Severance

Brittisk satir

Brittisk humor kan vara riktigt bra och riktigt dåligt. För mig har det oftast varit väldigt svart och vitt, antingen har jag tyckt om filmen eller så har det bara blivit pankaka. I detta fall vet jag inte riktigt hur jag tycker. Filmens uppbyggnad är tagen ur vilken b-skräckis som helst; en grupp udda människor sitter i en buss åkandes genom ödemarken när ett bråk får busschauffören att släppa av alla och köra iväg. Gruppen får ta sig till stugan och efter första natten inser de att den kringliggande skogen inte är helt öde…

Filmen är gjort på ett medvetet sätt, de är medvetna om den halvkassa skräckfilmskänslan och de korkade karaktärerna. Precis som i en dålig skräckfilm bjuds det inte på några överraskningar, tyvärr missar även manuset och skämten målet ganska rejält. Det slängs ut några klockrena kommentarer men annars blir det lagom tråkigt att se när en och en slaktas av det okända som gömmer sig i skogen. Det är kul med filmer som driver med skräckgenren men resultatet blir inte alltid lika bra.

Våldet är rått och det springs, skjuts, huggs och skriks en jäkla massa den sista halvtimman. Jag glömde att det var en satir under slutakten och när de överlevande åker iväg gryningens solljus och en av karaktärerna säger: ”vad sägs om en trekant?” slog det mig igen att ja, detta var en parodi som tyvärr inte fungerade riktigt. Men som småputtrig underhållning gör Severance sitt jobb och hamnar slutligen på en tvåa.

2/5

Foto: 1

Skratt: 2

Musik: 3

Skräck: 1

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: brittisk satir - 2

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Hur Många Lingon Finns Det I Världen

Småputtrig komedi

Alex är killen som inte tar ansvar, inte kan hålla kvar ett jobb mer än några månader och inte betalar sina räkningar. Hans flickvän tar all ansvar och efter att han återigen glömt att hämta upp deras dotter får hon nog och ber honom flytta därifrån. Alex flyttar till en ny stad, skaffar ett nytt jobb som gruppledare för utvecklingsstörda och genom jobbet får han även en lägenhet. Ganska snabbt inser han att dessa individer precis är som oss andra och planerar att uppträda med gruppen – men alla ställer inte upp…

Tanken är fin, filmen är fin och budskapet är fin. Det puttrar till sådär lagom genom hela filmen och det bjuds på några fniss och överraskande mycket sorg. Det som sägs i filmen träffar hjärtat och man blir rörd och slutet är jättemysigt. Sen får man även räkna med skådespeleriet som är ganska dåligt, och då har jag tagit hänsyn till de utvecklingsstörda och deras förmåga att agera. Komiskt nog är dem bäst genom hela filmen, deras repliker kommer naturligt och det verkar som om dem har kul framför kameran.

Resten av skådespelarna är tyvärr ganska dåliga men huvudrollsinnehavaren lyckas rädda situationen lite tack vare sin charm. Storyn har man sett tidigare och det mesta går precis som man förväntar sig, så brist på originalitet är en annan svacka filmen lider av. Jag var även missnöjd med fotot och kameraarbetet, filmningen kändes slarvigt och under många scener såg man sladdar och mikrofoner, vilket enligt mig är brist på engagemang (men även budget, för den delen). Detta är en må-bra-film som bäst avnjuts hemma i soffan och därav blir det en tvåa.

2/5

Foto: 1

Skratt: 2

Musik: 2

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: alla är begåvade - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=8WCavWZIUic

Morning Glory

Ointressant med få ljuspunkter

Becky Fuller (Rachel McAdams) är en tjej som alltid ger 110 % på jobbet och verkligen strävar efter sina mål och får resultat. Dessvärre blir hon av med sitt jobb som producent för ett tv-program och efter en tids effektivt sökande börjar hon jobba som producent för ett morgonprogram. Det visar sig ganska snabbt att det finns mycket som kan förbättras och mycket som behöver ändras, men hennes riktiga problem börjar när hon övertalar en före detta välkänd nyhetsreporter (Harrison Ford) att börja jobba som värd för morgonprogrammet…

Jag har alltid varit ett stort fan av Rachel McAdams och även här gjorde hon mig glad med sitt smittsamma leende och nördiga beteende. Hennes charm och värme genomsyrar filmen och Ford gör en bitter tolkning av sin karaktär, vilket i detta fall är bra. Patrick Wilson som Rachels kärleksintresse är malplacerad och kemin mellan dessa två är icke-existerande; tyvärr är dramat och förhållandet mellan dessa två så ointressant och otydligt att jag undrade om jag hade missat något. Detta är något som hela filmen lider av, det känns aldrig som den riktigt kommer igång och den är till stor del väldigt förutsägbar.

Musiken är bedrövlig och jag fattar inte varför varenda scen som är dialogfri ska överskuggas av dålig och på tok för hög musik. Morning Glory bjuder heller inte på några skratt eller underhållande moment, utan den lunkar på utan större överraskningar. Filmen har duktiga skådespelare, men på andra punkter har den ingen speciell styrka att visa upp. Det blir en svag två till Morning Glory som tyvärr lämnade mig väldigt besviken.

2/5

Foto: 2

Skratt: 1

Musik: 1

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: morgonprogram - 2

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=s9lWUqraDoU

Tamara Drewe

Brittisk humor utlovas

Tamara Drewe (Gemma Arterton) är en lantistjej som flyttat till storstan, opererat näsan och skaffat jobb som journalist. Hon kommer tillbaka till det lilla samhället som hon växte upp i för att sälja sitt gamla hus och träffar på de personer som hon växt upp med samt några nya ansikten. Fördomarna flödar, snacket går och ganska snart står Tamara förlovad med en trummis och härifrån får vi följa utvecklingen och hur relationerna påverkas av hennes närvaro.

Detta är brittisk humor på hög nivå, ganska mörk och satirisk om man tänker efter ett steg. Vi har lysande skådespelarinsatser i form av Arterton, Dominic Cooper, Roger Allam och inte minst av Jessica Barden som med en hysterisk närvaro överglänser alla i scenerna hon syns. Med ett rappt manus och vackra landskap har regissören Stephen Frears (mannen bakom The Queen) skapat en komedi på hög klass som definitivt inte kommer uppskattas av de yngre och de som inte tilltalas av britternas torra humorn.

Bitvis är filmen riktigt rå (språkmässigt) och slutet bjuder på en väldigt enkel upplösning efter en komplex mellanakt, vilket gör att filmen tappar lite i tredje akten. Men som helhet är detta en film att se, om inte för humorn ska man se den för Arterton som bevisar att hon är mer än bara ögongodis som syns i filmer som Prince of Persia.

3/5

Foto: 3

Skratt: 3

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 4

Filmens specialitet: brittisk humor - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Just Go With it

Överraskande kul

Detta är absolut ingen originell film; Danny (Adam Sandler) faller för Palmer (Brooklyn Decker), men hon får intrycket av att han är otrogen. För att klargöra sin historia för henne börjar han ljuga om att han befinner sig i en skilsmässa, och för att bevisa det tar Danny hjälp av sin assistent på jobbet, Katherine (Jennifer Aniston) samt hennes två barn. Detta leder till att Danny slänger ur sig fler och fler lögner och får med allesammans på en resa till Hawaii, där han sakta men säkert börjar inse att det faktiskt inte är Palmer han har fallit för…

Jag visste precis hur filmen skulle sluta och jag har sett otaligt många filmer i samma stuk. Däremot har jag inte sett en film med så många skämt som riktas mot publiken; det kommer hagelvis med skämt och kommentarer om det ena och det andra, vissa klockrena och vissa pinsamma. Men en sak är säkert; vilken sorts humor än du har lär du skratta, eller åtminstone fnittra lite. För här finns det något för alla och vissa scener är galet roliga. Varken Sandler eller Aniston gör något speciellt för att rädda soppan men resultatet är bättre än väntat.

Musiken är pinsamt dålig, filmen en kvart för lång och jag undrade flera gånger om Palmer var blond ända in till hjärnan (sjukt blåst karaktär). Filmen saknar trovärdighet och originalitet till tusen och av skådespelarna är det barnskådisarna som stjäl varenda scen de dyker upp i. Men vill du skratta lite och se soliga miljöer i det kalla vädret är detta rätt film (håll även utkik efter en viss kvinnlig sidokaraktär).

2/5  

Foto: 1

Skratt: 3

Musik: 1

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: Adam Sandler - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Mean Girls 2

Pinsamt dåligt

Mean girls med Lindsay Lohan i huvudrollen blev en stor succé, både bland kritikerna och publiken. Filmens elaka ton, over the top karaktärer och ett smart manus fick filmen att bli omtyckt världen över. Nu har det gått flera år, Lohan är mer känd för att sitta inne än att göra filmer och ingen hade kunnat ana att en del 2 var under produktion. Men här är den, direkt-till-dvd och ingen biorelease alls. Handling? Precis som ettan, en tjej som börjar på en ny skola med en bitchig trio och står emot dem; hon blir populär, förlorar sig själv och slutligen hittar tillbaka.

Visst, konceptet hade kanske fungerat en gång till men inte med sämre skådespelare, uselt manus och en trio som inte ens är elaka, när hela filmen går ut på det. Gör man en uppföljare i denna genre och vill slå ettan måste allt hålla högre standard än originalet, vilket fallet inte är. Jag har absolut inget positivt att säga om filmen, det bjuds inte på några skratt, fajter eller pinsamheter. Allt faller platt och med de riktigt värdelös skådespelarna kommer inte filmen långt. Hoppas detta blir en påminnelse för Lohan att hon faktiskt behövs i skådespelarvärlden och att hennes agerande kan få hennes en gång framgångsrika karriär i rullning igen.

1/5  

Foto: 1

Skratt: 1

Musik: 1

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 1

Filmens specialitet: elakheter - 1

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Love & Other Drugs

Klyschig story – fint genomförd

Jamie (Jake Gyllenhaal) är den hunkiga playern som får alla tjejer på fall; han har sex kors och tvärs, med upptagna och singlar. Maggie Murdock (Anne Hathaway) är tjejen som aldrig vågat sig in något seriöst på grund av sin krävande sjukdom. Deras väg korsas… Han faller för henne, men hon försöker att inte falla för honom. Vet ni hur det kommer sluta? Detta är ett typiskt romantiskt drama med alla de nödvändiga elementen: charmigt huvudpar, störd sidokaraktär i form av Jamies bror som står för de flesta skämten och lagom mycket naket.

Till en början är filmen en renodlad komedi som är väldigt satirisk, mot mitten blir det en romantisk komedi och framemot slutet är det ren och skär drama som genomsyrar filmen. Men det funkar; Gyllenhaal och Hathaway har en mycket fin samhörighet som tydligt syns på film, de passar ihop och känns äkta. Personligen har jag ganska svårt för Hathaway men här gör hon väldigt bra ifrån sig och står för de mest känsloladdade scenerna. Gyllenhaal har fysiskt återhämtat sig från biffen som han var i Prince of Persia men hans skådespeleri är väldigt ojämnt.

Storyn är en stor klichébomb, men genomförandet är bra precis som Avatar, där historien är en upprepning av Pocahontas men genomförandet magnifikt. Lägg till mysig musik, massa sex och några överraskande grova skämt så får man Love & Other Drugs (perfekt dejtfilm!!). Det blir en svag trea till filmen.

3/5

Foto: 2

Skratt: 3

Musik: 2

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: hur får playern tjejen han vill ha? - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=WKtrLiQTSM8

Meet the Parents: Little Fockers

Förnedrande, men har sina stunder

Den första filmen var enligt dem flesta en rolig rulle som gjorde sitt, den andra var mer skruvad och mer sexrelaterad. Sen trodde vi alla att det var slut, men någon fick en tredje film att bli av. ”Någon” kan nog vara $, eller vad sägs? I den tredje filmen har Greg och Pam Focker fått tvillingar, en smart flicka och en korkad son. Det hela urartar när Greg får ett erbjudande för att representera ett läkemedel som har samma effekt som viagra, och när hans sexiga samarbetspartner Andi Garcia (Jessica Alba) visar sig vara tänd på honom anar Jack Byrnes (Robert De Niro) ugglor i mossen…

Precis som de andra filmerna är det missförstånd och pinsamma situationer som genomsyrar filmen. Men här blir det sällan roligt, utan det är bara mest pinsamt och trist. Skämten är överdriva, grovt sexuella och hade mer platsat i en American Pie-rulle (komiskt nog är regissören samma som regissera första Pie-filmen). Det gör ganska ont i mig som filmfantast att se Robert De Niro, Dustin Hoffman, Ben Stiller och hela gänget förnedra sig på detta vis – kände dem aldrig under inspelningens gång att de så kallade skämten inte är roliga?

Det är som vanligt en imponerande samling skådespelare man har fått med, men mindre imponerande är manuset och filmens ”flow”. Det mesta känns påtvingat och filmen flyter inte på naturligt, utan allt känns bara tillgjort just för att skapa en tredje film. Trots allt detta finns det stunder då jag faktiskt skrattade, mest på grund av sidokaraktärerna Owen Wilson och Jessica Alba. Alba står även för filmens roligaste och galnaste scen, vilket var riktigt kul. Annars är detta ingen film som man ska lägga ner pengar på – är du ett riktigt fan av de två första kan du gilla denna, annars blir det en medioker tvåa till filmen.  

2/5

Foto: 2

Skratt: 2

Musik: 2

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: pinsamheter - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=y27IueXA8-E

Scott Pilgrim Vs. The World

Udda film som man antingen älskar eller hatar

Scott Pilgrim (Michael Cera) träffar en tjej som han faller handlöst för. Hon heter Ramona, ändrar hårfärg med jämna mellanrum och oturligt nog har hon sju galna, farliga expojkvänner som inte vill släppa henne så lätt. När de väl får reda på att hon har fått en ny beundrare som kan bli hennes pojkvän, blir det kaos. Nu måste Scott möta hennes exkillar, en och en, för att göra upp och visa hur långt han är beredd att gå för tjejen han vill ha. Det blir en farlig kamp på liv och död som påminner väldigt mycket om ett datorspel.  

Detta är en mycket udda film som är väldigt speciell. Allt från konceptet och upplägget, till det visuella och klippningen är smått mystiskt och irriterande. Bara själva taglinen är ”an epic of epic epicness” och genom att ha läst det ska man förstå om filmen tilltalar en eller inte. Regissören är Edgar Wright som ligger bakom Shaun of the Dead som jag har oerhört svårt för och Hot Fuzz, som är en förbättring mot Shaun of the Dead. Tyvärr faller Scott Pilgrim Vs. The World i samma kategori som Shaun of the Dead.

Jag tilltalades inte av något alls under filmen och ska jag vara helt ärlig fann jag rullen aningen seg och töntig. Dess speciella stil sticker ut på ett dåligt sätt och effekterna är som tagna ur ett tv-spel (vilket är meningen), men det förklarar inte varför det är så oerhört tråkigt och trist att se den bleka huvudrollsinnehavren Michael Cera slå ner folk. Jag kan dock inte förneka att konfronteringar mellan Scott Pilgrim och Ramonas ex var helt utan sina moments samt några välkända skådespelare som dyker upp i biroller kryddar upp filmen en aning. Det blir en stadig tvåa till Scott Pilgrim Vs. The World.

2/5

Foto: 2

Skratt: 2

Musik: 2

Skräck: -

Action: 2

Effekter: 1

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: livet är ett tv-spel - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Fyra År Till

Förbjuden kärlek inom politik

Jag har sett och hört talas om förbjuden kärlek mellan två personer. Som i Titanic. Eller Dagboken. Men förbjuden kärlek, eftersom man tillhör två olika partier? Nja, det låter inte så övertygande. Vad om dessa två personer är män? Nu börjar det likna något. Den ena är socialdemokrat och den andra folkpartist. De stöter på varandra av en slump och utav detta spirar en romans mellan David (Björn Kjellman) och Martin (Eric Ericson). Till en början är det gulligt, roligt och spännande, men snabbt inser David att han inte kan fortsätta på det spåret. Han är gift, förstår ni.

Patrik 1,5 tillhör genrens bättre typ av film, speciellt med tanke på att den är svensk. Den lyckas vara klockren, rolig och gripande. Fyra år till däremot känns ganska torr och träig, trots att enstaka scener bidrar med skratt och kemin mellan Kjellman och Ericson är fin. Filmen lyfter aldrig, dialogen känns på sina håll ointressant och hela bakgrunden med politik är trist, så länge du inte är insatt och intresserad. Annars bjuds det inte på så mycket mer, och har du svårt för män som kysser varandra ska du hålla dig på avstånd.

Till största delen vill man slå till huvudkaraktärerna och få dem att bete sig som vuxna istället för femåringar och filmen blir löjligt förutsägbar halvvägs. Trots detta finns det några roliga scener och jag hade aldrig tråkigt under filmens gång. Det blir en svag tvåa till Fyra år till.

2/5

Foto: 2

Skratt: 2

Musik: 1

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: gaykärlek & politik - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Easy A

Smart, rapp och rolig

Olive (Emma Stone) är en smart och söt tjej som går i high school utan större bekymmer. När Olive och en av hennes tjejkompisar står och diskuterar vad hon haft för sig under helgen får hon för sig att skämta till det, och hon säger att hon träffade en kille som hon förlorade sin oskuld med. Nyheten om att hon förlorat oskulden sprids runt i skolan fortare än hon någonsin kunde ana och ganska snart går det upp för henne att ingen uppfattat att hon skämtat. Så därför spinner hon vidare på ryktet och följder upp det hela med ännu fler sexhistorier, och når till slut en punkt där hon blir skolans största slampa.

Detta är absolut den bästa och mest klockrena high school filmen på evigheter, nästan sedan Mean Girls kom ut. Manuset är välskrivet och smart, skådespelarna är riktigt bra i sina roller och hela storyn i sig är ganska udda. Det relativt nya stjärnskottet Emma Stone har en karisma och charm som är ständigt närvarande och en av filmens största styrkor är utan tvekan hennes insats. Det är ganska intressant att filmen tar upp ett sådant aktuellt ämne; hur långt är vi redo att gå för att folk ska tro att vi är någon annan än oss själva? Detta är det perfekta exemplaret på tjejen som är ”nobody” och vill bli någon, men lyckas bli slampan som alla snackar skit om.

Filmen har ett antal riktigt roliga scener som fick mig att skratta högt, och det är ganska många kända skådespelare som dyker upp lite överallt. Allt från Penn Badgley från Gossip Girl till till Stanley Tucci från It’s Complicated och Amanda Bynes från She’s the Man ploppar upp i diverse roller. En halvtimma innan filmen tog slut kände jag dock att den tappade fokus och originalitet, men tänker man efter finns det inte många andra sätt att avsluta en sådan film på. Det blir en svag fyra till Easy A.

4/5

Foto: 3

Skratt: 4

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 4

Filmens specialitet: vem vill du vara? - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

The Other Guys

Kul polisrulle

Allen (Will Ferell) och Terry (Mark Wahlberg) är två poliser som får göra skitjobbet. Medan andra åker ut för att bekämpa brott och synas, får dessa sitta framför sina bord med massor av pappersarbete. Allen är ganska nördig av sig och klagar inte, men Terry vill utvecklas och ”flyga”, som han så fint uttrycker. Med tanke på vad Allen och Terry har varit med om tidigare i sina karriärer blir de lätt utsatta av andra poliser, men efter att Terry börjat upptäcka något konstigt i ett brott dras de in i en härva som ger de chansen att visa vad dem verkligen går för.

Jag har alltid haft svårt för Will Ferell, men här lyckas han faktiskt vara ganska rolig. Jag skrattade ett par gånger åt hans nördiga karaktär och även Wahlberg lyckas underhålla. Dock så ser man ganska tydligt hur han anstränger ansiktsmusklerna för att inte brista i skratt under vissa scener som innehåller komisk dialog, och detta fungerar faktiskt till filmens fördel. Många kända ansikten visar sig under filmen, allt från Eva Mendes och Samuel L. Jackson till The Rock och Michael Keaton.

Inledningen av filmen är vasst och underhållande, skämten håller nästan hela vägen tills det är ca 30 minuter kvar. Då slutade jag småfnissa som jag gjort under rullens gång; det är riktigt typiskt filmer i denna genre att börja bättre än vad de slutar. Dock så måste jag erkänna att The Other Guys var bättre än mina förväntningar och att trailern inte gör den rättvisa. Det blir en stadig trea.    

3/5

Foto: 2

Skratt: 3

Musik: -

Skräck: -

Action: 2

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: mest misslyckade polishoppet någonsin - 5

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Due Date

Komedi som försöker för mycket

Mixa en roadmovie med en runkande hund, en smått störd snubbe vid namn Ethan (en störtskön Zach Galifianakis) och en matchokille vid namn Peter (en torr Robert Downey Jr.) så har du Due Date. Peter och Ethan hamnar efter lite missförstånd på flyget i samma bil, på väg mot samma destination. Vad de dock inte har gemensamt är personligheterna; Ethan är missförstådd, skruvad och vulgär, medan Peter i stora drag är motsatsen. Peter får stå ut med Ethan som lär honom det ena och det andra, och det hela slutar självklart med vänskap och några enstaka allvarliga scener som ger filmen tyngd.

Problemet är att tyngd är det sista filmen behöver. Om skämten inte hade duggat på så tätt och istället varit lite mer originella och mer genomarbetade hade detta blivit en riktigt rolig rulle. Grejen är att jag tusen gånger innan sett, hört och skrattat åt en del skämt som filmen kommer med, så det blir inte roligt igen. Sämre blir det av att trailern redan visat de roligaste scenerna, och höjt mina förväntningar till något i stil med Baksmällan. Due Date får en stadig tvåa, mest på grund av Zack Galifianakis (och jag klagar på mitt efternamn!!) som lyckas få sin karaktär att få samma charm och karisma som han hade i Baksmällan. Samtidigt känns karaktären som en blek kopia från Baksmällan, men kan jag inte förneka att jag skrattade till ordenligt några gånger.  

Vi får bara hålla tummarna så att Galifianakis inte spelar allt för lika roller i framtiden.

2/5 

Foto: 2

Skratt: 3

Musik: -

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: hur mycket skit kan hända på en roadtrip? - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=WGpJUh9j-jU

Vampires Suck

Parodi utan bett

Nu när vampyrhysterin sköljer över oss var det ganska väntat att det skulle komma en parodifilm på det som är roten till all vampyrsnack, nämligen Twilight-serien. Från killarna bakom Date Movie, Epic Movie, Disaster Movie och Meet The Spartans kan man inte förvänta sig mycket, speciellt med tanke på att filmerna bara blev sämre och sämre. Så när jag skulle se Vampires Suck var mina förväntningar i graven, men jag var dock väldigt flummig. Filmen sätter igång, och under dessa 90 minuter får vi se Twilight & New Moon hoppressad till en story. Becca (som ska föresteälla Bella) kommer till en ny stad som är grått och regnigt, hon faller för en blek kille som senare visar sig vara vampyr. Hon dras i ett triangeldrama som ja, alla vet hur det fortsätter.

Det bästa med filmen är att den utan tvekan har bättre skådespelare än de riktiga filmerna. Jenn Proske, som spelar Bellas karaktär gör så klockrena imitationer av Kristen Stewart att det är sanslöst. Här har man självklart kryddat det hela så hon ser ännu dummare ut än i de riktiga filmerna, men hennes rörelser, ansiktsuttryck och till och med röst är oerhört likt Kristen Stewart. De som ska föreställa Edward och Jacob gör också bra jobb, och vissa skämt är faktiskt riktigt roliga. Vissa repliker och enstaka scener är klockrena, men det är synd att det emellanåt fylls ut med så mycket billiga skämt som vi sett innan. Det känns som om killarna bakom filmen bestämt sig för att göra en bra parodi, men bitvis gett upp tanken om det och fallit tillbaka i samma, gamla Epic Movie anda.

Jag skrattade dock riktigt mycket, tror jag aldrig skrattat så mycket under en film på bio (bortsett från Sex and the City 2, men den var en timma längre också). Som sagt var jag riktigt flummig när jag såg filmen, så flummig humör rekommenderas.

2/5

Foto: 1

Skratt: 2

Musik: 2

Skräck: -

Action: -

Effekter: 1

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: vampyrer - 2

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

http://www.youtube.com/watch?v=XcO09syPTSw

Sex and the City 2

Bättre än originalet

I uppföljaren till den pengamässigt framgångsrika Sex and the City får vi återigen bekanta oss med tjejerna. Nu har Carrie återigen ett problem, hon känner att hon och Mr. Big håller på att bli som ett gammalt gift par som inte gör något nytt längre. Alla dagar är likadana och hon blir trött på att varje dag äta hämtmat, se på tv på samma gamla soffa och inte ändra på rutinerna. Så när Samantha dyker upp med erbjudandet om att åka till Abu Dhabi blir det ett perfekt tillfälle för Carrie och tjejerna att komma iväg från vardagsstressen och få ordning på sina personliga liv.

Ja, storyn är som föregående film inte i fokus här. Carries klagomål över ett bättre liv är dock helt omotiverat, hon lever och bor som en drottning, att hennes man vill äta hämtmat eller se på TV kan hon fan ta och stå ut med. Om hon tycker att det är ett problem, har hon inte vart med om mycket i sitt liv. Så det är smått töntigt, tills tjejerna kommer iväg. Det bjuds på mycket humor, mycket Samantha och återigen, mycket Samantha. Minst hälften av filmen bärs upp av henne och två tredjedelar av skämten är det hon som står för. Mycket creed till henne.

De övriga hänger på och bjuder då och då på ett skratt. Det är mycket kläder, lyx och män (straighta & gay) i fokus, det är underhållande och till stora delar så dåligt att filmen blir bra. Rent filmiskt är detta värdelöst, uselt och skulle klassas som skräp, men det finns ett visst underhållningsvärde som håller sig igenom hela filmen. Vissa sekvenser känns som utfyllnad, medan vissa är så klockren att man inte kan göra annat än att garva. Det blir en trea till Sex and the City två, som är bättre än ettan, men som mottagits sämre.

3/5

Foto: 2

Skratt: 3

Musik: -

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: Samantha - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=rNMmm9xmEmE

Sex and the City

Serien blir film

Personligen har jag inte sett ett enda avsnitt av serien, men jag har endast hört positivt om den. Självklart hade fansen höga krav på filmen, och tydligen var de flesta nöjda när filmen släpptes. Personligen tyckte jag att filmen var alldeles för lång och tom för att ge något. Carrie ska nu gifta sig, och hur kommer detta gå? En film som är lika lång som en Potter-rulle med massor av kläder, mode och drama. Inte mycket skratt eller sex för den delen, en sur Carrie som grinar och skriker på Mr. Big. Styrkan i serien har tydligen legat i att kvinnorna alltid är så självständiga och får männen att framstå som produkter, men här är det borta.

Istället trånar Carrie efter sin kärlek och halva filmen går ut på att se henne lida. Visst, kanske väntat för fansen, men inte för mig. Rent tekniskt bjuder inte filmen på någon speciell upplevelse, det är vanligt kameraarbete och foto. De färgstarka kläderna sätter sig dock på näthinnan. Kort sagt är Sex and the City en film med alldels för klen story för att hålla ihop filmen så pass länge, och när det inte bjuds på humor emellanåt blir det ganska segt och tråkigt. Det blir en svag tvåa till Sex and the City.

2/5

Foto: 2

Skratt: 1

Musik: -

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 2

Filmens specialitet: Sex i New York - 2

Date Night

Halvdan humor med klockrena scener

Phil och Claire Foster (Steve Carell & Tina Fey) är ett normalt par, med två normala barn och normala jobb. Deras liv rullar på utan större överraskningar, och ibland är de rädda för att hamna i en viss rutt som leder dem till en skiljeväg. Men livet rullar på, fram tills en kväll då de ska äta middag på stans hippaste och dyraste restaurang. Självklart finns det inga bord – men de chansar och låtsas vara ett annat par, och tar deras bokning. En trevlig kväll tar sin början, tills två män avbryter deras middag och vill prata med dem i privat. Så fort de lämnat restaurangen dras vapen fram och Phil och Claire dras in i en katt och råtta lek, som egentligen berör paret vars bokning de stulit.

Steve Carell och Tina Fey har båda talang, och tillsammans skulle man kunna tro att det blir en skitrolig film. De är båda på topp, men filmens manus och skämt är inte helt hundra och det blir mest småfniss än garv. Dock så bjuds det på en del mycket klockrena scener som bjuder på asgarv och mer därtill, speciellt fram mot slutet. Det är jättekul att se Mark Wahlberg (The Happening), James Franco (Spider-Man), Leighton Meester (Gossip Girl), William Fichtner (Prison Break) och Mark Ruffalo (Blindness) i små roller här och där. Det är en smått stjärnspäckad film, med de mest skruvade karaktärerna på länge. Självklart har storyn en underton av allvar, med en liten moralkaka som menar att man i ett förhållande alltid ska prata med varandra och kompromissa. Överlag är detta en av de bättre filmerna i genren. Det blir en trea till Date Night.

3/5 

Foto: 2

Skratt: 3

Musik: -

Skräck: -

Action: 2

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: Bästa dejten ever - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt

http://www.youtube.com/watch?v=uSV4Y2l7JQg

Julie & Julia

Matigt och tjatigt

Julia (Meryl Streep) är en mattokig, tjatig och ovanligt stor kvinna som älskar att laga mat, äta mat och servera mat. Hon flyttar tillsammans med sin man till Frankrike, där hon får smaka och uppleva alla delikata maträtter som frankrikes kultur har att erbjuda. Medan hennes man jobbar med politik bestämmer hon sig för att gå en matlagningskurs, där hon lär sig att tillaga olika rätter. Detta leder till att hon så småningom kommer i kontakt med några andra amerikanska kvinnor, och tillsammans bestämmer dem sig för att ge ut en kokbok för alla amerikaner som vill lära sig att tillaga fransk mat.

Julias historia utspelar sig i dåtid, samtidigt får man följa Julie (Amy Adams), som dag in och dag ut jobbar med att sitta på ett konstor och ta emot samtal. Julies historia utspelar sig i nutid, och hon kommer över Julias kokbok, och bestämmer sig för att tillaga alla recept som finns i boken inom loppet av ett år. Som grädde på moset bestämmer hon sig även för att blogga om matlagandet och skriva om hur det går, om hon lyckas eller inte. Det blir en evig kamp mot klockan, för att inte tala om sitt liv i helhet.

Detta är en må bra film utan dess like. Meryl Streep ger järnet och bjuder oss på ett spel som sällan skådats på vita duken. Hon är som alltid, helt fantastisk och varje scen med henne är en fröjd för ögat. Även Amy Adams strålar, men blir lätt undanknuffad av Streep som bokstavligt talat äger varenda scen hon är med i. Det är mycket mat, mycket ätande och en hel del matlagning, så se inte filmen med tom mage. Från början till slut kan jag inte göra annat än att bara le, och till slut mår man så bra att man inte vet vart man ska ta vägen. Dock lyfter aldrig filmen som helhet, utan mycket är bra tack vare starka skådespelarinsatser. Det blir en stark trea till Julie & Julia.

3/5

Foto: 2

Skratt: 3

Musik: 2

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 4

Filmens specialitet: Matlagning - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=QviX5vwXMgM

The Proposal

Elak, välspelad och gulligt

Margaret (Sandra Bullock) är en bitch, på alla sätt och vis. Hon har inga mänskliga känslor, hon är kall, hård och är chef över Andrew (Ryan Reynolds) som i stort sett är motsatsen till henne. En dag får Margaret reda på att hennes uppehållstillstånd har gått ut – och hon måste flytta tillbaka till Kanada. Men Margaret tänker inte lämna New York, så därför tvingar hon Andrew till att gifta sig med henne. Genom mutor, utpressning och andra metoder kommer dessa två överens om något som gynnar båda.

Detta är en udda film. Den börjar väldigt elak, det bjuds på svart humor och en del riktigt klockrena scener. Sen byter filmen ton och blir en lättsam komedi, som bjuder på en hel del skratt och pinsamheter, som påminner om andra filmer men funkar ändå. Några allvarliga inslag bryter komedimönstret och sedan blir det ren och skär drama, som är förutsägbar men ganska bra, trots det. Ryan Reynolds och Sandra Bullock bjuder båda på bra insatser, och en viss kemi finns mellan dessa två.

Första gången jag såg filmen blev jag positivt överraskad, jag tyckte den var riktigt kul och inte alls som andra romantiska komedier. Andra gången jag såg den hade jag fortfarande kul, men nu kunde jag se att den ofta faller tillbaka i samma mönster som alla andra i dess genre. Trots detta är The Proposal en väldigt underhållande rulle som bjuder på skratt och gulligheter, så därför blir det en stadig trea.

3/5

Foto: 2

Skratt: 3

Musik: -

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: Sandra Bullock - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

The Hangover

Baksmälla utan slut

Phil, Stu, Alan och Doug ska till Las Vegas. Det är svensexa på gång, Doug ska nämligen gifta sig. Två dagar innan bröllopet drar killarna iväg till Vegas, checkar in på ett hotell, klär upp sig och startar en natt som… de inte minns dagen därefter. Varför är det en bebis i hotellrummet? Varför saknar Stu en tand? Och varför är Doug borta? Ingen minns något, och härifrån får man följa det bakfulla gänget som försöker hitta Doug och ta reda på sanningen.  

Jag vet inte riktigt om något sådant är möjligt, det beror nog på hur man festar, hur hårt man festar och hur ens umgängeskrets är. Vissa saker kände jag personligen igen, och då är filmen plötsligt grymt rolig, samtidigt som jag inte riktigt kunde placera mig i deras situation morgonen efter när de upptäcker ett livs levande tiger i badrummet. Visst är det kul, men snacka om krydda.

Dock så har filmen ett stort pluspoäng i form av karaktären Alan; han är riktigt skön, rolig och helt dum i huvudet. Han står för mer än hälften av skratten i filmen, och skådespelaren ska ha två tummar upp för att inte bara spela en roll, utan verkligen vara karaktären. För just denna genren är det riktigt härligt att se en film som försöker vara kul på annat sätt än genom sexskämt (American Pie generationen). Det blir en stark trea till The Hangover.

3/5

Foto: 3

Skratt: 3

Musik: 2

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: bakfylla - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt


http://www.youtube.com/watch?v=fg_pbMh1daE