spänningsfronten, och chockar inte med massa våld och blod för sakens skull. Stämningen byggs stegvis upp och tack vare det snygga fotot blir filmen snäppet vassare än andra i samma kategori. Filmen bjuder på några riktigt obehagliga scener som verkligen kryper under skinnet på publiken. Efter att ha sett trailern kan man lätt tro att det är en zombiefilm i mängden, men den är snäppet bättre.

Dock så måste jag klaga på karaktärernas riktigt idiotiska beslut, ibland är dem hur smarta som helst och ibland motsatsen. Väldigt upp och ner på just den punkten, men annars är detta en film som levererar för den som söker spänning och skräck. Det blir en stark tre till the Crazies.

3/5

Foto: 4

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: 3

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: Obehaglig spänning - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=lEMZwQulT1Q

The Final

Amatörmässigt tortyrporr

The Final är en film som i rätt händer, med rätt skådespelare och rätt regissör hade blivit en omtalad och lyckad skräckfilm med djup och eftertanke. Storyn är ganska störd, så att säga. En grupp utstötta elever planerar en stor maskeradfest i en avlägsen lokal, bjuder in alla skolans populära och ser till att det finns sömnmedel i bålen. Det dröjer inte länge tills alla somnar djupt och när de vaknar, är de fastkedjade i lokalen. De kan inte röra sig, de har ingen aning om vad som har hänt och väntar på att en efter en bli torterade.

Man får se en glimt av de utstöttas vardag, som innehåller mobbning i skolan och problem hemma. Man får inte se hur de så kallade ”populära” har det och det ger hela filmen en väldigt skev bild, som om vi automatiskt borde vara på de utstöttas sida. Mobbare har det oftast lika dåligt hemma som de som blir mobbade, så där brister filmen rejält. Sen när tortyren väl sätter igång är det inget som ingen inte skulle klara av att se. Det är inget grovt eller avancerat, inte en enda droppe blod finns med i filmen och alla scener där fingrar osv. klipps bort ser man från långt håll. Det är helt enkelt trickfilmning eftersom budgeten (antagligen) inte var så hög.

Manuset är på sina håll riktigt risigt och repeterande, jag satt och bokstavligen skämdes åt hur dåliga vissa repliker var. Och när de framförs med överspel och svaga skådespelarinsatser blir det bara värre. Dock så får The Final en svag tvåa, för själva idén som är grym. Synd att utförandet inte blev lika bra.

2/5

Foto: 1

Skratt: -

Musik: -

Skräck: 2

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 1

Filmens specialitet: Från bra idé till dålig film - 2

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!