The Way Back

Mycket yta

Filmen bygger på den sanna historien om 3 män som år 1941 når fram till Indien efter att ha vandrat över 4000 mil ända från Sibirien, där de var fängslade för brott som de inte hade begått. Man får följa Janusz (Jim Sturgess) som bestämmer sig för att fly och får med sig några andra, bland dessa Mr. Smith (Ed Harris) och Valka (Colin Farrell). På väg till Indien får de stå ut med mat och vattenbrist, skadedjur och olika väderförhållanden som tär på deras psyke och kropp.

Det visas flera vackra miljöbilder och trots deras tillstånd kan man emellanåt inte låta bli att häpna, man lyckas även förmedla känslan av iskall snöstorm eller kokhet öken. Det är otäckt men väntat att se vad de får gå igenom och filmen lunkar på i avsaknad av större överraskningar vilket är dess största nackdel. Det finns ingen karaktärsdjup eller mognad, ingen dramatik eller konfrontationer mellan männen och jag som åskådare får ingen koppling till någon av dem, så i slutändan spelar det ingen roll vem som dör eller inte.

Det är jämna och ypperliga insatser från skådespelarensemblen och en mycket trevlig överraskning att se Saoirse Ronan i rollen som Irena. Musiken är vacker och stilmässigt håller filmen en hög nivå, tyvärr är manuset och karaktärerna mindre igenomarbetade för att nå hela vägen och få mig att känna med dem. Det blir för mycket yta och för lite innehåll, men trots detta får The Way Back en svag trea då den skildrar en fascinerande och skrämmande historia på ett rättvist sätt.

3/5

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: vandring - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

Irréversible

En fransk skräckfantasi

Alex (Monica Bellucci) är på en fest med sin man Marcus (Vincent Cassel) och deras gemensamma vän Pierre (Albert Dupontel). Efter ett litet bråk med Marcus bestämmer Alex sig för att bege sig hemåt och lämnar festen. På väg hem gör hon misstaget att ta gångtunneln istället för att korsa vägen – där nere möter hon vad som kan komma att bli det sista i hennes liv. Hon våldtas och misshandlas brutalt och vi får se de konsekvenser som händelsen får för Marcus och Pierre de kommande timmarna.

Detta är en fransk film som uppmärksammades världen på grund av dess uppbyggnad; den börjar med slutet och man får se händelserna i bakvänd ordning. Man har även spelat in den i längre sekvenser utan klipp för att berätta historien på ett trovärdigt sätt. Skådespeleriet är väldigt naturligt och äkta, största delen av manuset är improviserat och dialogen flyter på utan större problem. Filmens råa och vågade stil är också värd att nämnas; kameraarbetet är skickligt genomfört och skapar en ihärdig obehagskänsla samtidigt som man experimenterat med både ljus och ljud för att framhäva känslan av förvirring och skräck.

Våldsscenerna och våldtäktsscenen är mycket välgjorda och därför är det riktigt jobbigt att se det som enligt mig är den mest trovärdiga skildringen av ett sådant brott. Detta är en väldigt speciell och jobbig filmupplevelse som inte glöms av i första taget, inte bara eftersom det kretsar runt ett känsligt ämne, utan för att filmen i sig är väldigt experimentell. Det som hindrar Irréversible från att få en femma är att den trots sin speciella uppbyggnad inte är intressant hela vägen då man redan vet hur historien slutar när filmen börjar närma sig sitt slut.

Många har sagt att filmens våldtäktsscen är för lång och överdriven och nästan pornografisk, medan jag anser att detta är en realistisk skildring av människans vidriga natur och brottets hemska djup, en sida av människan som ingen ska behöva uppleva. Tyvärr är det inte så och filmen skildrar det ganska klart och tydligt, det känns som en smäll i ansiktet och man glömmer inte det man sett i första taget.

4/5

Foto: 4

Skratt: -

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 5

Filmens specialitet: långa tagningar - 5

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

Att Återvända

Mörk humor med Penelope

Raimunda (Penelope Cruz) är en kvinna med många bollar i luften; hon har flera jobb och efter en olycka blir hon även tvungen att dölja en viss persons död. Hennes hektiska liv rullar på tills hennes syster en dag stöter på deras döda mor – levande. Plötsligt dras Raimunda in i en förvirrande spiral av bekymmer, jobb och en död mamma, som återvänt för att ställa saker och ting till rätta…

De oftast färgglada scenerna skapar en extrem kontrast mot filmens egentligen sorgliga och väldigt hemska historia, och de flesta repliker dryper av svart humor. Det är väldigt spanskt och ljuvligt, Cruz gör en mycket fin prestation och lyckas få mig att både skratta och gråta. Mysiga miljöer varvas med kalla, gråa omgivningar samtidigt som musiken aldrig låter känslan av trygghet försvinna.

Filmens historia bjuder även på några oförväntade händelser som gör att jag blev överraskad, men det går aldrig överstyr, utan håller sig alldeles på gränsen. Takten är ojämn och man hade kunnat korta ner filmen ett snäpp, men annars är detta en fin film familjerelationer och hjärtesorg. Att Återvända får en stark trea.

3/5

Foto: 3

Skratt: 3

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 4

Filmens specialitet: vem har återvänt? - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

Midnight In Paris

Kul för den insatte

Gil (Owen Wilson) och Inez (Rachel McAdams) reser till Paris med Inez föräldrar samtidigt som Gil har problem med sin att skriva färdigt sin novell. Trots att han sedan tidigare är en mycket framgångsrik manusförfattare i Hollywood lyckas han inte bli nöjd med sitt skrivande. Gil blir lätt förförd av Paris och dess romantik, vilket inte kan sägas om Inez, och samtidigt som han planerar en framtid i Paris glider Inez allt mer ifrån honom. Som om det inte vore nog börjar mystiska saker ske vid midnatt…

Detta är en romantisk dramakomedi som passar personer som är insatta i konst, den ”gyllene åldern” och kan historien om de stora konstnärer och poeter som bodde på den tiden. Då kan jag tänka mig att filmen blir en extraordinär upplevelse – men för mig som inte är så insatt var det ytterst enformigt och svårt att hänga med i svängarna. Woody Allen har som alltid samlat ihop en skara duktiga skådespelare; Wilson i huvudrollen är charmig, men McAdams som hans bitchiga partner känns lite fel.

Annars får vi se Marion Cotillard, Adrien Brody och Kathy Bates i olika roller som mer eller mindre är väldigt speciella. Brody glänser mest under de få minuter han är med och gör en Salvado Dalí som man sent glömmer. Det är en väldigt mysig film med fin och fransk musik, trevliga miljöer och ett roligt koncept, men det är inte en film för alla. Det blir en stadig tvåa för min del, men återigen är det en smaksak.

2/5   

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 4

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: vad händer vid tolvslaget? - 2

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

The Hurt Locker

Svettigt och imponerande

Vi får följa den modiga och lätt avtrubbade William James (Jeremy Renner) som har den farliga uppgiften att disarmera bomber i Irak – mitt under stridens hetta. Han blir ledare för en ny grupp och hans speciella och oförsiktiga metoder får soldaterna att se rött, samtidigt som fler och fler bomber hotar att explodera och ta oskyldiga människors liv. Detta är upptakten till The Hurt Locker som eskalerar till något som är skrämmande och sant; att krig är beroendeframkallande.

Denna rulle belönades med 6 Oscar för bland annat årets bäst film och det är lätt att förstå varför; filmen har spelats in på plats och ger en trovärdighetskänsla som få andra filmer skapar. Det är imponerande hur regissören Kathryn Bigelow lyckats med att samla ihop duktiga skådespelare och gjort en film som känns både aktuell, viktig och gripande, utan att gå till överdrift eller kännas klyschig. Det är mycket fokus på karaktärerna och deras känslor samt agerande vilket i de flesta situationer känns befogade.

Filmens bjuder även på några riktigt svettiga spänningsmoment som bokstavligen drog andan ur mig – det är fruktansvärt, intressant och tragiskt, allt på samma gång. Detta är ingen actionfilm som bjuder på pang-pang bara för saken skull, utan allt som sker resulterar i antingen liv eller död och det är den hårfina skillnaden mellan fiktion och verklighet. Det blir en stark fyra till The Hurt Locker.

4/5

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 3

Skräck: -

Action: 4

Effekter: -

Skådespeleri: 4

Filmens specialitet: disarmera bomber - 5

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

Trust

Realistisk skildring

Annie (Liana Liberato) är en fjortonårig tjej som över nätet lär känna Charlie. Han är som ingen annan; han förstår henne, tycker hon är vacker, smart och rolig. Han är 20 år och efter ett tag föreslår Charlie att de ska ses. Annie, som pratat med honom i flera månader, går med på det direkt och när det ses händer det ofattbara. Annie, som tidigare varit en glad och utåtriktad tjej stänger sig som en mussla och hennes värld faller ihop, samtidigt som hennes familj slits isär av den tragiska händelsen.

Filmen är regisserad av David Schwimmer från tv-serien Friends och kretsar runt ett tungt men alltid aktuellt ämne. Liberato gör en väldigt bra tolkning av den osäkra tjejen som letar efter förståelse och bekräftelse, hon är trovärdig och stundtals riktigt irriterande. Clive Owen och Katherine Keener spelar hennes föräldrar och även de känns trovärdiga, speciellt efter incidenten, när de är sårbara och hjälplösa. Vi får se Annie i många olika situationer, hos polisen, i hemmet, i skolan och hos en psykolog; det är vad som gör filmen intressant.

Uppbyggnad är däremot lite halvbra, det kunde ha dragits ut mer innan Annie och Charlie träffades för första gången, och en del av mittpartiet blir en upprepning av sig själv. Många anser att Annie i filmen är alldeles för naiv och lättlurad, jag däremot tycker att det är så verkligheten ser ut. Det spelar ingen roll hur bra familj man kommer ifrån, i den åldern är man tillräckligt sårbar och osäker för att kunna bli lurad av vem som helst. Trust får en stark trea, mycket tack vare slutet som vågar vara annorlunda.    

3/5

Foto: 2

Skratt: -

Musik: -

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 4

Filmens specialitet: utnyttjad flicka - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

True Grit

Välspelad hämndfilm

Matties (Hailee Steinfeld) pappa blir mördad av den ökände Tom Chaney (Josh Brolin), men ingen grips för mordet och ingen rättvisa skipas. Blott 14 år bestämmer hon sig för att ta saken i egna händer och letar upp U.S. Marshallen Rooster Cogburn (Jeff Bridges), en hänsynslös och alkoholiserad man som hjälper henne hitta Chaney. Tillsammans med LaBoeuf (Matt Damon) som har andra planer för Chaney börjar de söka efter honom och snabbt inser Mattie att varken sheriffen eller LaBoeuf kommer överens…

Skådespeleriet är väldigt bra, det är agerat med känsla och timing, plus att valet av skådespelare är klockrent. Oscarsnominerade Steinfeld är charmig och riktigt duktig på att framföra sina dialoger med en sådan fart och snärt att man blir helt paff.  Filmen har en behaglig takt och är mest dialogdriven, men det finns även händelserikare inslag som både bjuder på spänning och action. Bröderna Coen som regisserat filmen är kända för att bygga sina filmer på välskrivna manus och True Grit är inget undantag.

Fotot och musiken imponerade inte särskilt mycket och filmens slut lämnade en smått besk eftersmak, men detta är en av de bättre hämndfilmerna med riktigt bra skådespelarinsatser. Det blir en stadig fyra till True Grit.

4/5

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 4

Filmens specialitet: hämnd - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

The Tree Of Life

150 minuters förvirring, sömnpiller eller filmkonst?

The Tree Of Life är en av de mest omtalade filmerna på senare tid, det har skrivit om regissören, om Brad Pitt och Sean Penn som medverkar i filmen och dess oerhört vackra bilder. Handlingen är basic; vi får följa en vuxen mans (Sean Penn) minnen när han tänker på sin barndom och uppväxt, blandat med en hel del naturbilder och annat som hoppar in i tankarna när man inte riktigt kan koncentrera sig. Allt är huller om buller och filmen rullar igång.

Vart ska jag börja? Filmens intro är strax under en timma, det bjuds på en drös av naturbilder, vackra rymdbilder och voice over som pratar om gud och människans skapelse. En del av bilderna är oerhört snygga och fascinerande, men det blir för långt och när dåligt animerade dinosaurier helt plötsligt dyker upp blir det skrattretande dåligt. Efter lite mer än en timma sätter filmen igång och man får se familjen och deras relationer – men även här är det oorganiserat, förvirrande och mycket som sker är helt utan anledning och mening.

Halvvägs in i filmen lämnade 14 personer biosalongen, hela publiken bestod av 30 personer så nästan hälften gick. Det var länge sedan jag hade så oerhört tråkigt i en biofåtölj, men enligt vissa kan filmens tolkas som ett virrvarr av konst och briljans. Det är lite upp till var och en att tolka filmen men enligt mitt tycke är detta bland det absolut löjligaste och mest meningslösa som jag sett på bio. Det är mycket snack om gud och annat som inte har med filmen att göra, till slut ville jag bara luta huvudet tillbaka och somna; men jag höll ut, vilket min kompis inte gjorde.

Det finns en hel del positivt att säga om filmen, Brad Pitt gör en väldigt bra och annorlunda insats och barnskådespelarna är smått fantastiska. De har riktigt fin kemi och deras relation är rörande. Sean Penn är inte med mer än 5 minuter och Jessica Chastains insats som Pitts fru är glödande vackert. Fotot, musiken och kameraarbetet är strålande, även om klippningen sticker ut och framstår som slarvigt. Tyvärr kan inte detta rädda filmen då den som helhet havererar och framstår som en helt enkelt dålig film. Betygsettan är solklar.  

1/5

Foto: 4

Skratt: -

Musik: 4

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 5

Filmens specialitet: att tråka ihjäl publiken - 5

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!



TRAILER

A Serbian Film

Ger “sjukt” en helt ny innerbörd

Milos är en före detta väldigt framgångsrik porrstjärna, mest känd för att kunna hålla den uppe väldigt länge och ha sex utan avbrott. Han offrar sin karriär för att bli kär, skaffa sig ett barn och spendera tid med sin familj. När han får ett erbjudande om att den experimentella regissören Vukmir vill ha med honom i sin nya film blir han väldigt frestad, speciellt när han erbjuds en stor summa pengar. Men Vukmirs visioner är milt sagt helt absurda och när Milos vaknar efter en lång blackout börjar det sakta gå upp för honom om vad han blivit utsatt för…

A Serbian Film har i många länder blivit totalförbjuden eller grovt nerklippt för att kunna släppas på marknaden, och det förstår man efter att ha sett den oklippta versionen. Filmens första 70 minuter innehåller några pornografiska inslag, annars kretsar handlingen mest runt Milo, hans familj och hans möten med Vukmir. Cirka 20 minuter innan filmen slutar brakar helvetet loss då vi får se vad som Milo har gjort och blivit utsatt för; allt från våldtäkter, tunga droger, mord, sadistiska sexlekar till nekrofili och barnövergrepp.

Syftet? Under en sekvens där Vukmir försöker få Milo att förstå hans vision visar han honom ett klipp på en gravid kvinna som föder ett barn samt en man som hjälper henne, strax efter födseln våldtar mannen spädbarnet och det kallar Vukmir för ”newborn porn”. Han jämför det även med den serbiska regeringen som gång på gång ”våldtagit” sitt folk genom mord, tortyr, korruption och krig. Om man klarar av att analysera filmen kan man se mer än endast sjukt innehåll, att man skildrat ett lands förflutna, men det rättfärdigar inte att man gör en film med inslag av barnpornografi.

Skådespeleriet är bra och det tekniska ser bra ut, alla blodiga och våldsamma scener är välgjorda och trovärdiga, men frågan är hur långt man kan gå innan det blir för sjukt? För tänker man efter kan man göra vilken sorts film som helst och slänga in lite samhällskritik i grunden för att ge filmen rätt till att existera, och det är så jag känner med A Serbian Film. Detta är inget för känsliga personer och även de mest avtrubbade borde tänka ett par gånger innan dem ser filmen, för detta är första gången jag känner att ordet ”sjukt” knappt kan mäta sig med innehållet. Filmen får en tvåa.

2/5

Foto: 3

Skratt: -

Musik: -

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: sjukt innehåll - 5

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!



TRAILER

Beastly

Skönhet har aldrig varit viktigare

Beastly är en modern och ungdomlig version av Skönheten och Odjuret, den klassiska sagan som charmat generation efter generation. I huvudrollerna har vi Alex Pettyfer (I Am Number Four) som den rika, populära och framförallt snygga killen som spelar Kyle och Vanessa Hudgens (High School Musical) spelar den ”vanliga” tjejen som blir Kyles kärleksintresse. I rollen som häxan, nu döpt till Kendra, ser vi lite otippat Mary-Kate Olsen.

Visst är det häftigt att göra en version för dagens unga som tilltalar det stora massan; om man vet hur man ska handskas med ursprungsmaterialet och hur man ska vinkla storyn så den faller rätt. I filmen har Kyle allt, pengar, hus, utseendet, känd farsa, limousine och mer därtill. Lindy ser ändå förbi allt detta och blir kär i honom, men det framkommer inte för fem öre. Utan filmen säger emot sig själv gång på gång och den slutgiltiga slutsatsen som jag drar är att ja, skönhet och pengar har aldrig varit viktigare.

Inte nog med att filmmakarna fått det hela om bakfoten, men Pettyfer är en smått usel skådespelare. Han passar utmärkt som modell, eller där han får gestalta en skitstövel, men när han ska transformeras från en skitstövel till en känslig, mjuk kille når varken hans talanger eller ansiktsuttryck så långt. Hudgens däremot var smått charmig, men vilken tjej som helst kunde ha gjort hennes insats och den som utan tvekan stal varenda scen var Olsen, som verkligen såg ut att ha kul i rollen som häxan.

Lägg till några av de värsta scenografier jag sett, smöriga effekter och ett manus som spottar originalet i ansiktet och ja, då har vi Beastly. Det är synd, för det fanns några få ögonblick då jag kände att oj, här fick dem till det, men annars drunknade dessa ögonblick i den resterande smörjan som tyvärr getts ut under namnet ”en modern version av Skönheten och Odjuret”.

1/5   

Foto: 1

Skratt: -

Musik: 1

Skräck: -

Action: -

Effekter: 1

Skådespeleri: 1

Filmens specialitet: pengar och utseende ÄR allt - 5

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

You Will Meet a Tall Dark Stranger

Lagom tillfredställer inte

Regissören Woody Allen är känd för sina filmer, för hur han berättar historier och hans ibland udda/svarta humor. I filmen You Will Meet a Tall Dark Stranger (som för övrigt är en dålig titel) kretsar handlingen runt Sally (Naomi Watts) och Roy Channing (Josh Brolin), ett par som börjar närma sig slutet av sitt förhållande. Samtidigt får man följa Sallys mammas kärleksliv och hur hon blir hjärnmanipulerad av en kvinna som påstår sig kunna se framtiden. Sist men inte minst får vi även följa Sallys man, Roy, som spanar in granntjejen som mer än gärna byter om framför fönstret.  

Det är många sidohistorier som varvas ihop och smidigt nog är det inte svårt att följa med i svängarna, allt är tydligt och framlagt på ett smart sätt. I grund och botten är historierna inte så värst originella eller ögonbrynshöjande, det är vanliga kärleks och krishistorier om människor i lust och nöd. Mycket av filmen lyfts dock tack vare den duktiga skådespelarensemblen; Naomi Watts, Josh Brolin, Gemma Jones, Anthony Hopkins och Antonio Banderas är bara några av många stora namn som medverkat i filmen. Dessutom är fotot utsökt.

Så med andra ord är det välspelat, men filmens underhållning och den vassa tonen som så många andra filmer av Allen har återskapas inte. Det är mest lagom hela tiden, ganska kul men inte tillfredställande; som publik kände jag att jag ville ha mer, ungefär som när man är hungrig och får en vanlig hamburgare istället för en hamburgare med extra-allt. Musiken utmärkte sig, trots att det inte var min smak lät det oerhört trevligt och passande till filmens innehåll. Även slutet är abrupt och därav blir det en ganska svag trea till filmen.

3/5

Foto: 4

Skratt: 2

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: relationer - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

Water For Elephants

I väntan på kemi finns det vackra

Jacob (Robert Pattinson) är en ung student med en lovande framtid, men efter en tragisk bilolycka blir han ensam kvar utan pengar eller tak över huvudet. Han ger sig ut för att leta efter jobb och hamnar av en slump på ett tåg som visar sig vara transportfordon för en circus. Chefen August (Christoph Waltz) ser potential i honom och ger han jobbet som veterinär, samtidigt som Jacob får upp ögonen för hans fru Marlena (Reese Witherspoon).

Filmens intro har många likheter med Titanic och hur den gamla damen berättar historien som sedan utspelar sig, här är det istället en gammal Jacob som berättar sin historia. Det är en småputtrig berättelse utan större överraskningar, men lyckligtvis klarar sig filmen bra ändå. Scenografin är jättefin och miljöerna osar circus, det är välgjort och väldigt mysigt med alla djur (inklusive elefanten Rosie som är filmens största överraskning). Musiken är välkomponerad och fotot vackert, så med andra ord finns det mycket att avnjuta.

Waltz gör filmens bästa tolkning som den instabila chefen August, Witherspoon klarar sig hyfsat medan Pattinson inte gör mycket alls. Det är kul att se han solbränd och utan huggtänder, men det förklarar inte faktum att han är en väldigt endimensionell skådespelare som behöver utvecklas. Det finns ingen kemi mellan Witherspoon och Pattinson, de är som från två olika planeter och jag uppfattade ingen gnista eller spänning mellan deras karaktärer. Water for Elephants lyckas trots detta bjuda på lagom mycket tårar, skratt och kärlek samtidigt som biopubliken lämnar salongen med ett leende på läpparna.

3/5   

Foto: 3

Skratt: 2

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: elefant - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

The Blind Side

Vita människor som snällast

The Blind Side handlar om Leigh Anne (Sandra Bullock) och Sean Tuohy (Tim McGraw) som öppnar sitt hem för Michael Oehr (Quinton Aaron), en hemlös, mörkhyad kille som går under namnet Big Mike. Michaels tidigare erfarenheter av skolan och familjelivet är inte mycket att skryta med så därför blir det en uppgift för främst Leigh Anne som vill att han ska lyckas och utvecklas. Vi får se hur hon stöttar honom samtidigt som han visar ett visst intresse inom fotboll och satsar på det.

Detta är förra årets kassako som spelat in över $300 miljoner på en budget under $30 miljoner och även gav Sandra Bullock hennes första Oscar. Filmens är baserad på en sann historia och för att intyga det avslutas filmen med den riktiga familjen. Det är en unik och värmande historia som känns ända in till hjärtat och bevisar att även den mest hopplösa kan lyckas med det omöjliga. Hur filmen däremot skildrar detta kan ifrågasättas; alla goda människor i filmen är vita och kristna, medan de mörkhyade är kriminella, våldsamma, hemlösa eller nerknarkade.

Om det är något omedvetet från filmmakarnas sida återstår att se, men för mig blir det trångsynt och tråkigt, som om allt i livet skulle vara så svart/vitt. Däremot ska Bullock nämnas som gör sin bästa prestation hittills som den charmiga och smått bossiga Leigh Anne; nu när man tänker tillbaka på Miss Secret Agent är det nästan så att man skäms. De övriga skådespelarna gör bra prestationer och filmen är som helhet bra, men som sagt finns det en väldigt störande detalj som jag nämnde, och det drar ner betyget.

3/5   

Foto: 3

Skratt: 2

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 4

Filmens specialitet: att inte ge upp - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

Rabbit Hole

Att sörja, eller inte

Becca (Nicole Kidman) och Howie (Aaron Eckhart) var ett lyckligt par som hade en son. Efter en mycket tragisk bilolycka hamnar Becca och Howie i ett förhållande där kärleken sakta försvunnit och ersatts av ångest, sorg och en spänd stämning. Deras unga son är borta och kvar är minnena, hans rum och tankarna. Sakta men säkert drivs paret ut till kanten där de till slut inser att livet inte kan levas i självömkan och sorg.

Med två toppskådisar som Nicole Kidman och Aaron Eckhart kan inte resultatet bli annat än riktigt bra; skådespeleriet är absolut felfritt och oerhört realistiskt. Det känns genuint och trots att filmen som helhet mest handlar om sorg kan man inte annat än gripas med och tycka synd om karaktärerna. Lägg till ett fint och stilfullt foto samt skräddarsydd musik så får man en filmupplevelse utöver det vanliga.

Manuset är oerhört välskrivet och äkta, sidokaraktärerna intressanta och filmen bjuder på många funderingar. Hur går man igenom en sådan tragedi? Klarar kärleken av allt? Blir man någonsin ”hel” igen? En viss scen som utspelar sig mellan Becca och hennes mamma i källaren är riktigt hjärtskärande och sann; snyftfaktorn är hög. Det blir en fyra till Rabbit Hole.

4/5

Foto: 3

Skratt: 2

Musik: 4

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 5

Filmens specialitet: sorg - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

Never Let Me Go

Drama som inte riktigt berör

Kathy (Carey Mulligan) och Ruth (Keira Knightley) är bästa vänner och de växer upp tillsammans på en brittisk boarding school. Till synes verkar de vara helt normala ungdomar som studerar och har många möjligheter framför sig, men så är inte fallet. Tommy (Andrew Garfield) är killen som inte har några vänner och inte riktigt passar in, han är lättretad och reagerar på folks kommentarer. Men Kathy ser något annat i honom och sakta men säkert börjar något växa mellan dessa individer, samtidigt som Ruth ser på.

Detta är den typ film som blir bäst ju mindre man vet om den innan. Det är drama med lite andra inslag och det funkar faktiskt bra. Skådespeleriet är bitvis filmens starka sida och både Mulligan och Knightley glänser i sina roller; det gör även barnskådespelarna i början av filmen. Andrew Garfield som kommer bli nya Spider-Man känns tyvärr lite malplacerad och hans spel känns onaturligt och på gränsen till fånigt. Just därför kände jag mig inte riktigt berörd efter att filmen hade tagit slut, det fanns scener som sved till och själva storyn var skrämmande, men det nådde inte riktigt fram.

En ganska udda handling varvas med snyggt foto och överraskande fin musik i Never Let Me Go som är baserad på en välkänd bok. Filmen har några logiska luckor som fick mig att höja på ögonbrynen (men efter lite googlande fick jag svar på det mesta) och dess futuristiska inslag skulle mycket väl kunna ske i framtiden, vilket är riktigt obehagligt. Filmen vacklar mellan en trea och fyra, men det blir slutligen en stark trea till Never Let Me Go.

3/5

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 4

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: kan det hända? - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=sXiRZhDEo8A

The King’s Speech

En svår film

The King’s Speech handlar om, precis som titeln avslöjar, ett tal. Ett tal som ska hållas av kung George VI (Colin Firth) som oturligt nog stammar och har problem med att hålla tal och prata överlag. Hans fru drottning Elizabeth (Helena Bonham Carter), kontaktar Lionel Logue (Geoffrey Rush) som jobbar med personer med det problemet och tack vare henne kommer kungen i kontakt med Lionel, som inte bara löser kungens talsvårighet utan även lär honom det ena och det andra.   

Detta är en svår film att titta på; gillar du inte drama, historia och dialogdrivna filmer ska du hålla dig långt borta. Om du däremot gillar utsökt skådespeleri, vacker musik och oemotståndligt foto har du hittat rätt. Colin Firth som vann en Oscar för sin insats ger oss en bländande prestation som den osäkra kungen och bitvis kändes det som om han verkligen var sin karaktär istället för att spela den. Carter och Rush briljerar vid sidan om Firth och med en lysande regi fungerar filmen utmärkt.

Manuset är välskrivet och smart, det finns flera repliker och scener som ganska snart kommer klassas som klassiker och fotot är riktigt udda, väldigt snyggt och passande till filmens format. Jag beundrar även regissören som lyckas göra en spelfilm på strax under 2 timmar och ändå lyckas hålla uppe mitt intresse när filmens mittkärna kretsar runt ett tal. Det blir en stadig fyra till The King’s Speech.

4/5

Foto: 4

Skratt: -

Musik: 4

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 5

Filmens specialitet: tal - 4

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=pzI4D6dyp_o

The Fighter

En triumf

Det har kommit en hel del boxningsfilmer de senaste åren och många av dem har varit bra, så frågan är om det är dags för ännu en boxningsfilm? The Fighter är baserad på en sann historia och handlar om bröderna Micky (Mark Wahlberg) och Dicky (Christian Bale) som kämpar för att lyckas inom sporten. Dicky har redan haft sin glanstid och nu är de Mickys tur, men den ständigt trubbelsökande Dicky är ganska svår att komma överens med. Släng in en kärlekshistoria som inte accepteras av Mickys mamma så har ni två timmar drama att avnjuta.

Först och främst måste jag uttrycka hur imponerad jag är av Christian Bale. Han har under senaste tiden verkligen bevisat att han är en skådespelare med fantastisk talang och prestationen i The Fighter är inget undantag. Han gör en bländande tolkning av Dicky, mannen som vill så mycket men inte lyckas nå hela vägen. Även Melissa Leo, Amy Adams och Mark Wahlberg gör perfekta insatser och ensemblens agerande fungerar utmärkt ihop. Bale och Leo fick varsin Oscar för sina rolltolkningar och det förtjänade dem verkligen.

Historien i sig är inte så speciell, men filmen lyckas gripa tag i publiken och bjuder på en del hjärtskärande scener som leker med tårkanalerna; samtidigt finns det inslag av komik som varsamt blandas med de mer seriösa inslagen. Boxningsscenerna är rafflande och spännande att följa och oavsett om man är intresserad av sporten dras man med av spänningen. The Fighter är en triumf för ögonen, för hjärtat och för den som gillar kvalité. Det blir en stark fyra.

4/5

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 4

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 5

Filmens specialitet: vad som sker i en boxares liv - 5

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

http://www.youtube.com/watch?v=71l-kIhJ5j8

Fireflies In The Garden

Välspelat drama som aldrig hettar till

Fireflies in the Garden skildrar en familj som vid ett första ögonkast ser lyckliga och vänliga ut, men som under ytan döljer massvis med ouppklarade problem som rotat fast sig sen många år tillbaka. Dessa minnen och känslor kommer till liv under en familjeträff som slutar i tragedi och får Michael (Ryan Reynolds) och hans pappa Charles (Willem Dafoe) att ryka ihop. Samtidigt får vi följa relationerna runt dessa två och hur saker och ting utvecklas.

Det är en imponerande skara skådespelare som samlats ihop för filmen; Ryan Reynolds, Willem Dafoe, Julia Roberts. Emily Watson, Carrie-Ann Moss och Hayden Panettiere är alla mer eller mindre involverade i olika roller och ganska väntat gör de finfina prestationer. Historien är gripande och trovärdig, speciellt när det kommer till relationen mellan Michael och Charles, men det känns som om manuset på vissa ställen backar ut istället för att skapa intensiva och rörande scener.

Det är synd, för filmen är för övrigt väldigt bra med fina miljöer och vacker musik. Hade man vågat ta ut svängarna lite mer och inte hastat igenom slutet kunde detta ha blivit en mycket fin och realistisk film om familjerelationer, men istället nöjer man sig med ”bra”. Och visst funkar det också, men det lämnar kvar en del att önska. Det blir en stadig trea till Fireflies In The Garden.

3/5

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 3

Skräck: -

Action: -

Effekter: -

Skådespeleri: 4

Filmens specialitet: familjedrama - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!

 http://www.youtube.com/watch?v=4IU6zf84EFQ

The Town

Välgjort om kriminella

Doug MacRay (Ben Affleck) är en av fyra som utgör ett kriminellt gäng som sysslar med att råna banker i en liten stad i USA. Under en av deras noggrant planerade rån blir Doug smått förtjust i Claire (Rebecca Hall) och får i efterhand uppdrag att röja undan henne, eftersom de inte kan riskera någon som kan veta vilka de är. Men hans möte med Claire blir allt annat än bara ”business” och dem börjar ses; samtidigt som datumet för deras nästa rån närmar sig. Det hela försvåras när polisen får upp spåret och ganska snabbt kommer ikapp gänget.

Ben Affleck spelar huvudrollen och har även regisserat filmen. Det är välgjort, påkostat och realistiskt skildrat och skådespelarna gör fina insatser. Jag förväntade mig inte att Blake Lively (Serena från Gossip Girl) skulle dyka upp i en mindre roll som Dougs före detta kärleksintresse, som även är en väldigt trasig människa med ett barn efter sig. Hon passar i rollen och gör det mesta av materialet. Filmen bjuder på lite action och en ruskigt spännande biljakt, annars är det mesta drama som visar relationerna mellan karaktärerna.

Detta är tyvärr inte bättre än Afflecks förra film, Gone Baby Gone och jag förstår inte riktigt hur Jeremy Renner kunde få en Oscarsnominering för bästa manliga biroll. Hans insats är bra, men absolut inget Oscarsmaterial. Allt som allt blir det en trea för The Town som bjuder på hyfsad spänning och drama.

3/5

Foto: 2

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: 2

Effekter: -

Skådespeleri: 3

Filmens specialitet: rån - 3

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!